Hej allihop! On ni undrar vart jag har försvunnit så ville jag bara säga att jag fortfarande är kvar här. Min vecka har bara varit väldigt intensiv och jag har inte haft en minut över. Nu vilar jag lite i dag och så är jag tillbaka imorgon igen. I full form. Hoppas ni har en fin lördag.

Det finns inget bättre än att lyssna på vacker musik när det regnar löv där ute.

Jag börjar återhämta mig nu. Hostan och mina lungor har blivit vänner. Det onda försvann med regnet häromnatten. Jag är ledigt några dagar och de gråa utanför är så mycket vackrare när man har tid att omfamna det. Det mörka blir ljusare när man står mitt i det. Det är först när man går in i ljuset och vämen som det ser mörkt ut utanför.

Melankoliska färgskalor, men så vacker. Gula och röda färgklickar här och där i skogen som ser ut som tecknat av en kolkrita.

Fuktiga regndroppar i ansikte. En varm hand i min. Närhet.

Jag känner mig kramad. På riktigt. I allra högsta grad levande.

Jag har legat hemma sjuk i lunginflammation i flera dagar nu och hoppas på snabbt tillfrisknande...

Tips på någon dunderkur? 

 Ps! Jag äter redan antibiotika, men det är hostan som inte vill ge med sig. 

Jag ser dig där du står och reder ut fisknätet vid förrådsväggen. Det har blivit trassligt av en aborre som trasslat in sig och som du ändå tycker är för liten för att äta upp. ”Den borde ha fått simma fritt längre, vuxit till sig lite.”

Mamma håller dig sällskap. Vi andra har smugit in i stugan. Jag får lite dåligt samvete, men du säger: ”Gå in nu, så du inte får kallt”.

Din värmande omsorg. 

Jag ser dig lite senare tvätta händerna i vattenbrynet. En fiskfena har stugit dig i handen och det blöder lite grann. Det är bara trädens mörka konturer, det mörka vattnet och du. Du sitter kvar en stund på huk och ser ut över fjärden. Jag undrar vad du tänker på.

Jag ser dig stå vid grillen där du i lugn och ro och samtidigt fokuserat vänder på köttet. Du har på dig  cowboyhatten med krokodiltänder som jag köpte åt till i Australien och säger ”tackar, tackar” till mamma som kommer ut med ett fat och kryddorna i morteln. Hon skrattar.

Jag ser dig också i din blåa morgonrock, sittades ute på altan direkt efter bastun. Med benen i kors, under den kolsvarta himlen. Det är bara vattnet som hörs, några syrsor och dina lugna, trygga hjärtslag när jag ger dig en kram. 

Vi sitter tysta tillsammans. Länge. 

Och sen frågar du: ska vi dansa?

 I en ask allra längst har jag sparat dessa fina stunder. Den asken plockar jag fram när jag är ledsen och trött.

I dag är din dag

I dag är asken din att öppna

Grattis pappa på födelsedan!!!

Hej på er alla! Jag måste bara visa er vilka fina skor jag har fått av Lara!

 

De har varit hennes farmors och är från 1960-talet och jag är helt galet förtjust i dem.

Laras farmor var en väldigt stilig engelsk dam som drev en liten klädaffär och alltid klädde sig snyggt. Jag har sett fina bilder på henne. Tyvärr är skorna för små för Lara och därför fick jag den stora äran att prova dem.

Jag kände mig som askungen...de satt perfekt!

Så jag fick dem! Det enda kritieriet är att använda dem mycket och ha skoj! Så bra!

 

Nu måste jag bara lära mig gå fint i högklackat. Några tips?

Många runt omkring mig är drabbade just nu

av hemska besked.

Frågor utan svar. Eller svar utan tillfredsställelse.

Bara en enda lång väntan. 

sedan snabba beslut

Varken hjärta eller mage hinner med

men blodet smakar och rusar

 

Det är hemskt när livet  blir mer skrämmande

Större.

Ont gör det

För ont gör ont.

Jag vet.

 

Alla fina som kämpar

som ni kämpar

Den här sången är till er:

Nina Ramsby och Martin Hederos sjunger

Och nu gör ingenting ont

 I kväll kom Karin, Annica och klädhögen i mitten hem till mig! Mer exakt vad vi gjorde får ni reda på lite längre fram. Men en liten viskning: 

 

Finaste Karin är på att starta en butik på nätet med loppiskläder med framförallt klänningar!!! Betoningen blir på 50-,60- och 70-tals kläder. Och jag vet att det kommer bli alldeles fantastiskt.

Karin är nämligen den som vet mest och bäst om loppisfynd! Du har väl inte missat hennes härliga blogg Lopptorget, där hon skriver om saker hon köper på loppis, tips och råd, tankar och funderingar kring vintage och secondhand. Dessutom delar hon med sig av massor av smarriga recept på kakor, mat och annat gott!

 

När det gäller webbutiken har jag och Annica har fått en särskild uppgift. Därav kvällerns sammankomst..;)

Så håll ögon och öron öppna!

Före jul och troligtvis kring advent kommer saker och ting börja att hända...

I lördags bjöd Matilda hem oss kollegor på kräftskiva.

 

De har för inte så länge sen renoverat ett hus i Geta och det här var första gången vi var på besök.

 

Allt var så genomtänkt och fint och samtidigt personligt.  Golv, väggar, tak, inredning och saker och ting på väggarna.

 

Framförallt var utsikten väldans flott. 

 

På det dukade bordet fanns kräftor på stora fat, ost, kex, sallad, fina servetter och girlanger med små kräftsymboler på. 

   

Varje speciell kväll borde börja med girlanger kan man tycka!

Här är hela gänget samlade. Några hade med sig åländska kräftor, det ni!

 

Det tog inte många sekunder innan diskussionerna var igång. 

 

Vi började ganska tidigt så vid sjutiden var vi tvugna att ta en paus och röra lite på oss... så vi skulle orka äta ännu mer. 

 

Anna var så söt i sina gummistövlar mitt ute i skogen. 

 

Jessica, Anna och Matilda

 

Det var så kul att se Matilda i sin hemmamiljö och hon visade glatt runt oss på gården. 

 

Fredrik 

 

Nere vid sjön höll solen på att gå ner 

   

Jag fick nästan lite Dawsons Creek känslor. 

   

Sedan var det dags att gå upp till huset igen

 

och fortsätta festen!

 

Jessica, Anna och Fredrik 

 

Matilda och David

 

Petter

 

Jag och Petter visade hur dansar Lindy hop och det gick väl så där...;) Vi får nog öva lite mer. 

 

Överlag dansade vi väldigt mycket under kvällen. 

 

Så att allas ben till slut var alldeles skakiga. 

 

Då körde jag, som festat på cherry coke hela kvällen, gänget in till stan. För nu var det dags för nästa fest. Finaste Jacob fyllde nämligen 30 år och firade med dunder och brak!

 

Där satt hans pappa i hängslen och hatt och spelade piano

 

och i köket hittade vi ännu fler kollegor

 

och andra fina personer. 

 

När jag lämnade festen, för att orka gå och jobba följande dag, var kalaset långt ifrån slut.

 Du blir man.

Det är faktabelagt, Expressen den 17 oktober 2010 - så blir du rik
före fyrtio.

Av de fyrtio rikaste i hela riket är det tre som är kvinnor och trettiosju
som är män.
Det är som på stormötena om världens ekonomiska framtid.
När stormakternas statsöverhuvuden möts - det är en Angela Merkel
och resten i stort sett män.

På tal om Wiklöf, rikedom, makt, pengar, män...

Häromdagen när jag kom hem från jobbet hade min vän Joakim återvänt från till stan och stod i köket och lagade risotto med spenat efter hans italienska farmors recept. Helt ljuvligt gott! Han hade varit ute och filmat på Kökar och massa prat om film var precis vad jag behövde. 

 

Lite senare på pub Bastun blev det burlesk kväll. Och Lara var lika härligt stilig som alltid. 

 

Vackra Judy likaså. 

 

Första timmarna var det helt folktomt, men ändå trevligt. Dansarna ”Woodo dolls” gick omkring och pratade och visade upp sina trikåer.

 

 När kanadensiska bandet John Bates körde igång blev det fullt ös

 

coolast var basisten

 

hon hade ett skönt förhållande till sitt instrument. Annars var jag inte så imponerad över själva musiken

 

 

men showen fascinerade. 

Jag köper väldigt lite ute på mina resor. Det är ett sätt att ha råd att resa så mycket som jag gör. Men om jag tar med mig ett minne hem handlar det nästan alltid om någonting man kan sätta upp på väggen. Jag gillar liksom att kunna skapa en känsla av olika platser i världen inom mina fyra väggar. I mitt hem.

Nu ska ni få se några guldkorn jag hittat i år. 

 

Den här affischen med Zorn-målningen köpte jag i somras när Carro och jag var ute på en liten roadtrip och vi besökte en jättefin Zornutställning. Den hänger ovanför toalettstolen i mitt badrum och får mig att le stort. 

 

När jag tittar på den upplever jag känslan av ljuset tidiga sommarkvällar och får en impuls att doppa stortån i det spegelblanka vattnet. Jag  minns allt Carro och jag pratade om i bilen på resan dit. Alla planer vi gjorde om framtiden. Våra drömmar. Dessutom sträcker jag alltid på ryggen när jag kliver ner i badkaret och får en glimt av målningen i ögonvrån. För precis då känner jag mig så extra stolt över min kvinnokropp.  

 

I min hall har jag satt upp denna affisch föreställande Marilyn Monroe. Den hittade jag på det fotografiska museet Foam i Amsterdam när jag och tjejerna var där och bodde på en husbåt i juli. Carro och jag hann in och titta oss omkring precis innan de stängde och direkt när jag fick syn på affischen blev jag så förtjust i den att jag slog till och ”köpte bort den”, som min syster Åsa brukar säga. 

 

Jag liksom många andra är så fascinerad av Marilyn Monroes liv, speciellt efter att ha läst Joyce Carol Oates bok helt underbara bok ”Blonde”. Jag älskar att se gamla filmer med henne eller nya fotografier som jag inte sett. Det här fotografiet av Richard Avedon tilltalar mig så mycket för att hon är så allvarlig. När jag springer ner för trappan för att skynda mig på jobb och får en glimt av hennes sorgsna blick påminns jag liksom om att allt är inte som det ser ut att vara. 

 

Jag vet inte varför men jag verkar gilla att ha fina saker att titta på i mitt badrum. För förutom Zorn-affischen har jag även ramat in ett litet kort föreställande Vincent van Goghs målning ”Mandelblommorna”. Den köpte jag också i Amsterdam men på van Gogh-museet när jag och Heidi sprang dit en tidig morgon för att under flera timmar strosa omkring och se så många av hans underbara verk.  

 

Jag minns hur vi var helt höga efteråt för att vi liksom njöt och berördes så mycket av hans konst på en och samma gång. Samma känsla av tillfredsställels som när man ätit en god middag och verkligen känt efter hur varje tugga smakar. Just målningen ”Mandelblommorna” påverkade mig extra mycket. Van Gogh målade den till hans nyfödda systerson under en period i hans liv när han själv var djupt deprimerad. Jag blev så berörd av att han ville ge honom något så färgstarkt, vackert och livskraftigt fastän han själv enbart såg allting i svart och grått. Därför varje gång jag tittar på den känner jag mig stärkt och tänker på samma gång på dagarna där i Amsterdam och styrkan i att ha fina vänner. 

 

I vardagsrummet hänger dessa två fotografier tagna ute på Tokyos gator av min så talangfulla vän Kenneth. Han använde en filt som bakgrund som vi tejpade upp, därför ser de ut som tagna i en studio. Men trafiken och Tokyos blinkande puls är runt omkring dessa tjejer som kallas ”Harajuku-girls” efter deras sätt att klä sig i klänningar, skor, rosetter, likt dockor. Harajuku heter stadsdelen i Tokyo där tjejerna håller hus, därav namnet. Jag blev så intresserad av deras stil och allt mode i Tokyo när jag var där i januari. När jag tittar på fotografierna och tar in tjejernas stillhet i allt kaos runt omkring förflyttas jag till en tågperrong i den asiatiska miljonstaden, känner de klara luften, doften av svart te, en pirrande känsla av äventyr i magen och hör de främmade orden i öronen.

 

Ett undantag till alla planscher och fotografier står på min morfars gamla radio i vardagsrummet. 

 

Dessa ryska matroshkor är inköpta av en gammal dam på en marknad i Kiev. Min mormor hade likadana, fast röda, när jag var liten och jag älskade att leka med dem. När jag ser dem tänker jag både på min mormor och på allt spännande som väntar att se i öst. Extra roligt är att alla barn blir storförtjusta i dem när de kommer på besök. 

 

Och så till sist vill jag visa er dessa två gamla receptkort som är uppsatta ovanför min spis. Jag hittade dem på en loppmarknad i Barcelona och blev så förtjust i att man kan förklara ett helt recept bara i bilder. De påminner mig om all fantastisk god mat som finns där nere. Och någonstanns hoppas jag nog att de inspirerar mig till god matlagning här hemma...;)

Förra hösten hittade jag dessa fina pepp-kort i en liten butik i Göteborg. De står i en liten ställning i mitt badrum och nästan varje morgon när jag står och borstar tänderna tar jag fram ett nytt kort. De är så färgglada och fina och orden får mig att le. 

 

 

 

 

 

 

Och i morse blev jag extra glad för då  stod det så här på mitt kort: 

 

 

Här kommer ett litet inlägg om Barcelona, speciellt tillägnat dig som var så söt och kommenterade häromdagen och som också gillar staden.

I stadsdelen Raval finns det en härlig mix av folk och kulturer som i ingen annan stadsdel i Barcelona. 

 

Här finns jättelika skulpturer av Botero på torget 

 

Lägenheter med buskap och konst som smyger sig ut genom fönsterluckorna

 

och budskap om en annan värld lite varstanns. 

 

Här finns också denna gata

 

Carrer de la Riera Baixa. Himmelriket för vintageälskade klänningsfixerade personer som jag...;)

 

För här ligger nämligen vintageaffär efter vintageaffär vägg i vägg med varandra. Alla specialiserade på olika stilar och årtionden och alla gudomliga. Min personliga favorit är Lulluby vintage som ägs av den här härliga damen.

 

Kläderna i affärer är framför allt från sent 1960-tal och 1970-talet

 

och när man går runt och kikar vill man liksom ha allt!

 

Jag fyndade ett tjusigt bälte som jag ska visa er i ett annat inlägg och även en klänning i höstens alla färger. 

 

Den provade jag i det här provrummet till skön swingmusik.Färgen, de små detaljerna. Är de inte bedårande?

Vägg i vägg ligger den här butiken som specialiserat sig på franskt vintagemode. 

 

I nästa är det amerikanskt 1960-tal. 

 

La vella Maia har precis min smak när det gäller färger och mönster. Så här blev jag kvar en lång stund. De har även mycket bra storlekar på kläderna. 

 

Därefter blev det besök i en affär specialiserat på blusar

 

Sedan till en som framför allt har massa skor 

   

och hattar. 

 

och tänk! En riktig tjurfäktningsjacka som säkert har ett mycket finare namn på spanska. 

Jag har börjat dansa lindy hop och jag måste bara berätta att det är så kul som det ser ut! Än så länge har jag bara varit på en lektion, men jag blev kär direkt! 

 

De glada tonerna, rytmen, gunget och snurrarna! Allt liksom spred sig i hela kroppen och jag kände som jag var med i någon gammal film utspelad i New York. Efteråt var jag helt hög. Liksom studsade fram och fortsattte dansa till swing på Spotify när jag kom hem. 

 

I morse för att vakna satte jag även på lite Duke Ellington och tog några steg innan jag hoppade in i duschen. 

 

Här kommer ett smakprov!

Jag är inte riktigt där ännu, men någon gång, någon gång kanske man kan dansa så här:

Jag blev så glad i dag för jag såg att ni är en hel bunt där ute som läser min blogg!

Tack för att ni hittat hit och läser!

Det gör mig så otrolig nyfiken! Vem är ni alla? Kan ni inte skriva mig en liten hälsning!

Och berätta gärna vilka slags inlägg ni gillar att läsa.

Är det något ni skulle vilja fråga? Är nyfiken på? Eller har ni något önskeinlägg?

Det är fritt fram att fråga, önska, undra, kommentera! 

 Kram på er alla! 

 

Ni får ursäkta mina bilder från denna helg. De är lite ur fokus. Jag tror det beror på att jag själv känt mig lite suddig med lock i öronen, hosta och snuva från några förskylningsbaciller som jag råkade få i mig i Barcelona.

I fredags när jag gick hem från jobb hade jag inget inplanerat. Det blev en ganska lugn helg, men samtidigt hände massa fina saker. Jag tycker det är oftast så. När man lämnar dagarna öppna, utan för mycket planer, fylls de med så där lagom mycket saker och allt känns så skönt och kravlöst. 

Det började i fredags med att Miquel kom på besök från Göteborg. Han skulle hit på en arbetsintervju och behövde ha någonstans att sova. Vi har inte setts sedan i julas och jag blev så glad av hans sällskap. 

 

Sedan i lördags fick jag ett sms om födelsedagsfika från Anna. Hon fyllde år

 

och samlade kompisarna kring de stora runda bordet på Bagarstugan

 

och bjöd på smarrig chokladkaka och kaffe. En utmärkt idé tycker jag med födelsedagsfika på kafé. Så mysigt och ingen som måste springa in och ut i köket och servera kaffe. 

 

På vägen hem fick jag se Lina en sväng 

 

och Tilde som jag hann ge en kram trots att hon flög fort förbi i sina nya vingar..:)

Senare kom Manel

 

Isa och lille Pao förbi mig. Det blev mat och prat i köket

 

och tecknat i vardagsrummet 

 

Ända tills Pao somnade

 

och fick bäras hem.

 

Sedan i går när jag kom hem satt Joakim på min trappa och väntade. Han kommer från Schweiz och bodde en vecka hos mig i fjol när han var här och förberedde inför en dokumentärfilm som han ska göra på Åland. Nu var han tillbaka för att börja filma och kom via mig för att säga hej. Han hade som vanligt massa intressanta saker att berätta. Så vi drack massa te

 

tillsammans med lille Luca

 

Miquel och Victor som också hängde i mitt vardagsrum och hade saker att berätta.

I efterhand tror jag att det inte var meningen att jag inte skulle vara ensam hemma i helgen med min hackande hosta. Man blir ju liksom friskare fortare med intressanta samtal och kramar.

 

 

Två nya tips har jag till er från Barcelona:

I parken montjuïc ligger Miromuseet

 

med den här fantastiska utsikten. Man kan ta bussen dit upp från centrum (Plaza Catalunya) och  bara gå omkring inuti de vita väggarna och titta på Miro´s underbara konst. Enligt mig är det som poesi. 

 

Mitt andra tips är mer sportigare. I den gamla OS-byn vid stranden ( Metro: Vila Olympic) finns mycket fint och roligt att se.

 

Som annorlunda konstverk 

 

och arkitektur 

 

Men dessutom en mysig marina

 

och långa lugna sandstränder.

 

Det mindre trångt här mellan badlakanen än på stranden högre upp vid Barceloneta.  

Sitter med en arbetslista framför mig med lite stort och smått och gott. Det är bara att börja att beta av. Tillbaka igen. Hemma i vardagen. Min kropp har landat, men inte känslorna...

För jag känner fortfarande hur den spanska solen värmer mina kinder

 

smaken av salta ”navajas” i munnen

 

och chokladtryfflar, fyllda med likörer av olika de slag. 

 

Och känslan av spansk kaffe i min kropp, som ger mig några extra hjärtslag.

 

Sista dagen sprang jag runt i vintage-butiker och hittade flera fina fynd som jag ska visa er lite senare. 

 

Åt värmande soppa mot min då begynnande förskylning 

 

och hjälpte till att leverera ägg till olika restauranger i stan eftersom det normalt är E:s pappas jobb och han inte kunde göra det.

 

 

 

 

Till sist avslutade jag min resa med en riktig dundermåltid på ett tapas restaurang i Gracia, där maten både är billig och god och där servitörerna

får en att le. Stort! Och rodna lite grann. 

 

Hej på er! Jag har just vaknat och sitter och äter frukost i fönstret. Nere på gatan kör bussar och bilar förbi. De låter annorlunda här. Luften doftar även på ett annat sätt. Även mina kläder som jag tvättat med spanskt tvättmedel. Jag gillar sådant. Vardagliga saker i andra länder. Varje dag denna vecka har jag varit och kollat in olika matbutiker. 

I går fick vi reda på att E:s pappa ska opereras men när beror på hans försäkring. Täcker hans försäkring kostnaderna gör de operationen den här veckan. Gör den inte det så måste han vänta upp till ett halvår. Sådant gör mig så arg. Det västa är att jag tror att sjukvården hemma även är på väg åt det hållet. 

 

 

 

Nu ska jag i väg till Raval och kolla in vintage-butiker. Det är min sista dag här i dag och jag vill njuta och ta in allt så mycket som det bara går!

Vi ses på torsdag! Då är jag på Åland igen. Kram!

Vi promenerade hem från en restaurang i torsdags kväll och såg en bil brinna. De demonstrerar här mot den höga arbetslösheten. Det var en underlig känsla i magen. Som ett varningstecken. På natten ringde telefonen. Finaste E:s pappa hade fått en stroke. Fredagen blev en mörk dag i ovisshet och plågsam väntan på svar på sjukhuset. Det fanns bara det att göra. Vänta och hoppas.

Många timmar senare fick vi som tur var bättre nyheter.  E:s pappa har en lång kamp framför sig, men kommer att bli bra.

 

På lördagen såg vi ljuset i mörkret och hoppade upp på E:s skoter. Jag sade: ”Vad du än vill göra, så gör vi det! I dag är din dag!”

E ville slappa av, släppa taget och äta gott, så vi åkte till den mysiga stadsdelen alldeles in till havet: Barceloneta

 

Och gick på fin restaurang 

 

och åt mustiga tapas 

 

och ännu mustigare paella med hummer. Sådan lyx!

 

På stranden blåste det så där lagom mycket och varmt. 

 

Vi lade oss i gräset och sov siesta

 

och spanade upp mot himlen. 

 

 Vi låg där ganska länge och bara pratade om livet och drack starkt iskaffe på ett kafé där de spelade gamla U2 låtar.

 

Vi åt oliver också och drömde om att sitta på balkongen längst upp på det här hotellet och lyssna på knastriga LP-skivor.

 

När kvällen kom tog vid skotern till Gracia för ännu mer god mat 

 

och sällskap av fina vänner. Noemi och Ellios. 

 

Sedan I går blev det ganska mycket tid på sjukhus igen så när mörkret sänkte sig promenerade vi till Barrio Gotic för att fylla våra sinnen med den varma atmosfären där.

 

På torget utanför kyrkan santa Maria del Pi sålde de mer marmelad än jag någonsin orkat koka

 

och fina burkar med risotto i olika smaker. 

I kyrkan hölls en spansk gitarrkonsert

 

så vi smög in 

 

och blev alldeles lugna i kroppen av den fina stämningen 

 

och de vackra detaljerna i kyrkan 

 

Jag fascinerades över den gamla orgeln 

 

och kunde inte sluta titta på denna vackra Madonna skulptur. 

 

När sedan gitarristen började spela fick jag gåshud över hela kroppen. 

 

Åh, så vackert det var!

Resten av kvällen spenderade vi på en liten baskisk tapas-restaurang bakom kyrkan. Där maten var som konstverk.

Ja, ni får se själva:

 

 

 

 

 

 

Jag bor denna vecka i en liten lägenhet i Barcelona där man kan dricka apelsinjuice i fönstret

och sola lite

 

innan man springer ner för trapporna 

 

ut på gatan 

 

och fortsätter frukosten på ett kafé, läsandes tidningen i flera timmar 

 

så att det plötsligt är dags att gå till marknaden och köpa gott att laga 

 

till lunch

 

Kanske blir det ingredienser till en riktig spansk kikärtssoppa

 

så att man sedan har energin att strosa omkring i kvarteren och se så här roliga ställen

 

och fina damer läsandes på en bänk i solen 

 

på favorittorget

 

där det står att man ska leva med röda bokstäver

 

och bokhandlarna är fantasifulla 

 

och himlen blå

 

Går du sedan ner för en gatan kan du hitta barer med samma namn som fina vänner 

 

och mitt i allt ett hus ritat av Gaudí

 

dekorerat med massvis med vackra rosor

 

snirkliga figurer 

 

och roliga mönster 

 

precis i närheten av ännu ett fint torg 

där ett gammalt klocktorn reser sig mot himlen

 

och barnen leker. 

 

I närheten av där jag bor smakar allting underbart gott, som dessa patatas bravas

 

och dessa smaskiga skaldjur

 

För där jag bor denna vecka doftar och smakar allting ljuvligt. Jag vet inte varför, men någonting är magiskt fint...;)