Jag sitter och tjuvkikar på de brittiska kungabröllopet. Det är väl bara att erkänna: jag är svag för bröllop. Det behöver inte vara kungliga sådana, inte alls, helst inte, utan det handlar om kärleken.

Jag tycker det är så fint att fira KÄRLKEN! Letar efter blyga blickar, nervösa leenden, darriga händer och ömma kyssar...

Och okej, jag erkänner: klänningarna. Det finns så många vackra!

Men så är det de här med slöjan. Den omdiskuterade burkan är enligt definitionen en slöja som täcker hela ansiktet, och just sådana brukar brittiska kungliga brudar bära. Och sådan bär Kate.

Ett sagobröllop, en lycklig flicka som får sin prins. Men med bara en liten skiftning i perspektivet ser vi i stället en kvinna i burka som av sin far leds fram för att överlämnas till nästa man som ska bestämma över henne.

Ämnet är högaktuellt sedan Frankrike som första europeiska land infört förbud mot kläder som döljer ansiktet.

Ansiktsslöjor kan man se både på franska brudmässor och på de brudklänningar som traditionellt avslutar de stora modevisningarna. Men skulle den brud som trippade ut på ett franskt torg i Kate liknande slöja släpas i väg till närmaste polisstation för brott mot lagen som förbjuder döljande av ansiktet på allmän plats?

Jag tvivlar på det.

För just på en västerländsk brud i vitt ses burkan som bedårande. Fast det är precis samma unkna symbolspråk.

 

I går kväll visades tredje delen av tv-programmet Bjudningen där jag och Jonas Wilén lagar mat tillsammans med Johan och Andreas på en stuga i Geta.

Här kan du se oss hoppa omkring på klippor, röra om i grytor och prata om mat, skrivande, fotboll och mycket skägg. Mycket skägg:

Min fina mamma lagar de godaste Valborgsmunkarna som finns. Här är receptet:

MAMMAS MUNKAR

5 dl mjölk
50 gr jäst
1 dl socker
1 tsk salt
1 st ägg
1 tsk kardemumma
125 gr margarin eller smör
ca 5-6 dl mjöl, ganska löst

Kokostfett. 

1. Lägg jästen i en bunke och häll över fingervarmt smör och mjölk.

2. Tillsätt resten av ingredienserna.

3. Rör ihop till en slät smet.

4. Stjälp upp degen på mjölat bakbord. Ta med hjälp av ett glas ut runda munkar och tag ur ett hål i mitten på varje munk. Låt dem sedan jäsa till dubbel storlek.

5. Smält kokosfettet och hetta upp till ca 180 grader i en gryta. Fritera de jästa ringarna vackert gyllenbruna ca 1 minut på varje sida.

6. Låt munkarna rinna av på hushållpapper. Rulla dem sedan i strösocker. 

OCH NJUUT!;)

Om ni undrar varför jag försvinner några dagar ibland, kan jag berätta att det är så mitt liv ser ut.

Med jämna mellanrum bestämmer sig min kropp att gå in i krig med sig själv, bli sjuk. Och då är det bara att plocka fram testbilden och vänta på att repareringsgubbarna gör sitt. 

Tillfälligt avbrott- skylten var uppe hela påsken.

Men nu är strömmen på igen.

Mer inom kort. 

Jag blir så trött! Får uppleva och höra berättelser hela tiden om folk i min närhet som utsätts för riktigt traditionella härskartekniker. Jag tror det bästa botemedlet är att se dem och ifrågasätta dem. Så här kommer en kort guide:

Osynliggörande: Man blir inte presenterad vid ett möte. När man talar prasslas det med papper, pratas i telefon. Ingen respons – när föredraget är slut är det ingen som säger något.
Motstrategi: Ta plats. ”Oj, du glömde presentera mig.” Avbryt presentationen om inte alla lyssnar.

Förlöjligande: Skämt på annans bekostnad: Kvinnor på konferens är detsamma som en hönsgård. Även infantilisering: Lilla vän, det måste jag hjälpa dig med.
Motstrategi: Kommentera förlöjligande skämt. Ifrågasätt: Vad menar du med det? Tala om att du inte accepterar eller uppskattar skämten och jargongen.

Undanhållande av information: Att ha information och hålla på den innebär makt. Några tar en öl efter jobbet och fattar informella beslut. Den som saknar information känner sig korkad, kan fatta felaktiga beslut eller bli handlingsförlamad.
Motstrategi: Ifrågasätt att beslut tas utan att alla är med eller blir informerade.

Dubbelbestraffning: Både det du gör och inte gör är fel. Går du på ett möte på kvällstid försummar du dina barn. Stannar du hemma är du oseriös.
Motstrategi: Bryt mönstret. Utgå från det du tycker är viktigt.

Påförande av skuld och skam: Ofta en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Du känner skuld och skam trots att det inte är ditt fel.

På mötet föreslår Carina att man i framtiden skall prova att hålla mötena på ett annorlunda sätt.

- Kunde vi inte pröva att hålla några möten utan dagordning och träffas över en kopp kaffe?

- Vad i helvete! brusar Carl upp. Vi har inte möten för att äta kakor eller hålla möten utan dagordning. Här har vi seriösa möten!

- Ja, men det är alltid samma personer som säger något, så jag tänkte att om vi provade på att hålla dem lite annorlunda, så skulle ..

Carl avbryter:

- Det är då verkligen inte mitt eller någon annans fel att inte alla säger någonting. Då får de väl gå på argumentationskurs! Det är väl ingen lekstuga, det här heller?

Carina känner sig dum.

Motstrategi: Fråga dig själv: Är detta mitt ansvar? Har jag gjort någonting fel?

Läs det här: Apropå valet. Johan Karrento har skrivit på Facebook om Sannfinländarna, finska valet och vad vi själva kan göra. Det är så bra skrivet och rätt!

Först ut: Lucía y el Sexo av Julio Medem. Den kan jag se om och om igen bara för att komma in i en viss stämning, komma åt en viss känsla och drömma mig bort. Det är en mörk kärlekshistoria, men får mig att känna mig så levande. För allt handlar om njutning på ett så där galet, passionerat och destruktivt sätt. 

Diarios de motocicleta av Walter Salles. Det är 1950-tal. Den då 23-årige medicinstuderande Ernesto "Che" Guevara och hans kompis Alberto Granado företar sig en fascinerande resa genom Sydamerika. De hoppar tillsammans upp på en mycket ranglig motorcykel och drar iväg. Fantastisk vacker och charmig film. Jag vill bara åka dit och hänga med dem!

 

Pans labyrint av Guillermo del Toro. Gillade du Narnia-böckerna, som jag, när du var liten så kommer du gilla den här. En mörk melakolisk ton ligger och lurar hela tiden i bakgrunden bland allt det vackra och magiska. Jag har bara sett den en gång, men jag försälskade mig handlöst i den. Den är spännande och lite läskigt i bästa färgskalan, som i gamla fotografier. 

 

 Todo sombre mi Madre av Almodovar. Jag älskar alla hans filmer. De är så så spanska i varenda liten detalj. När jag ser dem bor jag där, känner smakerna och allt är lite kaosartat och fantastiskt på samma gång. Det här är min favorit. Jag blev helt knockad första gången jag såg den och den står sig fortfarande efter flera år. Men se hans andra filmer också.  

 

Mitt sista tips är också gjord av regissören Julio Medem (min favorit). Den har en så underbar titel som: Los amantes del Círculo Polar. Sorgligaste och finaste kärlekshistorien i de vackraste miljöerna.  Här handlar det om Ana och Otto, och deras kärlekshistoria tar sin början redan i barndomen. Han jagar henne genom en park och tycker hon är det vackraste han sett. Förälskelsen syns i deras blickar, deras händer som söker sig till varandra då ingen annan ser. Jag blev så rörd av den här filmen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Den kände så sann. Se den!

 

Det som var över från söndagens brunch förvandlat till små söta bakelse. Hemlagad lemonad till och vitt, sött, svalt vin. Och sol på terassen.

 

Grillat, ekologisk lammkött från Björkö, späckat med vitlök. Grillpremiär i fredags på balkongen!

 

Söt honungsmelon inlidat i salami och parmaskinka. Så enkelt och gott!

I går var jag till superduktiga Julia och fick mitt hår fixat medan jag läste alla elle tidningar jag kom över och drack gott kaffe. Så här blev det, så där lite bardot-aktigt som jag ville ha det. Så nu är jag totalt redo för blommiga 50-talsklänningar och våren!

Och så blev det söndag och äntligen dags för Åsas och min Pop-Up-Brunch! Jag jobbade i lördags och på kvällen satte jag på högsta volym på radion, hällde upp ett glas vin och tokstädade för att försöka förvandla mitt hem till ett kafé.

 

Så här blev det!

 

I fönstrena satt jag upp mina finaste klänningar 

 

och påsken fick flytta in lite grann i förskott. 

 

Klockan elva var kaffet klart, scones i ugnen och Åsa och Jag redo att börja grädde våfflor och ta emot våra gäster

 

Med sötaste Malva till vår hjälp.

 

På mitt köksbord dukade vi upp hela vår fransk/nordiska frukostbuffé.

 

Den vackra duken hittade jag bara några dagar innan på Emmaus för 2 euro. Den tycker jag satte pricken över i:et.

Åsa stigit upp tidigt och bakat lantbröd och hemvete.

 

Och i skålar låg turkist yogurt, valnötter och honung som smakar fint ihop. 

 

Sen hade jag kokat ihop två marmelader. En med hjortron och en med hallon och choklad. 

 

På det lilla tebordet fanns grönt, rött och japanskt te som jag köpt i Tokyo. Och till det hade vi honung och citronskivor så klart!

 

Marianne hade gett oss goda ekologiska plommon och till kaffet serverade vi en citron- och marängpaj med hallon som jag bakat enligt Leilas mumsiga recept. 

 

Så kom det kafégäster! Här ser ni Maria, Anna, Lisa, Lina och Annette.

 

Och här sitter Johanna i andra soffan med kökspersonalen som själva tog en liten rast. 

 

Wilhem njöt av sitt kaffe ute på balkongen. 

 

Söta Anna. 

 

Vi hade varit lite rädda för att folk skulle vara för blyga för att komma, men inte! Den yngsta brunchgästen Ylva hade inga problem med att göra sig hemmastadd. Här fann jag henne när alla andra gäster gått hem. 

 

 

Mitt fascination italienska filmer fortsätter. Det är roligt för den ena filmen tar mig liksom till den andra. Häromdagen tipsade jag om filmen ”En alldeles särskild dag” med Sophia Loren. Det var första gången jag såg en film av regissören Ettore Scolas. I går såg jag ”Vi som älskade varann så mycket”, hans genombrottsfilm. Och den var också alldeles fantastisk. Så nu är jag på jakt efter ännu fler filmer av Scolas. 

 

”Vi som älskade varann så mycket” handlar om Gianni, Nicola och Antonio, som blir vänner när de slåss mot nazisterna 1944. Under de följande 25 åren lever de vidare, utan varandras inblandningoch på samma gång tillsammans.

 

De tre socialisterna åldras och utvecklas, var och en på sitt sätt, och samhället och drömmarna förändras med dem, såsom det är i livet för de flesta. Ideal som blir till illusioner, förhoppningar som blir till förpliktelser - och hela tiden en insikt om att den tid som flytt aldrig kommer tillbaka. 

 

När jag såg den fick jag en känsla av saknad och välmående samtidigt. Det var väldigt fint!

Häromdagen gjorde jag som sagt lakritsskorpor och blev supernöjd. Här är receptet

Lakritsskorpor med vit choklad

6 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
1 dl råsocker
2 tsk bakpulver
150 gram vit choklad
150 gram söt lakrits
100 gram  smör
2 st ägg

Gör så här:
1. Blanda alla de torra ingredienserna.Hacka chokladen och klipplakritsen i mindre bitar och blanda ner.
2. Smält smöret ochtillsätt tillsammans med ägg. Rör ihop till en deg.
3. Dela degen i tre bitar och forma längder. Grädda mitt i ugnen i 200 grader ca 15 mintills de är gyllenbruna. Ta ut och skär i skivor.
4. Lägg de skurna skorporna på plåten och sätt in i ugnen igen i 100 grader ca 45 min.

Det är inte bara gudbarn och syskobarn som fyllt år den senaste tiden utan även fina Anna och Lina och min svåger Christian. 

Till Lina gav jag detta, mig själv som kock:

Presentkort - Egen kock hemma!

Härmed får du hem en alldeles egen kock som lagar en 3-rätters gourmetmiddag för din familj i ditt kök! Kocken tar med sig alla råvaror och förbereder maten i ditt kök under ett par timmar medan ni kan luta er tillbaka och njuta av dofterna från köket.  När maten är klar presenterar kocken rätterna samt severar. Sedan lämnar hon er att att ensamma i lugn och ro avnjuta er lyxmiddag.

Smaklig måltid!

Och till Anna gav jag en matkorg med olika hemmagjorda saker som mandelsmör (supergott på rostat bröd)

 

Blåbärssylt med vanilj och whiskey

 

och en hemmagjord pesto med cashewnötter, persilja och basilika

 

som såg ut så här när den var färdig. 

I korgen låg också pasta, ett runt lantbröd och lakritsskorpor, som jag även gav till Christian i present. Ni ska få recept lite senare. Lakritsskorporna blev jag mest nöjd med. 

Och en ny insikt angående mitt löfte är: Jag sparar mycket pengar med att inte köpa nya saker, men det kostar tid.  Tid som man inte alltid har när man jobbar hundra procent. Å andra sidan skulle jag inte behöva jobba lika mycket om jag gjorde av med mindre pengar. Och då skulle jag ju få mer tid. Hmmm....

Hörni fina bloggläsare! Det finns ännu några platser kvar till söndagens brunch. Ser framemot att ser er och bjuda på gott!

I måndags var jag ledig från jobbet. 

Lediga dagar betyder vanligtvis inte för mig att jag inte gör någonting. Tvärtom, gör jag mycket mer än de dagar när jag jobbar för då tar jag i alla fall lunchpaus och går hem från jobbet vid 5-tiden. På de lediga dagarna håller jag på att tvätta, städa, fixa, göra, ringa, skriva fram till midnatt. Allt sådant jag inte hinner med när jag jobbar...

Men i måndags var det till min stora förvåning elva grader ute och det fick mig stanna upp och titta ut.

Jag satt i solen i flera timmar och samlade på fräknar, drack kaffe, åt choklad och läste bok.

Mer sådan ledighet!, säger jag. 

The spring is coming! ;)

Nu ska jag berätta vad Åsa och jag har på gång. I helgen smäller det! Vi älskar bägge två att på helgerna sitta och njuta av långa helgfrukostar och saknar verkligen ett brunchställe på Åland. Därför på söndag förvandlar vi mitt hem för några timmar till ett mysigt kafé och bjuder in till brunch.

Detta innebär alltså att den som är sugen på färskt hembakat bröd, gott kaffe, goda teer, nygräddade våfflor och andra läckerhet på söndag skriver till asa.rumander@hotmail.com och bokar bord. (Obs! Platserna är inte så många, så hör av er fort)

 

Efter att ni sovit en lång skön natt på söndagen, alltså mellan klockan 11-13, serveras brunchen

 

till sköna toner och småskramlet av koppar och glas. Det kommer bli strålande! All övrig info får ni av Åsa så fort ni hör av er. 

Mitt löfte har gett mig flera utmaningar den senaste tiden, eftersom så många i min bekantskapskrets fyller år i mars/april. Svårast var det att komma på saker att ge till mitt gudbarn Elsa och mitt syskonbarn Axel, utan att köpa någonting nytt. Till slut gav Anna mig en superbra ide´.

 

Jag planterade i hemmagjorda krukor ( en gjord av toapapperrulle, en inköpt i andra hand på Emmaus) gamla blomfrön jag hade hemma liggades i en låda. Presenterna blev varsin blomma som de nu får ta hand om, vattna och se växa upp till någonting jättefint! Bägge blev jätteglada!;)

I lördags fyllde finaste Anna 40 år och bjöd in till fest.

Många vänner dök upp och 

 

 

det var så himla trevlig och kul. 

 

Dessutom var maten så mumsig!

 

Det var Anna och henne mamma som fixat allt så festligt och fint. 

 

Det var en rolig blandning av jurister, barn, lärare och journalister på kalaset som ledde till en hel del intressanta diskussioner. 

 

Bland annat var Erika där som var så fin i sitt armsmycke

 

och flera andra tjejer från jobbet

 

Annas mammagruppskompisar

 

och sötaste busungarna.

 

Det blev mycket prat och häng i köket

 

och långa diskussioner om livets väsentligheter i sofforna. 

 

Tone var så tjusig i våriga färger

 

och jag älskar Anna och Stefans kök med rosa blommor och hemtrevliga detaljer.

 

Kvällens yngsta gäst somnade sött mitt i festens centrum

 

medan vi andra fortsatte prata och mingla. 

 

Alla tjejer från bokklubben var ockå där. Här syns syster Åsa lite grann och så Johanna

 

jag

 

och söta systrarna Sandell. 

 

Vi fortsatte äta gott hela kvällen. 

 

Tills det bara var några av oss kvar. 

 

Då festade vi och pratade lite till

 

innan vi drack ur, kramade hej då och begav oss hem i natten. 

Som de flesta av er på Åland säkert vet så har vi på jobbet fått en Ipad. Jag måste erkänna att jag är helt och hållet förälskad i den. Den gör mig sällskap hela dan. Jag äter frukost med den, kollar DN, andra nyhetssidor, bloggar...Jag laddar ner appar som kan utför alla möjliga konstiga saker, jag ser på SVT-play i den. På filmer och serier. Flera gånger har jag till och med somnat med den. Den ligger bredvid mig i sängen när jag vaknar.

Allra häftigaste för mig är ändå att jag kan låna e-böcker från biblioteket. Man bara går in på bibliotekets hemsida, söker upp en bok och klickar på låna. Och vips har jag den i min Ipad en månad. Jag som aldrig trodde jag skulle läsa en bok på en läsplatta. Men ja, nu ser jag vart framtiden är på väg.

Ändå, trots min föräskelse, kan jag inte låta bli att vara nostalgisk. Häromdagen hittade jag Jillian Tamakis broderade bokpärmar:

 

 

De är helt underbara och liksom alltid är det ofta skillnad på praktiska saker och vackra saker. 

 

Och för mig finns det inga vackrare saker än de som är gjorda för hand. 

Jag fick syn på Nanna Johanssons störtsköna serier tack vara bästa Mona och finaste Emelie. Serierna är klockrena. Som de här:

 

 

 

 

Vill ni se mer kolla in Nanna Johanssons hemsida här.

Jag har äntligen kommit igång med löpandet igen efter vinters mörker, hal och is. Det känns så skönt med gruset som knastrar under skorna och komma ut i ljuset och luften.

När jag inte tränar krigar min kropp med mig ännu mer än vanligt. Därför blir jag så glad när jag känner att den är med på noterna. Nu har jag också, tack vare fina Anna J, hittat mode- och kulturjournalisten Sofia Hedström (på bilden) att inspireras av.

 

Hon vägrar precis som jag gå i byxor och springer marathon i coola och sköna klänningar och ibland till och med rött läppstift.

Häromdagen provade jag hennes koncept och allting kändes så mycket roligare. Jag känner mig nämligen helt fel i vanliga sportkläder. Det kan vara superfint på andra, men inte på mig. ( Sofia längst till vänster i bilden, New York marathon)

Its more fun running in a dress. 

Eftersom jag bara köper det allra nödvändigaste när det kommer till badrumsartiklar i år bestämde jag mig i går morse att testa en gammal klassiker. Nämligen att göra en hemmagjord hårinpackning. Det fick mig att känna mig som 14 år igen när jag och Åsa testade alla möjliga huskurer och ansiktsmasker, men denna gång hade jag ett superbra recept med bra proportioner av allting.

När vi prövade oss fram för i tiden minns jag att håret lätt blev kladdigt av för mycket olja. Men med bloggerskan Underbaraclaras tips till hjälp blev det riktigt bra nu.

Hon kurerar håret och huden med honung, yoghurt, olja och salt. Livsmedel som använts länge och flitigt inom folkmedicin världen över. Det kanske inte syns, men håret känns i alla fall mjukare. 

Här är receptet:

Claras hårinpackning:
1 ägg (fungerar också med bara gulan)
4 msk naturell yoghurt
1 tsk honung
1 tsk olivolja (eller annan matolja)

Blanda väl, fördela i vått handdukstorkat hår och låt verka i ca en halvtimme innan du sköljer ur med ljummet vatten. Skölj inte med hett vatten då kan ägget bli klumpigt och hålla sig kvar i håret.

Yesterday I did a home made conditioner for the hair. 

Nu har jag anmält mig till Windjammers ball i augusti! Åh, vad det ska bli kul! Och åh, vad jag ska dansa lindy hop!

Jag tänker skön musik, ljumma vindar och jag själv i fin fina klänningar!;) Tror också det kommer vara massa trevligt folk där att lära känna. Mest av allt ser jag fram emot afternoon tea dansen på söndagen och invigningsfesten som är på Pommern.  Tänk om min morfar hade vetat att hans dotterdotter skulle steppa omkring på fartyget han seglade på till Australien.

Jag minns hur han brukade visa för mig som liten var han sov. Första året fick han sova i kojen utan fönster. Andra året avancerade han till överslaf med ett litet runt fönster att kika ut genom. Jag undrar vad han såg? 

Önskar ibland han och jag skulle kunna ta en sväng om. Vi skulle ha så många historier att berätta för varandra. Den ena värre än den andra...;)Och så skulle vi skratta. Massa. Det är jag säker på!

Den här bilden är tagen i röksalongen ombord på SS Wellamo. Sjökaptenen till vänster är min fina morfar Enzio.

I am going to Windjammers ball this summer and learn some more lindy hop. I will think about my grandfather to the left in the picture. He was a expert in enjoying life.

 

 

Nu kan jag äntligen berätta om vad jag jobbat med på min fritid i vinter

När jag gått upp tidigt på morgonen

 

sprungit runt på stan

 

och druckit massvis med kaffe för att orka stanna uppe sent på kvällen för att skriva. 

 

Jag har i äkta Patty-Smith-kvinnokamp-anda intervjuat närmare 30 strålande kvinnor om deras egna företag för en inspirationsbok om kvinnligt företagande. Hur vågar man? Vad betyder det att ha ett eget företag? Hur får man privatliv och jobb att gå ihop? Och jag har fått så kloka och inspirerade svar. En kvinna skulle jag bara ställa en fråga till, men jag stannade hos henne i flera timmar när hon berättade om sitt liv. Och fortfarande kan jag ibland komma på att använda hennes visdomar när det känns som jag kört fast. 

 

I fredag firade vi nästan allt vårt jobb var klart med supergod sushi hemma hos Ester, redaktörn och hjärnan bakom boken. Vi satt där hela gänget  tillsammans, Gisela, som skrivit långa porträtt, Eva-Jo som formgivit och illustrerat och Anna som fotat, och hade trevligt med vitt vin i glasen och intressanta samtal över bordet. Det var så kul att få se några färdiga sidor och hålla dem i sin hand.

Jag lovar, så fort boken kommer från tryckeriet kommer ni att få smakprov på hur den ser ut. 

 

This winter I have been working on a book.  Last sunday we celebrated it with sushi.

Enligt NY times är säsong fem av Mad Men försenad ända fram till 2012. Orsakerna varför kan ni läsa mer om här.

Denna kavalkad av Don Drapers besvikna ansikten uttrycker mina känslor kring detta:

 

 

 

 

 

Fast...

Förlåt, det här inlägget var egentligen bara en ursäkt för att få titta på bilder på Jon Hamm´s ansikte...;) Men det förstod ni säkert redan...

Season 5 of Mad Men is delayed until 2012. I am as disappointed as Don Draper. 

För bara några dagar sedan satt jag i denna lilla lokal bland alla dessa människor och kunde knappt röra mig för musiken var så vacker och otroligt stark.

Jag befann mig på musikskolans pub/bar Jazzisi som ligger i närheten av universitetet i Barcelona. Här står otroliga artister på scenen nästan varje kväll och på fredagar är det flamenco.

 

Ända sedan jag var i Cadiz och fick höra musik av Camaron de la isla är jag fast i musiken som tar en till platser som man ofta glömmer bort att man kan gå till. Det är som om den väcker upp gamla känslor, väcker nya och rör någonting inuti den.Riktigt vad, vet jag inte.

 

När jag hörde den här killen( som jag tycker är väldigt lik Niklas Strömstedt) var det som att få en massage

 

och när den här killen (som jag i sin tur tycker liknar på Jake Gyllenhaal) trummade, var det som om rytmen gick in i huvudet och ner längst ryggraden. Jag rös tills 

 

Nacho började dansa. Då bara gapade jag. Liksom resten av publiken. Han utförde varje rörelse med stor perfekthet, kraftfullhet och passion. På samma gång  visade han en stor ödmjukhet.  

 

Fastän jag egentligen var ganska trött och fundersam, kunde jag inte sluta le på flera timmar. Så underbart var det. Här får ni lyssna till en av mina favoritsånger av Camaron. Njut!;)

 

The other day in Barcelona I went to a flamenco concert in the musicpub Jazzsi, close to the university. I love flamenco. It can take you places you’d forgotten you could go, it revives lost feelings, helps you to notice new ones and touches your soul. Somehow!;) Listen to Camaron de la isla and enjoy. 

Häromdagen åt frukost på ett av mina favoritställen i Barcelona.

I en liten park i Gracia ligger nämligen det här fina kaféet som serverar gott gott kaffe och smarrigt rostat bröd. De har bara öppet när det är fint väder och då samlas även gatans gubbar i parken och spelar boule mycket högljutt. Skrattar gör de också. Mycket.

 

Efteråt promenerade jag nedför den stora gatan passeig de Joan

 

till Ciutadella park som är som en enda stor trädgård med vackra glashus. Med fukt på rutorna. Flagnande målarfärg och gamla fruktträd. 

 

Jag lade mig ner där på en filt och åt jordgubbar med fingrarna och tänkte på den där vita plastpåsen som glider igenom luften så vackert i filmen ”American Beauty” när jag såg de här såpbubblorna.

 

 Sen låg jag på en filt resten av dan och läste den här fina boken som jag ska berätta om er sen.

My breakfast a few days ago in Gracia in Barcelona. I love this café that is open when the sun shines. Later I went to parc Ciutadella. There I enjoyed a hole afternoon in the sun with this beatiful book by Nicole Krauss and strawberries.