Jag vaknade av att solen letade sig in under min ögonlock i morse. Det räcker för mig den här dagen. Jag är nöjd.

Denna helg jobbar jag. Lördag och söndag. Jag väljer att se de här dagarna som en måndag eller tisdag. Dagar mitt i veckan. Jag väljer att flyta med så där....vardagslikt.

Det har varit en lång vecka. Upp och ner. Mest sängliggande. Lite promenerande.

Jag ska fika med fina Lisa. Det ser jag fram emot mest av allt. Så länge sedan vi sågs. Hann prata. Vad tråkigt det är att livet går på så.

 

Just nu tänker jag på idéer som hoppar fram, men sen tillbaka. Att det är så många som tillför färg till ens liv, utan att de vet om det.

Jag är inne på Jane Birkin just nu.

Det ser precis ut som hon klivit upp ur sängen, fluffat till håret lite grann och tagit på sig något som låg närmast. För mig är den här stilen så underbart fransk, så där enkelt och snyggt fastän det ser ut som man knappt gjort någonting.

När jag och Carro var i Paris för två somrar sedan såg nästan alla fransyskor ut så här. Jag förstår inte riktigt hur de får till det. Men fint är det!;)

Jag älskar att lyssna på radio. Det första jag gör på morgonen och när jag kommer hem från jobbet är att slå på radion. Och jag vet att mina systrar är likadana. Alltid när jag var liten stod radion på där hemma och bara jag hör de inledande signalerna till ekot så känner jag en sådan där hemtrevlig känsla i magen.

När jag bodde en längre tid utomlands, i Sydney och Dublin, lyssnade jag alltid på p1 eller p3 via datorn. Jag tror inte att det finns ett bättre sätt att hänga med vad som händer där hemma. Dessutom känns det väldigt speciellt att sitta på balkongen, spana ut mot Bondi Beach och mata de gröna papegojorna som landar på räcket samtidigt som man hör om trafikvarningar på Essingeleden på grund av underkylt regn. 

Nuförtiden laddar jag ner mina favoritprogram och lyssnar när jag städar, går ut och går och till och med springer. Det är många gånger som jag lyssnat på Språket i P1 samtidigt som jag kämpar upp för backen på röda banan utanför Baltic Hallen för femte gången. Det är någonting med programledarnas lugna röster. Jag känner att det kommer att gå. 

Här kommer tre radiotips från den senaste veckan:

I God Morgon världen hade de bara en sådan  Klockren krönika. Klicka på länken och gå till -08:49 på tidsmarkeringen så hör ni den. 

Min favoritbloggerska Underbaraclara har börjat med radioprogrammet Husmorsskolan i P1. Här kan ni gå in och lyssna på det. 

Sedan lyssnade jag på ett jättespännande program om filmindustrin i Kina. Ni hittar det programmet här: Kina - en filmvärld i censurens skugga

 Ps! Bilden har jag tagit på Fraser Island utanför Queensland. Fest i sanden med radion på i bakgrunden. Australiensisk radio..;) 

 

Tillbaka på benen. Tillbaka på jobb.

Just nu håller jag på jobbar med olika inredningsartiklar och det får mig att drömma om riktiga retro-kök som dessa: 

 

Är det inte ljuvligt? Hur kan man fortfarande vara på dåligt morgonhumör efter att ha ätit frukost i det här köket?

 

Eller det här?

 

Och tänk då att stå i ett sådant kök i den här klänningen

 

Eller i den här outfiten? Jag tror absolut inte att jag skulle se sorgsen ut. 

Droppslangen sticker i min ven som är blå och svullen. Den rena desificerade doften sticker i näsan och den äldre damen bakom skynket intill andas tungt och släpper ut små gnyende lätten av smärta med jämna mellanrum.
Jag plockar fram en tidning från sängbordet, men lägger den ifrån mig igen. Huvudet känns för tungt. Jag orkar inte läsa.
Vi befinner oss i sjukhusvärlden och nästan ingenting av det som finns utanför tränger sig in här: dofter, smaker är borta. Till och med upprörda känslor dämpas av smärtan eller smärtmediciner.
Detta är platsen som ingen längtar till.
Ändå existerar den.
För många.

Jag vrider mig i sängen för att hitta en bättre position i väntan på ronden.
Tålamod, tålamod, tålamod.
En längtan ut.
En längtan en fungerade kropp. En längtan till allt man hade, precis som det var.

Inget mer behövs. Snälla, ge mig i alla fall det!

Väl ute i friheten. I den friska luften bleknar skräcken liksom blåmärket i armvecket.

Längtan efter mer än bara andas tar över och tur är väl det.

Det är det som kallas livsglädje, tror jag.

Denna text skrev jag i somras.  Så sjuk är inte denna gång.

Bakterierna har letat sig ner i lungorna, men jag andas fritt.

Fick reda på i går att en vän har fått en kronisk sjukdom, vill lyfta honom igenom den första värsta tiden. Blåsa bort det onda. 

Säga: Lugnt. Försiktigt. Gå. Titta inte bakåt. Inte framåt. Steg för steg.

Jag vet. Tungt. Sedan. I små mellarum lyser ljuset in. I små mellanrum tränger sig kraften in. Starkare. Om än en smula svag. Så starkare.

Nu. Bara stå still och andas när vågorna sköljer över. Borra ner fötterna djupt i sanden. Låt vinden slita och dra så mycket den vill. 

Allt har sin egen tid.

Uppfyllandet av mitt löfte har gått riktigt smärtfritt den senaste veckan. Inte för att det är så svårt att avstå från att shoppa nytt när man ligger sjuk hemma och inte rör sig utanför dörren. När till och med fina personer far och handlar mat till en. 

Men mina tankar snurrar hela tiden kring ämnet och jag har börjat blivit orolig att någon teknisk pryl ska gå sönder som min mobil, dator eller kamera. Jag vet inte hur lätt man hittar dessa saker secondhand och det skulle kännas som en liten mindre katastrof om jag skulle vara utan något av dem. Lite förvånande är det faktiskt att det är just tekniska prylar jag värderar så högt. Men tydligen...

Vad detta gör med mig är att jag har blivit väldigt försiktig. Stänger av min dator noga på kvällen, lämnar den aldrig på standby och är noga med att lägga min kamera på en säker plats där den inte kan fara i golvet. Stoppar om min mobil i väskan. Detta är någonting nytt för mig.

Eftersom jag alltid måste stanna upp och tänka om jag får köpa en pryl eller inte har jag dessutom blivit mer eftertänksam när det kommer till att handla på det stora hela. Även seconhand. Eftersom jag ger mig själv mer tid att tänka om jag behöver saken eller inte. Förhållningssättet smittar liksom av sig. Vi får se om det håller i sig.

Fortsättning följer...

Host. Host. Host. Ligger hemma på soffan och hostar upp lungorna och stirrar i taket. När jag inte stirrar på dataskärmen. Vanligtvis brukar jag ha gäster som surfar på min soffa. Nu är det jag som bara surfar och surfar på internet. Från soffan. Jag ser knappt på tv längre, förutom nyhterna på morgonen, men oj vad jag surfar. Undrar om det är bra eller inte? Mycket jag hittar är ju dåligt, tråkigt, trist. Det är som att zappa mellan hundratals kanaler.

Men så finns ju guldkornen. Det som gör hela jakten värt det... Här tänkte jag ge några av dem till er: 

Först av allt vill jag tipsa er om Simply Breakfast , där Jennifer Causey visar upp bilder på olika slags frukost. Vackra bilder och så inspirerande. Det finns så mycket mer att äta på morgonen än gröt eller macka. Ja, titta själva!

 

Helen Korpak har tagit den här bilden som jag bara tycker är så vacker. 

 

Och den här bilden är tagen 1946 och föreställer Frida Kahlo. Jag älskar att hitta bilder jag inte tidigare sett av historiska personer. De bilder som snurrar runt överallt av allt känns liksom inte levande längre. Men när man hittar en ny historisk bild är det som att personen får nytt liv igen för den är inte längre bara en ikon utan känns mer levande. Jag hittade den via modern nostalgic. 

 

Jag tänker på min fina Lina när jag ser den här. Och jag tänker att vi måste se filmen Black Swahn med Natalie Portman. Bara vi hade en bio...

 

Vet ni vem som är på den här bilden? Jo, Ingmar Bergman. Den är fotat av Irvin Penn i Stockholm 1964. Också den hittade jag via modern nostaligic. 

 

Jag vet inte varför jag fastnade för just den här bilden men jag tror det beror på det röda håret. Flera av mina vänner har färgat håret rött och de är så fina i det. Och se vad blått är vacker till!;)

 

Den här råkade jag bara hitta på en sida och titeln är ju bara så fin: ”To know you is to love you. I told you so.”

 

Denna bild har jag hittat via  via art blart. Vet inte vad det är med gamla fotografier av soldater som fascinerar mig.  De ser så unga ut och jag undrar vad de sett med de där ögonen. Jag undrar också vem han skickade bilden. Vem som bar den med sig. Jag undrar om han dog i kriget eller om han kom hem hel. Och om man kan komma hem hel från ett krig. Jag menar på riktigt. 

 

Och den här är ju bara för bra för att vara sann...;) ( Via Modern Nostalgic)

 

Och till sist kommer här tre inslag från New York Times hemsida. De har låtit 14 skådespelare som de tycker definierade bion 2010 att tolka en liten snutt av en klassisk filmscen. En av dem är min favorit Javier Bardem. Men till min förvåning är även Noomi Rapace en. Tänk att hon är så stor i USA redan. Den finaste är ändå den här med Vincent Cassel: Ni hittar alla av dem här:www.nytimes.com

Jag ligger hemma sjuk i någon sorts vinterinfluensa och försöker med de flesta huskurer jag kan komma på. I dag har jag druckit flera koppar med färsk ingefära och citron i hett vatten och ätit massa med mandariner. 

Och just nu kör jag vintoddy enligt min fina pappas rekommendationer. Jag minns inte hans recpet exakt, så kör en egen variant. Det är inte riktigt lika gott, men nästan.

Här är receptet:

INGREDIENSER
Portioner: 4-5
Tid: 5 minutes
75 cl rödvin
3/4 dl farinsocker eller strösocker
1 kanelstång (5 cm)
3–4 kryddnejlikor
4–5 citronklyftor

 1. Värm rödvin, socker, kanel och nejlikor utan att det kokar.

2. Lägg en citronklyfta i varje glas eller kopp, häll på rödvinet och servera.

 

Tänkte jag skulle avrunda mina inlägg från Barcelona för den här gången med tre tips. En av de saker jag gillar bäst med staden är alla vackra modernistiska byggnader som finns överallt, dekorerade i olika material, starka färger och med en enorm gränslös fantasi. Det är liksom för mycket och det är det som är grejen. Konserthuset Palau de la Música Catalana har jag berättat om tidigare. Jag besökte huset i somras och lyssnade till en utomhuskonsert. Men denna gång gick jag gå in i den vackra konsertsalen och fick lyssna till otroligt skön och vacker musik. Det hade nämligen Strauss-festival och sista kvällen blev jag överraskad med en biljett.   

 

Om ni har chansen att gå in och titta tycker jag ni ska göra det. Huset ligger i området som heter La Ribera, mitt i centrum på gatan Carrer de Sant Francesc de Paula. Alla färger, gångar, trappor, lampor är så vackra. Det känns gränslöst men ändå så genomtänkt i dess perfekthet. 

 

Huset är ritat av arkitekten Lluís Domènech i Montaner och bygdes mellan 1905 and 1908 till Orfeó Català, en slag körförening som ledde den katalanska kulturella rörelsen i början av 1900-talet.

Ni vet när man ser på något engelskt kostymdrama på tv, helst något av Jane Austen och några unga vackra kvinnor ska debutera och de samlas i trappan för att skrida ner och allting är väldigt festligt och högtidligt. Så känns det att kliva in i själva konsertsalen. Som att få klättra in och vandra omkring i en sådan värld. 

 

Taket gjort av färgat glas och det ändrar utseende efter ljuset utanför. Glaset är en av de vackraste sakerna jag någonsin sett, bestämde jag mig för. 

Efter konserten skred vi själva ner för de många trappstegen täckta av sammet. 

 

Då var vi lite sugna på något gott och gled in på kafé Viena som ligger alldeles i början av la Rambla. Detta är ett uråldrigt kafé som sägs servera världens bästa smörgåsar. De tycker i alla fall New York times matkritiker, vars artiklar är inramade på väggarna. 

 

Och visst är de goda! Supergoda!

 

Brödet är hårt på utsidan men mjukt inuti och smörgåsen fylld med oxfilé som smälter i munnen, tomater, olivolja och krispig sallad. 

 

Eftersom det var min sista kväll ville jag dröja kvar ute på stan så vi gick till den här fina baren som ligger i ett hotell på gatan Passeig de Gracia. Nu har jag glömt bort namnet på hotellet men ni ser det direkt när ni kommer från metron Diagonal. Också denna byggnad är modernistisk på utsidan och

 

baren både varm och cool inredd. 

 

Här spelar små lokala band jazz flera gånger i veckan. Så skönt att bara sjunka ner i en av de mjuka sofforna och svepas med av musiken. 

 

Det enda jag funderade över var varför det fanns bilder av Scarlett Johansson överallt tills jag fick veta att detta var hotellet som Vicky and Christina i Barcelona spelades in på. Ni vet scenen när Scarlett träffar Javier Bardem ( Alltså deras rollfigurer)...;)

 

När jag är i Spanien springer jag inte hela tiden ut på tapas-restauranger. Det skulle bli för dyrt. Dessutom tycker jag att det är superkul att gå till den lokala affären, spana bland hyllorna och laga något riktigt gott hemma av råvaror som man inte får så lätt tag på här uppe i Norden.

Häromdagen lärde jag mig att laga paella. Svart sådan med hjälp av bläcket från bläckfisken. Det kanske inte låter så mumsigt, men det är det absolut. Dessutom går det att laga massvis av olika varianter av paella. Har ni inte bläckfisk kan ni utesluta detta ur receptet och det blir ändå supergott!

Så här gör man: 

 

Ta två gula lökar

 

och finhacka dem.

 

Två kronärtskockor

 

dela dem i mitten 

 

och finhacka den mjuka inre delen. 

Ta även en mild spansk grön peppar och finhacka den. 

 

Fräs sedan löken i lite olja en liten stund i en panna

 

och lägg till den gröna pepparn och kronärtskockan. Hacka dessutom ner en tomat eller två. 

 

Lägg sedan en liten nätkasse musslor i blöt 

 

medan du fräser några räkor i olja i en kastrull

 

Tillägg lite vit fisk av något slag och rör om.

 

Eftersom det nu säkert börjar kurra i magen av alla härliga dofter som sprids i köket kan det vara härligt

med lite gott tilltugg och vin

 

medan du fortsätter laga maten. Så gjorde vi och sedan

 

fyllde vi fisk och skaldjurskastrullen med vatten och la i musslorna och lät vattnet koka upp.

 

och la i lite cayennepeppa.

 

och så var det dags för bläckfisken som 

 

vi klippte i lagom stora bitar 

 

och sedan blanade med grönsakerna

 

Vi la även dit några klyftor vitlök och 

 

när grönsaksblandningen kokat ner på alla vätska la vi även i bläcket.

 

och rörde hastigt om. 

 

Sedan var det dags att röra ner riset

 

så det riktigt blandar sig och blir svart

 

Här är det viktigt att dra ner på lågan. 

 

 

Nu är det sedan dags att med jämna mellarum använda sig av vätskan från fisk-och skaldjurskastrullen och sakta droppa ner den i pannan. Vätskan får riset att svälla och rätten får en mustig smak. 

 

När allting kokat ihop och riset nästa är lagom kokt tog vi pannan från värmen

 

och lade på en handduk. Så fick det sedan stå en stund, ju längre dessto bättre.

 

Vi väntade i cirka en timme och sedan dukade vi fram rätten på bordet

 

Jag kan bara säga: helt, helt underbart gott!

 

Ja, här ser ni ju hur mycket jag njöt!:)

Jag gav mig själv ett löfte på nyårsafton. Detta år ska jag inte köpa någonting nytt förutom mediciner, mat och hygienartiklar. Allt annat jag behöver ska jag köpa begagnat. Jag har tänkt på det enda sedan jag intervjuade fina Hanna i en Ålandstidningen och hon berättade om sitt köpår, som såg precis ut så.  Det inspirerade mig så!

Det lustiga är att den första frågan folk ställer mig när jag berättar om löftet är: Men trosor då? Ja, det räknar jag att ingår i hygienartiklar. 

Varför jag vill göra detta handlar om massa olika saker; miljön, att jag vill spara pengar, men framförallt att jag vill bli mer medveten om mitt shoppande. Jag vill inte slösa mina pengar och därmed tid på saker som egentligen inte är viktiga för mig. Men det är så lätt att man gör så när man shoppar på ren rutin och tar in alla reklambudskap där ute om allt man behöver ha för att vara lycklig. Jag vill på det här sättet lista ut vad som verkligen är viktigt för mig. Jag hoppas att jag efter detta år kommer att handla mer smart helt enkelt. 

Som ni vet reser jag mycket och är säkert en stor bov till massa förorening på det sättet. Kanske kan detta även vara mitt sätt att kompensera detta. I alla fall lite grann. För tyvärr kan jag inte just nu sluta resa. ( Om någonsin, jag vet inte. Resa är ibland lika viktigt som mat för mig) Men jag kan se till att ingen fabrik behöver tillverka något nytt till mig i år och spy ut dåliga saker i luften.

Detta blir alltså ett stort loppisår och ni får följa det här!  

Min stora förhoppning är att detta även kommer att göra mig mer kreativ.  Att köpa en present till en vän kommer att handla om att verkligen tänka ut vad den personen gillar och att sedan hitta det på seconhand eller kanske själv skapa något nytt av något begagnat. 

Nu har det gått några veckor och hittills har det gått bra. Ändå kommer jag på mig själv ibland att vara nära att köpa något nytt. Det var ganska så jobbigt att skynda förbi alla reaerbjudanden i de fina butikerna i Barcelona . Och häromdagen stod jag på flygplatsen i Girona med en tidning i handen och var på väg till kassan. Sådana små grejer som tidningar och pocketböcker kommer bli knepigast för mig tror jag. Men biblioteket har massa tidningar och ännu fler böcker. Det finns nog fler lösningar där ute än vi tror!

 Önska mig lycka till!;)

Ni har säkert sett att man nu kan Facebook gilla (Like) bloggen och de olika inläggen. Om det känns för bökigt att ge en kommentar kan ni alltså istället göra en tummen upp för det ni tycker om. Det enda ni behöver göra är att klicka på rubriken så att ni kommer in på själva inlägget och sedan längst ner klicka på gilla-knappen.

Superpraktiskt för mig eftersom jag då får reda på lite bättre vilka sorts inlägg ni vill se mer av.

Ser fram emot att se era tummar!;)

Jag är hemma igen. Tillbaka i mitt älskade kryp in på Torggatan. Tillbaka framför tangentbordet på jobb. Tillbaka i vintern. Men smakerna dröjer sig kvar...

En av dagarna prövade jag kakorna längst ner i hörnet till vänster och höger på den här bilden. De som är doppade till hälften i choklad. I mitten fanns jordgubbssylt och när man bet i dem smulade de perfekt sönder i munnen. 

 

I den här butiken i El Born åt jag mest med blicken. 

 

Gåsleverpaté som jag har fått någon sorts besatthet för. Det är lite dyrt, men inte om man köper så här små burkar åt gången. Bäst smakar det på små knäckebröd med något sött på toppen. Kanke lite fikonmarmelad eller en droppe jordgubbssylt. 

 

Här finns även saffran i små burkar. Riktig saffran som inte är söndermald utan saffran vars blomblad man fortfarande kan se. 

 

Och nötter och marmelader i fina burkar. 

 

Längre ner i samma kvarter ligger den berömda butiken La botifarreria där korvarna dinglar från taket och chorizon smakar så där lagom starkt av vitlök och chili. 

 

För att inte tala om skinkorna. Jag vet inte varför men jag kan aldrig tröttna på Jamon. Skinka till frukost, lunch och middag och kanske som ett mellanmål mitt på dan. Bara så där i dess enkelhet när den smälter på tungan. Det finns ingen smak som jag tycker bättre om just nu. 

Med lite gott vin till förstås. Jag är just nu inne på viner från distriktet Ribera del Duero i Castilla y Leon i nordvästra Spanien. Vinerna var här från början till största delen vita, men nu producerar man nästan uteslutande röda, kraftiga, tunga viner på druvan Tempranillo. Prova att köpa en flaska med distriktet på etiketten. Om du har lite liknande smak som min så vet jag att du kommer att gilla det!

 

Med gott kaffe efter desserten förstås.  I Spanien gillar jag att gå in på små barer och ta en espresso som en shot likt lokalinvånarna, men mer för att jag gillar själva atmosfären där inne. Men om jag vill njuta och läsa en bok smyger jag in på ett mer internationellt kafé som amerikanska Starbucks och fikar i flera timmar. Nu senast drack jag kaffe americano med lite kardemumma i och en holländsk kaka till med karamellsås. De smakade precis som i Amsterdam. Helt ljuvligt gott! 

I stadsdelen El Born i Barcelona ligger en helt underbar kaffebutik. Den heter El Magnifico och är ett riktigt familjeföretag som gått i flera generationer. De säljer även mumsigt te.

Eftersom jag är helt galen i spanskt kaffe besökte jag affären häromdagen och till min stora tur hade de just då fått in nya kaffebönor och höll på att prova fram olika blandningar. 

 

Chefen var på plats och han måste ha anat min passion för kaffe för bara några minuter efter jag klivit in i affären bjöd han mig in i köket där jag fick vara med och prova. 

 

Här är han och en av de butiksansvariga. De berättade att de är på väg att öppna upp en butik i Helsingfors och var nyfikna på att höra vilken kaffesort jag tyckte bäst om. 

 

Vi fick alla en varsin sked och så visade de hur jag skulle sörpla i mig kaffet från skeden för att få fram alla de goda aromerna. 

 

När jag gick därifrån var jag helt hög på kaffe och galet pigg!;)

 

Häromdagen fortsatte redan uppåt och efter bara en timme nådde vi Pyreneernas snöklädda toppar. Jag älskar kontraster. Ena stunden strandliv, värme och vin på uteserveringar. Nästa stund ( bara två timmar från Barcelona) vind som biter i kinderna, snö som knarrar och stråland utsikt från sittliften upp till toppen.

     

Vi kastade oss utför, solade i liftkön, samlade på fräknar, undvek isfläckar,  vilade emellanåt de väldigt trötta lårmusklerna, studerade skidskoleleverna, gungade med när liftvakterna spelade musik och andades in massa med frisk luft. 

   

Skidorten heter Masella och ligger bara en halvtimme från Andorra och en halvtimme från Frankrike. Backarna är långa och sköna, men allra bäst är att det är så varmt när man skidar. Det har jag aldrig upplevt tidigare.

 

Vi hade naturligtvis tagit med oss bröd, spansk skinka, chorizo och manchego-ost och åt  mitt i backen när det var dags för lunch. 

 

Jag var på strålande glatt humör!

Lite senare på kvällen när alla våra kroppar var så trötta att vi knappt inte orkade prata tände vi en brasa utanför den lilla stugan på en camping nedanför skidbacken, flyttade bordet utomhus och svepte in oss i filtar. Korven vi köpt från en lite butik i byn bredvid smakde helt gudomligt gott och vinet och den varma soppan likaså.

Ovanför oss gnistrade stjärnorna och jag kände mig så lyckligt lottad att få vara på en sådan vacker plats med lugn och ro och massa värme i kroppen. 

 

Häromdagen tog vi bilen och körde i cirka två timmar norrut från Barcelona och hamnade i en liten by i närheten av Girona på vår resa  mot pyreneerna. Där väntade en hel hög med vänner som redan i full gång med att laga mat.

I den lilla byn driver nämligen Mark och hans syster ett B&B och vi fick denna dag vara gästerna. 

 

Javi som är helt fenomenal på att laga mat

 

serverade den ena läckerheten 

 

efter den andra

 

och vi andra bara myste och njöt. 

 

Mark och Juanita

 

Marks syster Anna

 

Så här fin ser gården ut. 

 

Följande morgon efter en lång frukost ute i solen var det dags för lite  trädgårdsarbete

 

Träden behövde nämligen fixas inför vintern

 

Så vi alla hjälpte till 

 

men vilade förstås emellanåt och njöt av luften som kändes alldeles vårlik

 

Noemi

 

Juanita

 

Jag tyckte det var helt underbart skönt att bara vara

 

bränna lite löv

 

och kratta. 

 

Här försökte vi få till någon sorts gruppbild. 

 

Maria

 

Bäst av allt var att i träden hängde färska fikon

 

Jag bara åt dem så där direkt utan någonting. De var fortfarande varma av solen. 

 

 

På eftermiddagen plockade någon fram en enhjuling

 

och plötsligt hade vi en liten mini-cirkus på gång. 

 

Anna prövade att cykla

 

grannflickan likaså

 

Men roligast var dessa styltor

 

som fick alla att studsa fram.  

 

När det var dags för lunch blev det mat i massa

 

Så mycket

 

att vi istället för siesta tog en långpromenad

 

Solen var på väg ner

 

och ljuset så vackert. 

 

En familj höll på att plocka

 

oliver

 

och den gamla mannen visade oss hur man ska göra. 

 

En helt enkelt supermysig dag 

 

tillsammans med goa

 

och roliga människor

 

Jag njöt så av att  andas frisk luft 

 

och försökte ta in varje solstråle i min kropp. 

 

 

I går kväll när jag kom tillbaka till Barcelona gick jag ut och åt gott med fina vänner. När jag sedan i dag vaknade upp lyste solen redan från en klarblå himmel och jag fick bråttom ut. 

Ibland kan man undra vad folk gör i andra länder en helt vanlig lördag. 

 

Så jag bestämde mig att i min kamera fånga livet ute på gatan i Barcelona denna fina dag. 

 

Jag hittade några hippies i solen på trappan till en kyrka i Gracia. 

 

ett underbart mysigt bageri

 

Några studenter på på plaza del Sol

 

En mamma med sitt barn

 

Två hurtiga morgonlöpare

 

En man läsandes helgens tidning

 

En annan som lyssnade på musik. 

 

Mycket folk på kaféer och torg

 

 

Andra på jakt efter reafynd på shoppinggatan Passeig de gracia. 

 

Levande statyer

 

 

 

 

Fåglar och helgfirare på bänkarna i hamnen

 

turister

 

älskade

 

De som njuter av sanden 

 

stranden 

 

och färgerna

 

Två tjejer som hade picknick med chokladfondue

 

De som bara är nöjda att vara

 

andra som vill ha något kallt att dricka

 

en musikant från Ukraina

 

De biosugna

 

De som inte kan sluta kyssas.

 

Och vad gjorde jag? Jo, jag njöt av gott sällskap och helt gudomlig god mat

 

och gick på gatan i bara klänning och tröja

 

tittade på alla människor mitt uppe i spännande diskussioner

 

och log stort när jag såg glada människor strövandes omkring 

 

Tills solen gick ner. 

Nu åker jag upp till pyreneerna för att skida! Jag har ingen täckning där, men är tillbaka i Barcelona på lördag. Vi syns då! Tack för era fina hälsningar! Ha det så fint!

Nu är jag i Spanien! Jipee! Så så underbart härligt! Vaknade i morse till ljudet av arbetarna ute på gatan, öppnade upp fönstret, tog in solen, begav mig ut på en lång promenad och satte mig på ett mysigt kafé i el Born och drack stark kaffe. Känner nu hur stressen från de senaste veckorna sakta men säkert börjar rinna av mig. Det här såg jag på min promenad:

 

 

 

 

 

 

Och nu har jag varit just vaknat upp från en lång siesta och ska i väg till Barceloneta för att sätta mig på ett uteservering någonstans vid stranden...;) Kram på er!

Jag fick just ett meddelande med den här bilden. Det stod: Good weather is waiting for you!!!

I cant wait!!!;=)

Lyssnar mycket på den här låten just nu: Och när jag kommer hem och är trött lyssnar jag på den här. En mycket fin person skickade den till mig: Till sist kommer en låt till min svåger Stefan som fylller år i dag! Han är min mest trogna läsare och ger mig alltid massa pepp! Grattis på födelsedan!!!

Springer mot ett mål just nu som känns som det hela tiden flyttas fram. Bara det här till, bara det här. Och det här. Jobbar helg, skriver på mitt bokprojekt, sover alldeles för lite och hinner inte med något socialt liv överhuvudtaget. Har en lång lista i mitt huvud på andra saker som borde göras. Sms jag borde svara på. Massvis med mail. Vänner jag vill höra av mig till. Viktiga fina människor. Viktigare än ord.

Funderar på om det är så här det känns att springa ett marathonlopp. På is. 

På måndag SKA jag var i mål.Då ska jag bara vara. vila. vara. Kanske inte göra något vettigt på en hel dag. Kanske läsa en bok. Eller kanske inte.

 

Hej! Hoppas ni har en skön dag! Själv sitter jag och skriver, skriver och skriver. Har en deadline den här veckan som måste hinnas med. Däremellan dricker jag kaffe och dansar till September. Hon är så cool och gör mig pigg...;)

 

I söndags vaknade jag av att Heidi bjöd på nybakade karelska piroger till frukost och starkt svart kaffe. Carro hade ett flygplan att passa men jag dröjde kvar lite lite längre...

Vi tog en långpromenad till Frogdeparken och pratade om allt härligt som vi vill ska hända detta år. 

 

Utanför en butik sålde de tulpaner i alla möjliga färger och jag kände hopp om någonting annat där under snövallarna. 

 

Det var även något speciellt med ljuset. Det var så där bländade som på sydliga breddgrader. 

 

och jag insåg att jag faktiskt inte sett solen ordentligt på flera månader. 

 

När vår vandring var slut och det började skymma var det dags att säga hej då till finaste Heidi

 

och Herman Foss Gate. För är jag hälsar på Heidi nästa gång bor hon i Göteborg som flera andra fina personer i mitt liv...;=)

På nyårsdagen var det min tur att laga maten. Jag testade lite olika smaker och började med en förrättstallrik med en liten laxtatar med lime, smörstekta krutonger och forellrom och till det små knäckebröd med gåslever och fikonmarmelad. Gåslevern har jag köpt i Barcelona och sparat och sparat. Och mums vad den var god!;)

 

När det var dags för varmrätten var jag så snabb att börja mumsa i mig att jag glömde ta en bild, men här ser ni i alla fall lite grann. Det blev entrecote med hummer, tryffelsky och grönt mos. Tryffelskyn var det som höjde hela rätten. Den kokade jag i över en timme. 

 

 Till sist blev det sedan Fikonmarmeladparfait med varm jordgubbssylt och lime. Den kändes som ett värdigt slut på både måltiden och det gamla året.Säg till om ni vill ha recept på någonting av detta. 

Här kommer i alla fall receptet till krutongerna som jag lovat Heidi

Krutonger med forellrom

De smakar väldigt gott och ser fina ut! Perfekt som förrätt eller kanske till en sallad. 

4 skivor bröd

3 msk smör

1 vitlöksklyfta

i msk fänkålsfrön

Salt

75 g rom

Lite gräslök eller dill 

Gör så här: 

1. Kantskär brödet och skär det sedan i små tärningar.

2. Hetta upp smöret i en stekpanna. Pressa ner vitlöken och tillsätt brödtärningarna och fänkålsfröna. Stek brödtärningarna gyllene i några minuter. Ha inte för stark värme så de bränns. Salta. 

3. Häll upp krutongerna i en skål och låt svalna något. Blanda ner rommen och gör till små portioner på en tallrik. Gardnera med lite dill eller gräslök. 

 

 

Tillhör du dem som tar risken att bli förälskade på det där oförsäkrade sättet?
– Ja. Jag är en väldigt riskbenägen människa, man måste våga det, annars blir livet som en autobahn. Enformigt och innehållslöst. Och så har inte mitt liv varit, men det har ett högt pris.

Vad har det kostat?
– För mycket, men så tänker jag att vad spelar det för roll egentligen, vad det kostade? Det gav ju så mycket. Det är ju inte aktiemarknaden vi talar om nu.

– Jag anklagar inte dem som inte vill ge sig in i det här, den riktiga kärleken. Alla har inte den läggningen och det kan kännas för farligt. Då är det lättare att ägna sig åt konsumtion. Av saker, av människor. De blir ytliga och mer inriktade på materiella saker för att skydda sig, och kanske handlar det om vad Västvärlden kräver – nämligen produktion. Det går inte så bra att producera om man är uppfylld av passion. Det finns inte en arbetsgivare som skulle gilla det.

 Intervju med Annette Kullenberg i Bang. 

Snöflingorna faller.  Utomhus. Vackert och lugnande på balkongen. Det är så underbart. Den här vintern när det aldrig slutar snöa.
Hittills. Känns. Så mjukt. Så lindrande. Problemen gömms och förvandlas till någonting böjande. Det är för kallt för att hinna tänka. Mina funderingar fryser fast. Ljud bäddas in. Ljuset blir milt. Får lust att kasta mig utanför. Det ser ut som bomull. Men jag anar att snön låter mig falla, liksom molnen ovanför.

I fredags var det ju nyårsafton och jag kom till Heidi och Carro tidigt på morgonen. Vi bestämde oss att fira lucia, jul och nyårsafton allt på samma gång och började dagen med en julig frukost med Heidis mumsiga risgrynsgröt och

 

lussebullar i miniatyr. Vi satt och njöt länge, gick på promenad, såg på några avsnitt av sex and the city, vilade lite och sedan var det dags för julig fika. 

 

Jag hade med mig mina vaniljkolor med hjärtan på och Heidi hade bakat mjuk pepparkaka och saffranskrans. Mmm...:)

 

I vardagsrummet knastrade det i spisen och varmare inombords än på länge. Det är så härligt att ha en alldeles egen kompisfamilj. 

 

Vis sextiden började vi vår nyårfrosseri i läckerheter. Heidi hade nämligen komponerat ihop en nyårsmeny med så många rätter att vi inte hann äta upp allt innan tolvslaget. 

 

Carro var så fin i hippieflätor och vi kunde inte sluta prata om Patti Smith ( vi bägge har just läst hennes bok ”Just kids”, så så underbar!”)

 

Supén började med hembakade mozartskulor och champagne. 

 

Sedan ett vitt vin från moseldalen

till Heidis underbara 

 

laxtartar med kapris och anjovis. 

 

Detta lätta och samtidigt så smakrika röda vin 

 

åt vi till potatis, brysselkål, kålrot

 

och Heidis mustiga älggryta. Vi turades om att summera året som gått och sedan här någon gång blev jag så mätt och belåten att jag inte trodde att det skulle vara möjligt att äta mer 

 

men då dukades ostar direkt från Frankrike fram på bordet och jag har aldrig klarat av att säga nej till ost...;) Så istället åt jag och 

 

och sedan dansade och dansade vi fram tills klockan slog tolv. Då 

 

fick vi bråttom och rusade ut på gatan där vi med härlig utsikt över stan såg och hörde alla fyrverkerier. Vi stannade sedan utomhus en bra stund och fortsatte dans på isen. Sedan räkna vi upp alla våra önskningar för 2011, skrev de vi inte ville ha på små lappar och brände upp dem och så sprang vi in igen 

 

och fortsatte vårt firande med saffranpäron med grekisk yoghurt, nötter och sherry till. Vi var bara tre personer, men oj vilken fest. Det var först runt fyratiden på morgonen som jag kröp ner under täcket och somnade sött och mätt. Oj, så mätt!;) Och glad!