Jag har redan ätit nylagad plommonmarmelad på god ost två gånger.

I måndags vaknade jag upp med glädjen av att ha klarat av att springa många kilometer utan att ha fruktansvärd träningsvärk. 

I morse hängde jag i Åsas kök i tre timmar och vi hann prata mer än på länge och efter en sådan stund känner jag mig alltid så glad. 

I dag fick jag ett sådant fint mail där det stod: ”Om känslor har växter, skulle du vara en botanisk trädgård”

I kväll ska jag skypa.

I morgon ska jag luncha med Karin på Umbra. 

Jag jobbar kväll den här veckan och älskar att sova lite längre och äta frukost ännu längre. 

På lördag morgon far jag och de andra tjejerna med morgonfärjan till Stockholm för att bo på fint hotell, strosa på Söder, mysa, fika och äta god middag på den bästa italienaren i stan. 

På söndag ska jag, ska jag, ska jag klara av att springa tjejmilen!

Sedan på söndag kväll ska vi fira vår prestation på båtresan hem med bastu, avkoppling, mat och vin. 

Ps! Jag skulle kunna göra en lista med massa jobbigheter också, men i dag vill jag bara tänka på allt bra...;)

Hej och hoppas ni har en fin tisdag! Jag tänkte fortsätta berätta om min helg som verkligen var fullspäckad med fester. Efter Tildes 4 års kalas och Dessans 40 års kalas var det nämligen dags för den årliga sommarvikariefesten, lite förenad och med väldigt få sommarvikarier ( majoriten hade hunnit åka i väg till sina studiorter igen), men väldigt trevlig ändå.

 Tone, Anna och Sandra satt bredvid och mitt emot mig. 

 

Vi träffases på den nyöppnade restaurangen i Mariehamn, Texas Long Horn, åt, drack vin och pratade. Här är Daniel, Niklas och Jörgen. 

Det blev en riktig trevlig kväll. Matilda och Petter 

Fredrik och jag. Hej! hej!

Frippe och Jonas, som verkade ha mycket att diskutera. 

När maten var uppäten och till och med den sista smulan av efterrätten hade svalts var vi alla proppmätta och rullade vidare till Indigo för lite eftersnack.

Och så skålade vi och träffade på människor och pratade om roliga saker, som jag glömt bort nu, och skrattade mycket. Och så var det med det!

 

Min kusin Dessan fyllde även år förra veckan, så direkt efter Tildes kalas åkte jag med Åsa, Stefan och barnen till Kalmarnäs för att fira att Dessans 40 års dag med kaffe, tårta och goda kakor.

 

Där satt redan ett gäng på terassen i solen och småpratade. Min kusin Robbe med Erika och Annie och min morbror Sune. 

Vi pratade om sommaren som gått och vad alla gjort på semestern. Dessan, Carola, Jonas och min moster Gun. 

Medan barnen lekte ute på gräsmattan i sina fina sommarklänningar och såg lite ut som Elisabeth och Madicken.

Malva, min gudbarn Elsa, mitt gudbarn Sofia och Annie. 

Lite senare var det dags för studsmattan. Här fick jag Annie, Elsa, Tobias och Sofie att hoppa samtidigt. De skrattade så att de nästan fick håll och påminde mig om allt skoj vi hittade på när vi var små. Födelsedagsbarnet Dessan var när jag var liten min stora idol. Hon var ju äldre, gick i skolan och hade långt brunt vackert hår och massvis med Kittyböcker och pennor med blåa smurfar på.

Vi bodde i husen bredvid varandra och varje dag när hon kom hem från skolan satt jag i trappan och väntade på henne. Och sa: Ska vi leka? Hon var så snäll och sade aldrig nej. Fastän jag bara var en liten plutt..;)

Ny vecka, ny frisyr. Kallas nog Pippi Långstrump-flätor. Frisyren är bara en slump...

Men en kompis sa i går: ”Liz, vi måste bli mer som Pippi Långstrump! Hon är ingen typisk ”duktig flicka” som följer alla regler.

Hon säger NEJ!

 

 

Förra veckan fyllde Tilde 4 år och i lördags var det dags för barnkalas.

Tårtan som Tildes moster Lotta gjort såg ut som en underbar liten fjäril. Här väntar Teo, Malva och Camilla förväntansfullt på att Tilde ska ta den första biten. 

Syster Åsa var där och Melker och Olle så klart. 

Efter saft och kakor var det dags för mete i sängen och därefter var det full fart på gänget.

Tilde, Lina bakom den gula ballongen och Teo

Melker gav kalaset tummen upp!;)

 

 

Utomhusbio

Här kommer nu mitt sista Barcelona-tips för den här gången. (Lite senare ska jag tipsa er också vad man kan göra utanför staden, längst kusten.) 

Det sista tipset är ävet det bästa. På sommarhalvåret ordnas flera gånger i veckan utomhusbio vid fästningen uppe på berget Montjuic. Jag åkte skoter dit upp en solig  kväll

 

och slog mig ner på en picknick filt bredvid de andra som samlats här för att se filmen Gomorra, dricka vin, äta gott och lyssna på musik. 

Det var festivalstämningen i luften och alla fick varsina ihopfällbara biostolar att sitta i. 

När det började skymma gick ett jazzband upp på scen och spelade skön musik

medan biopubliken surrade och njöt av den varma sommarnatten. 

Klockan tio hade naturens egen lampa, solen gått ner och filmen rullade igång. Vi kröp under en filt i våra biostolar, åt popcorn och myste. Underbart! Det är det enda jag kan säga: helt underbart! 

Gå och se en kyrka

Man behöver inte vara religiös för att beröras av alla vackra kyrkor i Spanien. Vissa av dem är så otroligt mäktiga och samtidigt detaljrika. Det här är min favorit i Barcelona. Kyrkan Santa Maria del Mar i de gotiska kvarteren. Torget bredvid har mysiga kaféer och restauranger och det finns alltid mycket folk att titta på om du slår dig ner på en av uteserveringarna. 

 

Kyrkan i sig är inte så speciell utifrån men är vacker i sin enkelhet och rena linjer på insidan. 

Jag gillar känslan av öppenhet och rymd som man får när man kliver in här. 

Och lite nu och då ges gratis klassiska konserter för den som bara vill slå sig ner i en bänkrad och slappna av. 

annars kan man gå ut i folkvimlet igen och svänga runt hörnet till den närmaste bodegan. 

Här finns vin i mängder, vissa flaskor saknar etiketter, andra har samlat damm

men alla smakar ljuvligt gott. Jag tror det är känslan av att sitta inne i en vinkällare och provsmaka som gör det. 

 

Gracias

 Mitt viktigaste uppmaning från Barcelona är att ta dig bort från området kring La Rambla och bege dig till stadsdelarna lite längre bort. Min favorit är Gracias, 10 minuter med tunnelbanan. 

Här är stämningen väldigt skön och avslappnad och få andra turister syns till. 

Här går gamla tanter och handlar frukt och grönsaker på gatan 

och kikar man in mellan husen syns i var och vart annat hörn de typiska spanska små specialiserade affärerna med fisk, kött eller annat.  Men allra bäst är att området kryllar av bra vintage-affärer och små designershoppar. Gracias påminner mig lite om söder i Stockholm. 

fast med mysigare balkonger

och starkare kaffe. 

Lunch på marknaden Mercat de la Boqueria

Nu börjar du säkert blir hungrig. En av mina favoritställen i området kring Las Ramlas är marknaden Mercat de la Boqueria, som ligger precis intill metrostationen Liceu. Här är det underbart att bara ströva omkring och titta på alla färgglada stånd med frukter och grönsaker. 

 

Om du smyger långt in i mot marknadens norra hörn hittar du den här lite undangömda restaurangen. Det kan vara svårt att hitta en plats kring baren men jag lovar det är värt att vänta en stund. 

Här åt jag den godaste skaldjurstallriken 

och mört kalvkött med grillad gåslever på. Jag kan inte beskriva smaksensationen. Jag kunde bara säga mmm....

Palau de la musica catalan

Den här fina byggnaden ligger i området Raval på gatan Carrer de Sant Francesc de Paula.  Här igen är hela huset ett modernistisk konstverk i tegel, kakel, målat glas och skulpturer i sten.

 

Mina favoriter är rosorna kring pelarna i entrén 

och den vackra baren. Men allra vackrast är själva musikauditoriet som går i guld och blått. Tyvärr har jag inga bilder att visa er därifrån. Men om ni befinner er där gå in och titta. Dessutom ges klassiska konserter nästan varje timme av superduktiga musiker. 

Efteråt kan man titta på folk och slappa i solen på den fina uteserveringen

ta en stark iskaffe 

och lyssna på något skönt lokalt band. 

Konstrunda bland husen

I Barcelona behöver du inte stå i kö till museum för att se vacker konst. När du strövar omkring i stan ser du lite här och där roliga hus och byggnader i fantasifulla, böljande och mosaikbeklädda former.

 

Min favoritstadsdel för detta är Eixample. Här finns de flesta av Gaudís mästerverk som går i jugendstil. Husena är smyckade med slingrande linjer och blom- och växtmotiv. 

 

som huset La Pedra i böljande former i sten och betong och med krökta balkongstänger. 

Inte långt därifrån ligger Casa Batlló, en byggnad med en fasad dekorerad med dyrbara stenar. Om man ställer sig en bit ifrån huset kan man se hur Gaudí lät bygga det blå taket som ryggen på en drake och balkongerna på fasaden föreställer drakens skalle och benknotor. Inga linjer på huset är raka.

Eixample är dessutom en vacker stadsdel och betydligt lugnare än kvarteren runt Las Ramblas. Men butikerna är dyrare. 

Eftersom jag har blivit kär i Barcelona bubblar jag av saker att berätta om staden. Därför tänkte jag denna fredag dela med mig av lite bra tips på bra saker man kan hitta på längst de mysiga gatorna och  samtidigt och ge er lite sol och semesterkänsla i fall ni känner er lite höstruggiga och fryser om kinderna. 

Håll utkik under hela dagen för de kommer att droppa in lite tips med jämna mellanrum. Vi börjar med tips nr 1:

Els Quatre Cats

som ligger i hjärtat av de gotiska kvarteren på Carrer de Montsio 3

Den ser inte så speciell från utsidan, men direkt när du kommer in möts du av den här vackra baren och trevliga servitörer med flugor runt halsen och gråa hår vid tinningarna. Det är svårt att inte stanna kvar och höra mer om dess historia. 

Restaurangen öppnades 1987 i de gotiska kvarteren av fyra kompisar. De kallade restaurangen för Els Quatre Cats för att de var fyra ägare och som en liten hänvisning till La chat Noir, konstnärskaféet i Montemartre i Paris. 

Romeau, ägaren var en färgstark person som var lika hängivet intresserad av cykling som cabaret och under hans tid blev restaurangen fort en mötesplats för unga konstnärer, författare, musiker, skådespelare och deras krets av vänner. 

Gruppen av människor som kom hit gav ut en egen tidning, ordnade utställningar, poesikvällar och till och med skuggteater med dockor. Och självaste Pablo Picasso var en i gänget.  Han höll sin allra första utställning här 1900 och fortfarande hänger några av hans första teckningar på väggarna. Det är han som ritat framsidan på menyn. Coolt, eller hur?

Smyg in här och ät en god matibit eller ta ett glas vin i baren.(Mellandyrt, så där) Restaurangen är charmig och har en mysig liten trädgård. Uppe på balkongen kan man sitta vid små bord för två och titta på ner på de andra matgästerna och föreställa sig vad som pratades vid borden på Picassos tid. 

För den som blir inspirerad och vill se mer ligger Picasso museet bara några kvarter därifrån på carrer de montcada 15-23. Där får man verkligen en bra inblick i hela hans konstnärskap, även i tiden före kubismen, som kanske inte alla gillar. Min favorit är hans blåa period. Hans kombination i tavlorna mellan blått och grönt påminner mig om havet och friheten. 

Nedräkningen till tjejmilen har börjat...

Söndagen den 5 september ska jag, Johanna, Åsa, Anna, Lina och Lotta testa våra löparkroppar och ge oss ut med massvis med tjejer och springa genom Stockholm. 

Det känns spännande och lite nervöst. Jag tänker för mig själv att jag inte behöver springa på en viss tid, huvudsaken är att jag tar mig igenom, men jag skulle vilja göra det springandes. Det känns viktig. Det här är viktigt för mig.

Det hela började med att min kropp i fjol på hösten mådde så dåligt och ställde det till för mig hela tiden med värk och sjukdom. Till slut tröttnade till och med jag på den. Min läkare gav mig olika slags mediciner, men de hjälpte tyvärr inte, utan fick mig bara att känna mig trött och hängig.

Så jag ringde min fina Johanna, som är sjukgymnast, personlig tränare och kan allt om varje muskel i hela kroppen och sade: Hjälp mig! 

Och det gjorde hon!

Hon satte upp stränga regler gällande min kost, träning och livsstil. Och så sa hon: ”Liz, vad ska du ha för mål? Du måste ha ett mål med din träning!”

Ok, sade ja. Jag vill klara av att springa tjejmilen i september.  Jag vet inte riktigt varifrån jag fick den idén men det var orden jag sa.

Och nu är det dags att testa dem! Tillsammans med nästan hela bokklubben, som jag lyckats övertala att komma med...;)

Vi får se hur det går...

Jag läser i tidningarna och ser på morgonnyheterna. Och jag ryser.

Det är något väldigt obehagligt som håller på att hända i Europa.

Hela sommaren har romer skickats ut och runt i Europa. En karavan på 700 jagades i väg från belgiska Flandern och fick så småningom lov att tillfälligt slå sig ned i franskspråkiga Dour. I Tyskland förbereds avvisning av tusentals romer till Kosovo. Från både Danmark och Sverige skickas också romer ut.

I Frankrike river polisen för närvarande 300 illegala läger. Där bor inte enbart romer, utan också franska medborgare som hör till resandefolket. Franska tidningar rapporterar om uppslitande scener när polisen stormar in och kör i väg hela familjer.
Alla länder förklarar att de enbart försöker bekämpa kriminalitet. Men man kan inte och får inte ersätta bevis för påstådda brott med etnisk grupptillhörighet!

Det borde Europa veta.

Ändå gör man det. Behandlar alla romerna som en grupp med specifika egenskaper. Precis som man gjorde med judarna innan andra världskriget. 

Och beteendet följer historiens mönster:

Frankrikes president Nicolas Sarkozy har det motigt. Arbetslösheten är hög, motståndet mot hans reformförslag är starkt och hans opinionssiffror dalar. Men när han talar om tuffa tag mot invandrare stiger hans popularitet. Det skedde efter att han kallat de bilbrännande ungdomarna i invandrarförorterna för ”avskum” och han lär hoppas på en liknande effekt när han nu utvisar romer från Bulgarien och Rumänien för att de stört ”den allmänna ordningen.”

Och andra länder börjar redan följa efter. Nu först Italien...

Your heart is a great river after a long spell of rain, spilling over its banks. All signposts that once stood on the ground are gone, inundated and carried away by that rush of water. And still the rain beats down on the surface of the river. Every time you see a flood like that on the news you tell yourself: That's it. That's my heart.

Kafka on the Shore, Haruki Murakami

 Åh, jag älskar Murakami....;)

Andreea tipsade mig om den underbara sångerskan Alela Diane häromdagen. Hennes röst berör mig lika myckt som Tracey Chapman brukade göra. Just nu går den på repeat hemma hos mig.

I söndagseftermiddag fyllde härliga Lara år och bjöd på afternoon tea i deras mysiga 1970-tals stuga i Möckelö.

Där träffade jag både gamla goda och nya fina bekanta. 

I de gröna teglasen fanns inget te men bubbel..hihi!

Vi satt i solen på terassen och pratade om smått och gott med jättefin utsikt över västra hamnen.

Lovely Lara var lika elegant som alltid.

När alla kommit var det dags att gå in och äta. Lara och Dave hade gjort hur mycket god mat som helst. Allt ekologiskt och vegetariskt. 

Stämningen var skön och avlappnad. Riktig mysig. 

 

Jag älskar sensommardagar som denna med höstdoft i luften och värmande sol. 

Vi pratade om pubar i Dublin, om att bo hemma och borta 

och lyssnade till sköna Andrews sisters i skön retro-anda

I går bjöd min finaste finaste tvillingsyster mig på åländska kräftor. Ja ni hörde rätt. Åländska! Jag blev så glad att jag knappt kunde prata när Åsa bjöd in mig. Jag älskar nämligen kräftor och jag har endast smakat två eller tre åländska kräftor i mitt liv förut.

Det blev en riktig smarrig kräftskiva. Och vii hade det så mysigt, Åsa, Malva och jag.

Och oj, oj, oj, vad vi frossade!

De smakade helt perfekt av salt och dill. Mmmm...

 

Vi sörplade på varenda klo tills vi inte orkade mer och sen åt vi lite till. Resten fick Stefan äta upp...

Den här kvällen går till kräfthistorien!!! Tack så mycket M. Det var underbart!

Det blev kväll och Anna, Mona och jag, Andreea, Annas kompis Kajsa och Anna J inledde kvällen med middag och rosé på min balkong. Pratade om sommaren och skynade sedan i väg till Indigo för att hälsa alla partyglada människor välkomna. Bara några minuter efter vi öppnade dörren började Indigo fyllas. Här är några av dem som fastnade i min kamera när de var på väg upp för trappan. Jag hade planerat att visa lite fler bilder därifrån, men tyvärr dog mitt kamerabatteri redan under den första timmen. Vill ni se mer, får ni spana in Xit:s  partypix istället...;) Festen blev toppen med mycket klirr i glasen, prat och stora leenden. När klockan blev halv elva hoppade Rigo upp på en högtalare och fick hela dansgolvet att gunga. 

Snart är det dags, bara några timmar kvar till veckans stora fest på Indigo, Paf Opens fredagsfest!

Jag är värdinna och ska stå där och le tillsammans med Anna och Mona. Micke ska också stå där och le, så att vi inte bara är tjejer som ska stå och le.

Hoppas jag får le mot några av er...;)

 Denna marmelad som jag lagade häromdagen är helt knäckande god till ostbrickan. Den är underbar att breda på getost eller stiltonosten! Receptet räcker till 2 mindre burkar och tar bara 20 minuter att laga. Jag gjorde min på bär från Enklinge. Mums!;)

Ingredienser

1 l frysta hallon
9 dl muscovasocker
150 g mörk kvalitetschoklad, 70%

Gör så här:

1. Blanda hallon och muscovadosocker i en kastrull och låt sjuda i cirka 15 minuter. Skumma om det behövs.
2. Ta bort kastrullen från plattan och smält i grovt hackad choklad.
3. Låt marmeladen svalna något och häll sedan upp den i desinficerade glasburkar med lufttäta lock.

Jag börjar inse det. Hela veckan har jag levt på kvällarna som att semestern fortfarande pågår. Jag äter middag vid halv nio-tiden på kvällen och vid tio är det dags att sätta på en tvättmaskin och kanske ta en promenad. I tisdags kväll stod jag och kokade marmelad vid halv tolv. Först klockan två på natten tittade jag på klockan. Kvällar är och har alltid varit min bästa tid på dygnet. Det är då jag känner mig som mest rofylld och koncentrerad.

Kanske är jag en vampyr.

Som på morgonen förvandlas till en zombie.

Hela veckan har jag känt mig sliten och lite orolig om min hälsa. Benen värker, ögonen är gryniga och huvudet tungt när alarmet ringer klockan sju.

I går kväll lade jag mig klockan elva.

I morse vaknade jag upp  till en helt ny värld. 

 

Regn

Höstkänsla

Värmande mörk tröja

Varmt te

Värmande mörk känsla 

 En mellanrapport mitt i arbetsveckan visar att det är inte alldeles lätt att anpassa sig till jobbrutinerna igen. Jag trodde första jobbdagen skulle vara tung, det var snarare den andra. Det var liksom då som jag först på riktigt mindes hur det är att stiga upp tidigt på morgonen och inte hinna med så mycket på kvällarna innan läggdags. 

 För att peppa mig själv gottar jag mig därför i massor med semesterminnen! Här kommer bilder från min första semestervecka:

Carro och Heidi kom hit till Åland och mitt hem förvandlades till vårt gemensamma sommarhus. Vi stressade ner , slappnade av och släppte taget om allt i varandras sällskap. Helt underbart!

En dag blev det Mercedes choklad i Eckerö post-och tullhus

och mumsig Ålandspannkaka med saffran i. 

Inne i galleriet såg vi en utställning av en rysk gästkonstnär som jag intervjuat tidigare 

Han hade skapat ett landskap av öar med små skulpturer i hönsnät för att symbolisera att vi alla lever på vår egen lilla ö bredvid varandra. 

Jag tyckte de var jättehärliga!

Finaste Lina hängde också med oss

och Tilde och Janne så klart!

En annan kväll var jag och Heidi hem på middag till Lina. Gott och mysigt. Syster Åsa var där 

och en somrig Malva 

Wedde kom förbi

med lilla Matilda som charmade oss alla. 

Semesterns drink var Dry Martini. Så lagom stark och söt. 

Under veckan blev det många mumsiga middagar

ännu mer ålandspannkaka

och en hel del bad 

Lite mer dry martini

och lite fler mumsiga middagar!

Vi gjorde en dagsutflykt till Kobba Klintar, en av mina favortiställen. Se vad fint: 

Sådana här bilder måste man försöka minnas under mörka vinterkvällar 

Kanske känna smaken i munnen av en kobbamacka

minnas klirret av kaffekoppar 

och minnas den sköna känslan av att vara med sina vänner, känna vinden i håret och borra ner tårna i sanden.

Jag trivs så med att ha kaffekokaren på hela tiden och hallen fulla av skor 

sitta på balkongen sent på kvällen och inte alls frysa om tårna 

festa, prata och skratta

och hänga på stranden 

eller på soffan med en skön bok 

Eftersom vi inte kunde fira midsommar ihop i år blev det även midsommarkals med sill, nypotatis och ägghalvor. Helt enligt traditionen.

Helt enkelt en supervecka! 

 

För första gången på länge blev det en hel del konserter på Rockoff för mig under semestern i somras. När Heidi, Carro och min favorit Markus Krunegård inledde festivalveckan var det tyvärr väldigt lite folk i publiken,

men jag och Heidi rockade ändå. Jag tycker alltid så synd om artisterna om publiken är stel och tråkigt. Och Krunegård gav verkligen allt. 

Salem al Fakir tyckte jag däremot var lite väl finslipad. Jag önskar hans musik var lika vild och lockigt som hans hår. Då skulle det vara roligare. 

Efter konserten smög Heidi upp på skoj till Krunegård för att fixa autograf till Carro som inte hann med färjan hit. 

Titta så fint! 

Kvällen var så varm och Mariehamn kändes verkligen levande. 

Några dagar senare var det dags för Kent. Jag såg dem första gången på Ruisrock 1997. De spelade då på en liten scen och få visste vem de var. Sedan dess har de hängt med mig i skivspelaren. När jag flyttade till Stockholm och försökte lära mig köra bil i stan åkte jag ut på äventyr på nätterna när gatorna var tomma och Jocke Berg sjöng med stor lidelse underbara låtar från "Vapen & Ammunition”. 

Fina Johanna hörde mig sjunga med i låtarna på den tiden och nu också. 

Här är Carro. 

Vi gillade konserten som tog sig mot slutet. Lite loj var faktiskt bandet i början. 

Det var däremot inte Lars Winnerbäck när han framförde en magisk konsert. Visst var den underbar? Ni alla som var där...

Min kärlek för Winnerbäcks musik går långt tillbaka. Det är som om han skriver soundtracket till mitt liv. Det var min fina Ulrica som under Uppsalatiden introducerade hans härliga texter och musik. Hon hade några demokasett som hon spelade upp för mig, sedan kom hans första skivor och så såg jag honom på Hultsfred i ett litet tält med endast en gitarr och en keps. Då blev jag helt fast.

Många gånger dansade vi oss tokiga under tentaplugg och förfester. Många gånger tröstade vi våra spretiga känslor med fröken svår och hjärter dam, som liksom oss högg i sten och började se en kontur...

Ett tag tycker jag Winnerbäck tappat lite av hans känsla. Nu var den absolut tillbaka. 

Så det blev en nostalgikväll utan dess like...

Coola körsångaren Annas röst var pricken över i:et. 

 

 

För att bevara lite av denna sommarkänsla får ni här lyssna till kanske den bästa låten av dem alla ”Kom Änglar”. Här sjunger han den med Lisa Ekdahl, en annan favorit. När jag ser dem på scenen tillsammans kan jag inte sluta le...:)

Jaha, då är man tillbaka på jobbet igen. Roligast i morse var att se alla kollegors brunbrända ansikten och pigga ögon vid morgonmötet. Vi var många som kom tillbaka från semestern just i dag. Det var lite som att ses igen efter sommarlovet. Alla har mycket att berätta. Den enda skillnaden från när man var liten är att ingen växt 5 cm eller fått nya tänder.

Jag tycker ärligt att det är roligt att sitta framför min dator igen. Jag tycker om att intervjua roliga och intressanta personer och skriva mina artiklar. Det är inte jobbet som ger mig ångest.  Det är den gråa vardagen som skrämmer mig. Jag vill inte förvandlas till en zombie igen och bara jobba, laga mat, träna, äta, städa och sova. Jag vill inte träffas kompisar över en snabbfika och säga att vi måste ses mer och sen inte ens hinna ringa. Jag vill inte vakna sju på morgonen och känna sig så där fruktansvärt slut och lova mig själv att gå och lägga mig tidigare på kvällarna och sen inte heller hinna med det. 

Nej, jag vill hinna tänka och känna. Jag vill känna friheten inom mig lite grann i alla fall trots att jag är tillbaka i rutinerna. 

Jag vill, helt enkelt, hinna leva och njuta lite grann. Inte glömma bort vad som EGENTLIGEN är viktigt. 

Så härmed startar min kamp mot det snurrande hjulet! Ni får följa med här hur det går...;)

Nu är jag tillbaka på Åland,på måndag på jobb och precis just nu i bloggvärlden.

Å så intensivt det kan bli ibland. Jobba över. Trötta ögon. Vill så mycket. Man har ont i ryggen, men bär ändå.

Tänk vad gott lite semester kan göra. Nu nya krafter. Massa inspiration Det har hänt så mycket. Vi får ta det steg för steg. Lite i taget. Men jag börjar med en liten viskning:

Några av semesterns bästa: 

1. Att jag fått så många fina stunder med mina vänner när vi verkligen har haft tid att rå om varandra. Som en riktig familj. 

2. Den ljummarvinden jag kände mot mitt ansikte när jag gled fram bakpå en skoter mitt  i sommarnatten. 

3. När jag för första gången smakade gåslever med äppelmarmelad och valnötter och alltihop smalt i min mun och gjorde mig alldeles lycklig. 

4. Alla tankar jag hunnit tänka. 

5. Sovmorgnarna

Ni ska få reda på allt mer i detalj, men vi börjar med de sista bilderna från Amsterdam. Det känns som ganska länge sedan nu, vilket är bra. Det betyder att även min semester känns ganska lång. För det var ju så här den började:

Heidi, Samira, Carro och jag

i en stad med tusentals cyklar

Den andra dagen hyrde vi några röda cyklar själv och tog oss fram som lokalbor. Underbart!

Trots att alla kanaler ibland kunde förvirra en så att vi behövde fråga om hjälp 

Vädret var soligt och runt 20 grader. Ute på torgen och längst kanalerna satt semesterfirande holländare

Vi begav oss till det mysiga området Jordaan och spanade in secondhand-affärer så klart

och den lokala marknaden 

där Heidi fyndade en läcker röd väska

Vi fann oss väl tillrätta med dinglade ben över broräcken 

 och med vackra stillsamma kanaler så långt ögat kunde nå

I vår husbåt stärkte vi oss med kaffe och extremt goda holländska kakor innan det var dags att 

bege oss ut och dricka vin 

prata och njuta 

på fina och mysiga ställen 

där maten var som konst 

den här choklamoussen med varma jordgubbar till fick mig att vara tyst i flera minuter 

innan jag glatt begav mig ut i natten 

som var röd!!!

 

Den tredje och sista dagen vaknade jag tidigt och tog mig en joggingtur i området 

innan frukost och tid för van Gogh museet 

 

tillsammans med Heidi.

Så fint museum. Ska berätta mer sen. 

Lite senare mötte vi upp med Samira och Carro för lunch

på denna mysiga plats 

på mattor vid kanalen. 

Där låg vi länge och bara solade och pratade och kollade in båtarna som körde förbi

medan vi åt mumsig marrokansk mat och drack gott iste till. 

Precis innan det var dags att åka till flygfältet hann jag och Carro till fotomuseet Foam. Åh, så underbart! Det ska ni också få veta mer om sen. 

 Kram på er alla! /Liz

 

Det blev semester här på bloggen också trots att det inte var planerat. Plötsligt insåg jag hur skönt att det var att slöppa taget om datorn lite grann och bara njuta av semester-lugnet. Och där jag befinner mig just nu har jag svårt att komma åt nätet. 

Jag ska njuta lite till och så ses vi igen här nästa vecka. Då blir det massa bilder och äventyr från veckorna som gått. Ha det gott alla så länge! Stor kram! Liz