känna mig fri och ledig från jobbet på riktigt!

 

Äta många, långa frukostar på mysiga balkonger

där luften känns lika omslutande, levande och romantisk som varmröda pelagoner

 

eller vackra  gamla hustak med grön mossa och själ i.

 

Jag vill skutta fram med lätta steg över kullerstens gator 

 

omgivna av slitna husfasader 

Hänga, prata och leka med mina kära  

 

åka tåg till exotiska platser 

 

och skriva i spännande hus

 

svalka mig med nypressad apelsinjuice

 

och långa, saltiga simturer 

 

på retro-badstränder med stora färgglada parasoll

 

och med fruktstånd i närheten 

 

jag vill vila på hemliga och lugna platser

 

där det doftar sol och vatten och solkräm och solvarm hy. 

 

Och jag vill läsa böcker. Massa böcker!

Antipasti Italian style!

 

Kallt, kallt halvsött vin på en varm uteservering. 

 

Espresso och limoncello. Jag är helt galen i limoncello just nu!

 

Nylagad citronsorbé som smälter direkt på tungan. 

Pasta med färska skaldjur, vitlök, olivolja och lite chili.! Så somrigt!;)

 

Spontanpicknick med salami, en apelsin, pecorino-ost, chips och gott rött vin. Ibland behövs inget komplicerat, bara fint sällskap!;)

I dag är det min mammas födelsedag!

Hon är kramig och god och skrattar så himla härligt och är stark och tuff och vågar ta plats och säga ifrån på samma gång som hon vill allas bästa!

Grattis mamma! I dag är DIN dag! NJUUT!;) 

Nu har jag testat göra en film för första gången. Tyvärr måste jag komprimera den väldigt kraftigt för att få det att fungera så upplösningen är väldigt dålig, men ja, det här är i alla fall ett första försök. Fortsättning följer....;)

  from Liz Lindvall on Vimeo.

Lisa Ekdahls låt ”Flyg vilda fågel” sjungs här är av Helena Flöjt på skivan” Låt mig visa” .

Jag har hittat en prickig scarf i Stockholm. En sådan scarf man vill ha på sig varje dag. Mjuk runt halsen. Hos Lisa Larsson på Söder. Vilka kontakter den kvinnan måste ha för att ständigt få in så fina secondhand-grejer!

 

 

Visserligen ordnade vi en överraskningsfest till Carro på 30-årsdagen, men ni vet hur det är att ha fest. Supekul och härligt, men man hinner inte prata så mycket.

Därför bestämde vi oss även för en födelsedagsmiddag för hela famlijen. Tyvärr kunde inte Samira hänga med i sista stunden, men vi såg till att skåla för henne.

 

Restaurangen vi hade bokat bord på för kalaset heter Puta Madre och är alldeles alldeles underbart!

 

speciellt om du som jag gillar gamla grammofonspelare med knastrande skivor och noga utvald musik. 

 

Vackert mönstrade tapeter med lampetter 

 

och kärleksfulla ställe med burlesk à la 20-tal och servitörer med hängsel och vita skjortor. 

 

Vi njöt för fullt på ett sådär avslappnat och hemtrevligt sätt. 

 

och fullkomligt slukade i oss maten som var lagad på sydamerikanskt vis 

 

och pratade om sommarplaner, drömmar och  hur bra vi har det.

 

När det var dags för efterrätt fick Carro en bit av ställets berömda tårtor med ett ljus i. Make a wish!:)

 

 

 

 

I år ännu mer än andra år är jag så hänförd över hur snabbt naturen kan växla humör. Det känns som några veckor sedan jag knappt fick upp ytterdörren för is hade lagt sig på tröskeln och jag var ute och pulsade genom snödrivorna i mörkret med rinnande näsa. Fotsteg i snöblask.

Sen plötsligt vår i luften. Vattnet som kommer loss. Forsar på asfalten. Snödropparna. Den nykrattade gången. Grodyngel och flytande pinnar. Porlande världar. 

EXPLOSIONEN AV FÄRGER!

Pang bara är sommaren här!

Och det är mycket nu. Veckorna går så fort. 

Vill hinna ta tillvara på allt. Första tvätten ut mellan träden. Morgonljuset genom tunna gardiner i fönstret. Båtar och fiskmåsar.

Hänge mig åt sommaren som man gjorde när man var liten. 

Simma hela dagarna, sola på bryggan, springa barfota runt huset. Flera varv. Dricka saft med klirrande isbitar, plocka krusbär. Skrika så det ekar. 

 

 

Titttar på fotografier jag tagit och tänker på dörrar med lagom stor ljusspringa

till hemliga trädgårdar med trasiga blommor som hamnat på den hårda marken

 

Bortglömda brunnar

 

bortglömd kunskap

 

och mörka pelargångar att gömma sig i

 

Jag undrar vad det är med vackra trädgårdar som får mig att drömma vakna drömmar. Lyssnar på andetag. På människor på gatan utanför. Tittar in genom ett fönster. 

 

Vill glänta försiktigt på gardinen

 

dra fingrarna längst den roströda husväggen, se vad som finns bakom hörnet.

Låta dagen bara närma sig.

vad skulle du ta med dig?

Här kan du se vilka saker som är viktiga för olika människor. Och sen fundera över det själv: vilka saker håller jag egentligen kär?

Den här blusen med vita små prickar på blev jag förtjust i direkt när jag såg den på Stadsmissionen i Stockholm. 20 kronor kostade den. Allra mest gillar jag den vita kragen.

Min allra största favoritsysselsättning är att fika tillsammans med mina vänner. I timtal. Därför, var jag än är, letar jag efter favoritkaféer. Det här ligger, kanske inte så förvånande, i distriktet Gracia i Barcelona. 

 

Se vilka härliga väggar och vilken lampa!

 

Det är som om att kliva in i någons vardagsrum, men där sitter roliga och främmande männsikor att titta på. 

 

När de mörkar tänder de sådana här finurliga lyktor på bordet. 

 

De består enbart av en röd papperspåse och ett värmeljus. 

Nu ska jag berätta om en vandring jag gjorde för några år sedan när jag bodde i Spanien. Jag hittade bilderna häromdagen på min gamla dator och blev så glad. Leden heter The english way och är en del av den kända pilgrimsleden Santiago de la Compostela. 

 

Jag och min fina vän Alejandro startade i en liten by som heter Mino och vandrade 90 kilometer under fyra dagar. Längst vandrinsleden finns härbärgen som kostar cirka 3 euro att bo på eller är gratis. Där kan man laga sin mat själv och få en dusch med kallt vatten. Det kan verka jobbigt med kallt vatten, men sanningen är att det är underbart när du kommer fram på kvällen med värkande trampdynor. Det enda du behöver tänka på när du vandrar är att hitta de gula pilarna och följa dem. Ibland är de lite svåra att hitta.

 

Resten är så fort du kommer in i det ren meditation. 

 

Det var på de här vägarna som pilgrimer och Robin Hood liknande korsriddare förr i tiden tog sig fram. De drack vatten ur en snäcka och därför ser man den symbolen lite här och där längst leden. Genom sin form visar den alla vägar som strålar samman i Santiago.

 

Vi vandrade förbi folks bakgårdar där kattor låg och solade.

 

Längst tågspår

 

Över broar

 

genom olika byar

 

förbi hundratals kyrkor och gamla intressanta fornlämningar.

 

På ett ställe såg jag vilda meloner som växte. Det hade jag aldrig sett tidigare. 

 

I några byar såg man bara spår av människor

 

Skogen var underbart vacker och trollsk

 

och lite läskig när det mörknade.

 

En morgon började vi år vandring klockan sex och hittade dessa gubbar på kafeet där vi skulle ta en kaffe. Det var nästan som att kliva rakt in i någons vardagsrum. 

 

På ett härbärge träffade jag på mannen som målade de gula pilarna. En gång i halvåret gjorde han vandringen. Det ingick i hans jobb.

 

Längst leder fanna även utmärkta vattenhål

 

och för mig kändes des så häftigt att kunna plocka färska kastanjer, öppna och äta dem.

 

Det är som om man tar in allting så mycket mer när man vandrar eftersom det verkligen handlar om att upptäcka naturen omkring steg för steg. Ena studen var vi i skogsdungar som flödade av ljus 

 

för att i nästa komma till mindre städer. Där gummorna stod och kikade ut från balkongerna

 

och gubbarna stod i gathörnen och skvallrade. 

 

Jag måste erkänna att under vissa stunder var jag så trött att jag inte trodde jag skulle orka ta ett steg till

 

Men jag gjorde det och nådde varje natt fram till ett härbärge varje natt.

 

en magisk vandring, helt enkelt! 

I går fyllde käraste Carro 30 år! Tyvärr kunde jag inte vara på plats i Stockholm för att fira henne men redan för några helger sedan ordnade vi en överraskningsfest...hihi! Och oj, vad hon blev överraskad!

 

Festen var planerad sedan länge och hela veckan innan höll Anna, Heidi och jag med att fixa med det sista. Eftersom Carro älskar film ville jag att det skulle vara som på film så vi planerade ett riktigt scenario. Scenen var Bonden bar på Söder i Stockholm. Carros stamställe och som vi tillbringat många sena kvällar på. Carro trodde hon skulle dit med Anna och prata om en framtida klubb, men så var ju inte fallet. 

 

När de gled ner för trappan var jag gömd bakom DJ-båset och de andra 20 personerna i köket. I samma sekund som Carro klev över dansgolvet satte jag på hennes favoritlåt, bara för att förvirra henne i några sekunder, innan vi alla sprang ut och skrek: Suprise!!!!

 

Det blev tårar, skratt, massa kramar 

 

och starka glädjekänslor!!!

 

Allra härligast var det att se Carro så glad (här med Heidi) över att vi alla var där för att fira henne!

 

Så klart, tyckte vi, det är ju DIN DAG OCH DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA CARRO! ( Här med sötaste Samira)

 PS! De fina bilderna är tagna av Tone, eftersom jag i all uppståndelse glömde kamerabatteriet hemma...;) 

 

tänker jag på hårda, långa kramar som får en att känna sig omtyckt trots att man är på dåligt humör. Jag tänker på människor som tittar en i ögonen och säger ett vänligt "hej". Jag tänker på ljuset som är så vackert nu på kvällarna och på lugna radioröster.

Jag försöker förankra mig. Behöver saker befästa med minnen, med mycket tid, hundra och hundra år, inte nu, inte tillverkat för två dagar sedan. En historia, en tung, tung klocka. Något operfekt, blankt och buckligt. Och äkta!

Att befinna sig i ett annat land och se siluetten av berg när man öppnar fönstret och känna den tunga, fuktiga luften som slår emot en.

 

Rostat bröd med smör och apelsinmarmelad till en kopp earl grey med lite mjölk.

 

Att ligga på rygg i en park och titta upp mot himlen och känna sig fri ända ner i magen och komma på sig själv att man ligger där och ler stort. 

 

Färska jordgubbar med lite socker på, balsamvinäger och några droppar citron. 

 

Beställa en kaffe i ett främmande land på deras språk nästan lite nonchalant så där som om man bor där och gör det varje morgon.  

 

Sitta på en uteservering och dricka ett glas vin till lunchen och bli lite så där vinrusig i huvudet och spagettimätt i kroppen mitt i veckan, men det gör ingenting för du har semester och kan gå och sova en siesta eller sitta kvar i flera timmar och bara titta på alla människor som passerar.

 

Bo tillsammans med en kompis som överraskar en med bubbel i immiga glas när man kommer för att fira någonting litet men ändå så stort som att det är sommar och sedan utbringa en skål för vänskap i slitna nattlinnen och tjocka sockor och känna sig lika lyxiga som filmstjärnor i någon supertrendig bar i NY.

 

Finns det något finare än att rosor

 

och böcker?

 

Jag kan inte i alla fall inte komma på något just nu. Därför tycker jag det är så härligt att man varje år i Katalonien  firar bokens och rosornas dag, Diada de Sant Jordi, en katalansk variant av alla hjärtans dag. Gator och torg fylls av människor som köper böcker och rosor till varandra.

...romantiskt tycker jag...;) 

Ännu fler fina vänner fyller år och mina ideer börjar sina! Så nu undrar jag om ni några bra förslag på bra presenter man kan göra själv eller köpa secondhand?

Heidi har introducerat mig till pocherat ägg. Jag tycker alltid att det låtit så spännande, men har faktiskt aldrig provat laga eller äta det själv.

Det visade sig vara supergott och det tar bara några minuter att göra. 

Så här gör du: 

1. Koka upp vatten. Stäng av plattan precis när det börjar koka och tillsätt ca 1 msk ättika och lite salt.
2. Knäck ett ägg i en kopp. Lägg en sked i vattnet och rör upp en virvel med den. Häll sedan i ägget så håller det ihop. Om det inte gör det kan man hjälpa till med skeden. Låt ägget ligga i vattnet ett tag.
3. Ta upp ägget med en hålslev. Gulan ska vara lite krämig i konsistensen.

I fredags gick jag direkt till biblioteket efter jobbet för att vara med på bokkalaset som Ester ordnat så fint.

 

Vid borden satt folk och samtalade

 

och det var så skoj att få signera böcker

 

till alla som var intresserade av att köpa. 

 

Även några av dem som själva är med i boken kom förbi. Här är Kim från Träningsverket. 

 

Efteråt gick vi till Indigo för att fira med bubbel och babbel. Härliga Gisela, som skrivit de långa intervjuerna i boken, var så glad 

 

Champagnen lyxigt guldig och god

 

Så underbart att få jobba med ett sådant supergäng!;)

 

Jag vet inte om man på riktigt kan älska en klänning, men det gör jag i alla fall. De gula solrosorna får mig att tänka på högsommar, van Gogh och engelska trädgårdsfester.

 

Och fyndet har jag gjort på Emmaus för 10 euro. Kan inte bli bättre!;)

Det har känts så underbart hela veckan att ha Heidi hemma hos mig. Vi har ätit frukost. Druckit alldeles för mycket kaffe. Myst med Lina. Pratat ännu mer. Pratat i verkligheten, utan skype eller att telefonräkningen tickat på. Jag älskar det! Delade tankar. Humor. Finns inget bättre än goda vänner. Trygg. Jag känner igen mig. Behöver det. Så glad att mina vänner finns.

Dessutom har jag njutit. Njutit så av god mat! Maträtten på bilden lagade Heidi till mig häromkvällen. Aubergine i ugn med lammfärs, fetaost och timjan. Jag säger bara mmmmmm.....

Till det iransk aubergine-röra

 

Bröd i ugn med havssalt och olivolja

 

somrig sallad. 

 

Och sen till efterrätt bakade jag lakritsskorpor med vit choklad som jag tipsat om här förut. Supergott tillsammans med ett gott vin och lite blåmögelost. 

I går kom den från tryckeriet!!! Inspirationsboken om företagande, 

 

som vi i det här gänget jobbat med. Vilken härlig känsla att få hålla boken i handen och liksom ta och känna på det färdiga resultatet. Det var premiär för mig! Jag är ju van att se mina artiklar i tidningen, men att se mina ord i bokform kändes extra spännande.

 

Sidorna är fyllda av intervjuer och vackra bilder. Och alla är kvinnor, som vågar ta plats, utforska sin drivkraft och tro på sin magkänsla och sina idéer. Här är en intervju med himla duktiga Johanna Wickström och arkitekten Myrielle Svahnström som är en strålande förebild.

Bara åtta kvinnor av 100 i arbetslivet är egenföretagare – jämfört med 16 män av 100. Kvinnor har precis som män massor av bra idéer. Så hur kan fler kvinnor sporras att tro på sina idéer och förverkliga sina företagsdrömmar? Det behövs fler helt vanliga förebilder, resonerade Ester Miiros, som är hjärnan bakom projektet. Dessa fyra kvinnor frågade jag: Hur vågade du?

Och så fortsätter det. Vackra bilder på kreativa och modiga personer med egna företag och stor drivkraft.

 

 

Här och där finns även praktiska verktygslådor för den som vill sätta igång: Hur får man till det egentligen? Hur översätter man sina drömmar i en affärsplan? Hur går det till att sälja och prissätta? Hur får man tiden att räcka till? Hur bemöter man härskartekniker?

 

I går när jag visade boken för min kompis fastnade hon i en intervju och sa: om de kan, så måste ju även jag kunna! Det var det bästa betyget och jag blev så glad!

För er som vill veta och läsa mer är det BOKSLÄPP i morgon fredag på stadsbibban mellan kl 14-17.30. Jag är där från klockan halv fem.  Dessutom säljs den på bibban på lördag mellan 11-14 och hos bokhandlarna i stan. Och om ni som inte bor på holmen, men är intresserade så är det bara att kontakta mig. 

 

 

 

Mitt shoppingsug börjar alltid kurra så här på våren, men eftersom jag inte köper något nytt i år har jag rotat i flera secondhandbutikernas skafferi och till min stora glädje hittat flera fina fynd. Det här är mitt första: en prickig somrig blus i grönt och grått.

Den är inköpt redan i vintras i en liten vintagebutik i Barcelona, där expediten är otrevlig, men fynden är många. Så jag smyger ändå alltid dit. Den ligger på den bästa vintagegatan av dem alla Carrer de la Riera Baixa. Butiken heter La vella Maia. Blusen kostade 8 euro. 

 

Koftan är en gammal grå H&M-kofta som blir lite roligare med rosa läppstift till. 

Snart snart är den riktiga grillsäsongen i full gång. Då kan man samla vännerna på balkongen och dricka kall öl medan det fräser så där gott från kolen. Till sist så där i augusti brukar man ju tröttna på grillos och kolsmaken på tungan, men det tänker jag inte fundera över nu. Den tiden är långt in i framtiden.

I går när jag kom hem var Heidi i full gång med att laga dessa läckerheter; Kycklingfiléer som hon marinerat i egen komponerad tandoorisås.

 

Till det hade hon mumsigt hembakat naan-bröd

 

somrig sallad

 

och en gryta med fetaost, spenat och härliga indiska kryddor. Supergott!

Jag har planterat basilika, rosmarin, timjan och mynta och njuter så av mitt lilla kryddland. Ännu ser kryddorna så där vinterklena ut, men jag är säker att de snart kommer att växa med fart.

 

Mynta! Det är min favorit av dem alla. Jag tycker det smakar gott med mynta till nästan allt, så nu ska jag börja exprimentera med kryddan i olika maträtter. Det jag redan vet att är supergott är att hälla upp en kopp kokade vatten på morgonen, lägga i några myntablad och honung. Mmm...

och jag har nog aldrig tackat nej till mojitos med massa myntablad!;) 

 

 

Ett bra sätt att lära sig språk på ett roligare sätt är att surfa bland roliga websidor. När jag känner att jag behöver öva och hålla igång min spanska surfar jag in på bland annat denna blogg: My daily style

På så sätt kan jag kolla i vackra kläder, soliga bilder från Barcelona och öva på spanska verbformer på en och samma gång. 

I julas var Carro på semester hos mig några dagar och låg på min soffa och läste bok när jag kom hem från jobbet. Nu är det Heidi som sitter och solar på min balkong och står i köket och lagar mat när jag kommer hem.

Det är underbart att ha vänner som tycker om att njuta av lediga dagar hemma hos mig.

Helt enkelt Underbart! 

I går var jag så lycklig för att finaste Heidi och Carro kom till mig på besök! Vi firade in våren tillsammans med bubbel prat och min "jag-är-så-lycklig-att-se-er-meny". Det blev en mumsbit av getost, sardeller och oliver till förrätt.

 

Sedan bakelse på gös med sparrismousse och skaldjurshollandaise och till det kokta jordärtskockor. 

 

Till efterrätt exotiska frukter med granatäppelkräm

 

och till sist hemlagade valborgsmunkar förstås!;)