Jag gjorde ett vintagefynd också i Göteborg. Nämligen denna blommiga klänning.

200 kronor på Beyond Retro. Och så underbart skönt somrig och sval. Det silvriga bältet kommer från samma butik. Koftan har jag haft i flera år. 

Det blev brölllopstårta över efter Martin och Ulricas överraskningsfest. Och jag fick en hel rund fantastisk sak att ta med mig hem!

 

Så efter att Heidi flyttstädat och jag gått runt och släpat mig omkring i lägenheten i pyjamas en hel dag fick vi sätta tänderna i vit marsipan, grädde och hallon.

 

Alldeles alldeles uuuunderbart! Jag kan bara konstatera att bröllopstårta smakar extra gott på en måndag. Heidi och jag åt så mycket vi orkade

 

och fortsatte sedan tillsammans med Andreu, Miguel och Markus vårt tårtfrossa

 

denna gång med söt champagne till i plastglas

 

Så här lycklig var jag

 

när det bara fanns smulor kvar! Tack Tack Tack! Martin och Ulrica!

Här kommer bilder från mina sköna dagar i Göteborg strax efter bröllopet. Jag bara gick omkring på stan, träffade vänner, drack massa kaffe, läste bok och njöt av mysigt vardagsliv med min fina, fina  Heidi.

Heidis nya lägenhet före flyttstädningen. Se vilken fin fransk balkong!

 

Ulricas härligt gula prickiga bebis-mage. Vi hann med en dagen-efter-bröllopet-kaffe på Rosenkaféet. Så mysigt!

 

En snabb eftermiddagsespresso med mina spanska vänner i stan. Det var precis vid stängningsdags och vi fick gratis chokladcroissanter. Mums!

 

Järntorget

 

En morgon med händerna i diskbaljan. 

 

Vilostund i Botaniska trädgården. Jag somnade. På riktigt. 

 

Heidi mitt upp i flyttplanerna och superlycklig över kläderna hon haft undanpackade nu kommit upp i dagsljuset.

 

Gatukonst

 

Fina kulörta lampor vid bion i Haga. 

 

En ny italiensk kaffebar med gudomligt gott kaffe direkt från Bologna. 

 

Surdegsbageriet Alvar och Ivar så drivs av en hel hög med duktiga bagartjejer. Ville gå in och ställa mig och baka vid de stora ugnarna. 

 

En frukost och en mycket bra bok. 

 

Väntan och längtan

 

och ännu mer kaffe

 

De mysiga butikerna i Haga

 

Konstcetrumet Röda Sten vid havet. Tyvärr var det stängt, men jag fick i alla fall njuta av den levande konsten utanför. 

 

Amerikanska pannkakor till frukost tillsammans med Miguel och Markus. 

 

Hagabions uteservering med skön stämning och roligt folk. Och god god tjeckisk öl...

 

fika

 

Heidis hårslingor av äggskalsfärgad målarfärg, samma som i köket. 

 

och ännu mer kaffe. 

 

Vita små blommor som jag vill plocka hem, spara och plocka fram igen i vinter. 

 

En bro på väg någonstans. 

 

En nästan sorgligt vacker juninatt.

 

Nu ska ni äntligen få se bilder från Martins och Ulricas superhärliga bröllopsfest. Så här fina och kära var brudparet:

 

 

 

 

 

 

Festen började under de stora vita parasollen i Rosenträdgården. Det regnade, men var varmt och mysigt. Här är toastmasterparet, som underhöll oss med härlig göteborgshumor och kärlek hela kvällen, Janne och Emma. 

 

Martins pappa, bror och brors fru. Alla så skönt trevliga. 

 

Maria och Lotta, som bägge höll så fina tal på kvällen. 

 

Ulricas fina mamma

 

Hillevi, Torun och Jenny, Ulricas barndomskompisar, som jag inte sett på länge. 

 

Martins föräldrar

 

Härliga Katrin 

 

 

Linda och Sara med pojkvän. Sara satt vid mig vid middagen. Vi har aldrig träffats tidigare, men bägge hört om varandra. Superkul att lära känna varandra lite grann. 

 

Och så Maja och Maja som jag blev så himla glad över att se. Vi har haft så fina stunder tillsammans i Uppsala. De är så häftigt när man inte setts på flera år att upptäcka att det känns som man sågs i går.

 
Alla var dessutom så stiliga

 

och på festhumör att kalaset körde igång direkt. 

 

Efter en stund kom Martin och Ulrica inskridande i trädgården och vi fick vara med om en liten cermoni i efterskott

 

eftersom de redan gift sig på så romantiskt sätt i Paris. 

 

Rosorna blommade så vackert 

 

och jag log så stort varje gång jag såg Kristoffer, min fina fina vän från Uppsala-tiden, här tillsammans med hans fru Lena. Kristoffer och jag har gjort varandra sällskap längst Uppsalas gator så många gånger, på väg hem eller på väg till en hemmafest, suttit på trottoarkanten och delat en öl och livets gåtor. Ibland på toaletten, om vi inte hittade någon annan lugn vrå. Det var där i korridorerna som de nya människorna fanns, den nya upplevelserna och den där pirrande och skräckinjagande början på livet. Att se honom fick mig att se en hel kavalkad av minnesbilder och det var därför jag log så stort. Det var därför jag bara vet att jag måste se honom och Lena snart igen.

 

Vid åttatiden på kvällen var det sedan dags för själva bröllopsmiddagen

 

med massa prat, god mat och ännu goare stämning och så många fina tal.  

 

Ulrica och Martin bara satt och log hela kvällen. Eller inte bara log, de strålade!;)

 

Sedan efter desserten och före tårtan bjöd Marin upp till dans till tonerna av Norah Jones. Vi kastade ris och tog sedan av skorna på fötterna

 

och dansade hela natten lång. Då slutade jag fota och bara njöt av gamla hits och gamla och nya vänner!

 

Hoppas ni alla har en supermysig midsommar för att få er i lite rätt känsla kommer här massa bilder som jag tog häromdagen på blommor. För mig är nämligen midsommar blommor, blommor, blommor på alla möjliga vis. Jag lovade ju er också att visa er mer bilder från bröllopet i helgen och det här är del1. Bilderna är nämligen tagen i den trädgård där Ulrica och Martin hade sin bröllopsfest. Är det inte underbart vackert? Jag kan nästan fortfarande känna dofterna...;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter festivalen tog jag och Carro först flyget ner till Helsingfors, sedan därifrån till Stockholm och efter att ha kramat Carro hejdå, fortsatte jag på egen hand ner till Göteborg. Puh! Lång resa efter långa soliga nätter. Därför kan jag knappt beskriva känslan när jag nådde fram till Heidi i Haga och möttes av detta.

Dusch, nytvättade sköna kläder, vin och en underbart god sallad med färsk sparris och rökt makrill. På natten sov jag som en stock och vaknade utvilad till en spännande dag. Jag åt nämligen frukost och begav mig sedan direkt i väg till en frisörsalong i stan

 

där min fina, fina Ulrica satt och blev fixad i håret till Bröllopsfesten!!! Weee!! Jag vet inte om ni minns men det var Ulrica och Martin som smög iväg till Paris och gifte sig i vintras och därför i lördags ställde de till med superfina festen i trädgårdsföreningens rosenträdgård mitt i centrala Göteborg. Jag dokumenterade förberedelserna, drack kaffe med Ulrica 

 

och begav mig sedan hem till Heidi för att fixa mig fin och skåla för kärlken med lite bubbel och mumsiga mozartkulor. ( Så bra kombination förresten)

 

Sedan blev de massa romantik, många kära återträffar, vackra tal och en färgsprakande fest, men det berättar jag mer om en annan dag...

Sista dagen på festivalen vaknade Carro och jag lite frusna i vårt tält och värmde oss med pulverkaffe i solskenet.

Vi smörjde in oss med den dagliga dosen av myggmedel, packade ryggsäcken med filmprogram och godis och promenerade det korta avståndet in till festivalområdet.

 

Först av allt såg vi filmen Family Viewing av Atom Egoyan som var där på plats och pratade om filmen, som jag verkligen tyckte om. Det var en sådan där film som man funderar på efteråt, framförallt på relationerna i den.

 

Sedan kände vi av stämningen och promenerade omkring i stan

 

och jag introducerade Carro till finskt kaffe och munk.

 

Mer och mer folk kom hela tiden 

 

och stämningen var både festlig och avslappnad

 

med många sköna

 

och trevliga människor. 

 

Klockan åtta på kvällen var jag sedan med om det allra bästa på hela festivalen. I det största cirkustältet visade de nämligen stumfilmen Metropolis från 1927. Och till den spelade superduktiga musiker värsta coola och bra klassisk/house musik. 

 

Jag kan inte riktigt för klara men det var helt fantastiskt. Metropolis som är en framtidsfilm fick liksom en kick av musiken som hade en perfekt rytm till filmklippen. Konserten/filmvisningen var 2,5 timme lång och för mig kändes det som en halvtimme. Det var som att glida in i en trans. 

 

Efteråt slog vi oss ner i öltältet för att smälta alltihop och träffade på dessa roliga människor från Paris som var lika tagna av hela föreställningen. 

 

Det visade sig att killen till höger var där för att hans film var med i programmet.

 

Så vi pratade om det och massa annat och fick en hel del tips och inspiration. En perfekt avslutning på en perfekt semester och festival helt enkelt. 

 

Klockan sex på natten packade vi sedan ihop vårt tält och begav oss söderut igen. 

Och så blev det onsdag och festivalen körde i gång. Vi laddade med kaffe och frukost.

 

Det är helt otroligt hur gott allting kan bli fastän man bara har en kastrull att laga mat i.

Vi gick igenom den lugna byn

 

och fick tag på filmkatalogen och programmet på festivalplatsen. Det fanns så mycket bra att se så vi nästan blev stressad. Vad ska man välja?

 

Men när vi väl bestämt oss och bänkat oss ner i biosalongen var det bara att slappna av och börja njuta av ett endast långt filmmaraton. Vi såg faktiskt så många som fem filmer första dan. 

 

Och allra roligast var att många intressanta personer var på plats och presenterade filmerna. Här ser ni Mikael Chapman. En av männen bakom kultfilmen Taxidriver. 

 

utanför biosalongerna spelade olika band

 

och så här mörkt var det mörkaste det blev den kvällen. 

Filmerna vi såg var: 

Potiche av Ozon- fransk varm komedi med kvinnopower, lite musikalkänsla och mycket 70-tal. 

Sleeping Sickness av Köhler - tysk film som utspelar sig i Afrika och berör stora frågor som globalism och kolonialism. Lite dokumentärlik och väldigt stark. 

The last detail av Ashby- gammal klassiker med en ung Jack Nicholson. Lite mycket bromance för min smak. Men skön känsla och sköna karaktärer. 

Attenberg av Tsangari- Jag tror den här kommer på bio i höst och då måste ni bara se den. Den är gjord av en ung grekisk kvinnlig regissör och är en del av en ny sorts filmvåg som pågår i Grekland just nu. Hon var på plats och förklarade sitt arbete och jag tyckte så mycket om hennes tankar. Filmen är magisk, tankfull, vacker, inspirerande och när du går ut därifrån lovar jag att du känner dig lite gladare och fri fastän filmen är rätt så sorglig. Den fick mig att känna en ny sorts känsla som bara fyllde mig. Hel otrolig!

Under the skin av Adler- en brittisk film från slutet av 90-talet som blev väldigt stor då men som jag aldrig så.  Den handlar om sorgen efter en mamma och om systerskap. Den är bra, jag kände det, men mer i huvudet än i hjärtat. Jag såg filmen nämligen precis efter Attenberg och det gick inte att fylla på direkt med någonting nytt. En liten nackdel med en filmfestival, men oj så härligt också. 

Hej på er! jag befinner mig fortfarande på resa och har tyvärr haft jättedålig tillgång till uppkoppling, men nu fortsätter berättelsen från filmfestivalen. Dag två tog vi flyget från Helsingfors och nådde fram till Rovaniemi vid lunchtid. 

 

Det var jätteskönt att komma bort från regnet i Helsinfors. Luften var klar och solen värmde. Vi köpte lite smått och gott och hade en liten mini-picknick på trappan innan vi såg om kring oss i stan. 

 

Där fanns frisörsalonger med samma namn som fina vänner

Tomtens verkstad med julmusik i högtalarna och bjällerklang i bakgrunden

 

och uteserveringar med lokalbor och turister, precis som i Mariehamn.

 

Vi fyllde på vår energi med iskall cola och tog sedan några timmar senare 

 

bussen till Sodankylä, 2 timmar norrut genom den lappländska skogen. 

 

och klev av mitt på filmfestivalplatsen.

.  

Och bara en liten bit därifrån fick vi campingplats. 

 

Midnattssolen lyste starkt konstant. En sådan häftig känsla. Det här kortet är taget tio på kvällen

 

då vi promenerade in till centrum för att se oss omkring

 

och smaka på den lokala drycken. 

 

Det här kortet är taget 12 på natten

 

Då åt vi lite klassiskt studentkäk 

 

och smörjde in oss med sjukt mycket myggmedel för att klara natten. Det är ingen myt det där med mygg i Lappland. Ingen myt alls...;)

 

God natt!

Vår resa upp till Sodankylä och the midnight sun filmfestival började redan för mig i söndagsnatt när jag tog färjan till Helsingfors. På måndagen befann både jag och Carro oss där mitt i regnet ochtog spårvagnen hem till

 

Ulla-Rikas mysiga lägenhet för att värma oss. 

 

Jag vet inte om ni minns hennes lägenhet som jag berättat om förut, men den är så underbart vacker tycker jag. Vad sägs exempelvis om den här trappuppgången?

 

Sen byltade vi på oss alla varma kläder vi hade och begav oss ut i regnet. Det var Carros första gång i stan och jag ville visa henne höjdpunkterna. Först till Berghälls vintagebutiker

 

skivaffärer

 

Sedan till centrum 

 

Stora Robertsgatan

 

och ännu fler skivaffärer på Fredriksgatan. 

 

Denna mysiga affär hittade vi i samma område med kokböcker som jag kommer att drömma om länge. Ibland kittlar konsumtionsnerven än...;)

 

När klockan närmade sig sex begav vi oss sedan hem till Ulla-Rika igen som just kommit hem från repetitionerna av en ny pjäs hon har på gång. Vi lagade mat, pratade och hade jättemysigt

 

och blev till och med spådda på skoj med Ulla-Rikas ängelkort. 

 

Till sist innan sovdags gott värmande te i kungliga muggar. Lite extra lyxigt kändes det faktiskt...;)

 

Hej Allihop och ledsen för frånvaron här i några dagar. Jag har semester och behövde verkligen semester, men nu är jag tillbaka igen. Eller snarare i Sodankylä uppe i norra lappland vid polcirkeln och mitt i midnattssolen.

 

Jag och Carro kom hit igår och har just varit och sett en fantastisk fransk film. Det finns så mycket att se här så vi vet inte vad vi ska välja. 

 

Berättar mer snart, nu ska jag i väg på nästa film. Sleeping sickness....

Den 24 maj fyller Johanna och hennes son, mitt gudbarn Arvid, år på samma dag. Detta firade vi lite i efterskott i söndags.

Det var ett riktigt äkta barn kalas med huvudpersonen i fin fotbollströja och häftig frisyr.

 

Det var så roligt för Arvids andra gudmor var också där, Dessi med lilla Moa. De  hade kommit ända från Lindköping.

 

Först blev det varm korv med bröd och många ivriga små händer och mumig smörgåstårta för de vuxna. Man borde laga oftare smörgåstårta tänker jag...

 

Sedan en riktig stor gräddtårta med jordgubbar på och Arvids namn i blått strössel. 

 

Lina var också där och jag hann ge henne en kram innan

 

det var dags för fotbollsmatch, barnen mot de vuxna. 

 

Det var länge sedan jag såg en så underhållande fotbollsmatch...;)

 

och jag tror Moa tyckte likadant

 

Ibland gick det riktigt hett till 

 

och de randiga pojkarna i mitt liv, Olle, Melker och svåger Stefan, såg riktigt fundersamma ut...;)

 

Bästa var nog när Tomas blåste i visselpipan och matchen var över. Barnen vann!! Och fick då stora påsar med godis!;)

I torsdags när vi var lediga kom finaste Carro hit på ett snabbt besök och jag blev så glad! Vi började med att äta gott på balkongen och prata massor.

Sedan promenerade vi ner till Sjökvarteret och kafé Bönan

 

där lovely Lara var i full gång med att baka en studenttårta med vitchoklad, mörk choklad och lakritsstänger...mmm..

 

Kaféet var stängt men Lara bjöd oss på mumsig lins-och potatissoppa med indiska kryddor och så satt vi där och bara pratade. Länge. Jag vet inte varför men jag tycker så mycket om att vara på ställen utanför öppettiderna. Det känns liksom så där härligt busigt som att gå in i skolan på kvällen eller sitta och äta middag på en restaurang efter alla gått hem och dörren är låst. 

 

Utanför var världen helt underbar och Carro och jag strövade sakta hem förbi östra hamnen.

 

tulpanerna i stadshusbacken 

 

och alla blommande äppelträd

 

innan vi var hemma hos mig igen. 

Då var det dags för mat igen och vi bar ner grillen till trädgården och bjöd över Janne, Lina och Tilde. 

 

Vilken härlig sommarkväll; ljummen luft, goda vänner och god mat. 

 

Lite senare kom även Åsa och Malva förbi och myste lite. 

 

tills det var dags att gå in igen och njuta av kvällsljuset utanför genom alla fönster. 

 

Carro hjälpte mig pyssla med en kul och hemlig grej 

 

och sedan såg vi på en dokumentär om Patti Smith, som vi bägge bara älskar! ( Och som vi ska se live i augusti! Weee!)

En så underbar torsdag! Tänk om alla torsdagar kunde vara sådan. 

PS! Alla bilder är tagna av Carro. Därför tyvärr fastnade inte hon på en bild...

 

Det är söndag. Det är rätt ofta söndag. Det finns så mycket frid i att leva. Dagarna. Då de får vara där som de faktiskt är. Heller öppna sina smaklökar än ännu en kryddburk. Det är tillåtandet. Detta utopiska tillstånd då man böjer sig för det som är snarare än det som borde. Vara. Låta sin ständiga manipulation av dagarnas tillstånd upphöra. Lägga ner sin mentala skiftnyckel. Låta skruvarna vara lösa, gnisslandet tjuta på bäst det vill.

Vila.

skratta

le

svära

hoppas

eller gråta

Ja, gråtet får också vara med. Gråtet är också ett soundtrack. 

 

Jag älskar de här blommorna. Första gången jag såg dem var i våras i en dikesren utanför Girona. Jag visste inte då vad de hette, tyckte bara de var så färgstarka och sköra på en och samma gång. Nu har jag fått reda på att det är vallmo.

Vet ni, under första världskriget när marken förvandlades  till en brun sörja av jord och lera, träd, buskar och växter försvann, då var vallmon den enda blomma som växte. Den trivs nämligen i vilken jord som helst... 

Den blommade varje vår och täckte det sönderskjutna ingenmanslandet mellan skyttegravarna med röda blommor.

Som blodiga tårar. Som om marken blödde över alla hemskheter och protesterade genom att vara magiskt vacker. 

 

 

 

 

 

 

 

Häromdagen fyllde mamma år och vi firade med ett riktigt traditionellt släktkalas. Mycket tårta, barn och spring! Underbart!;)

 

Jag är väldigt skeptisk till kyrkan som institution, men alltid lika fascinerad över dess historia. Så fort jag är i en stad smyger jag in och tittar mig omkring. Det finns så mycket att upptäcka och förstå kring vad folk känt och tänkt och trott på.

 

Mest fascinerad blir jag kring hur mycket passion och arbete som lagts ner för att skapa någonting så vackert. Det här är bysantisk mosaik från 500-talet. 

 

Ibland är till och med golven i sig som stora konstverk som man får gå över. 

 

Jag tänker på slavar som tvingas hugga all sten och alla hemska grymheter som säkert krävts för att bygga de perfekta valven och fönstergluggarna. Men också på vem arkitekterna var och vad de drömde om...

 

I vissa kyrkor kan man hitta märkliga statyer. Som dessa som jag tycker nästan är obehagligt levande.

 

eller mönster som man vill kopiera och göra tyg av. Det här hittade jag i ett mansoleum som uppfördes cirka år 420. Helt otroligt vackert, tycker jag. 

 

Vissa kyrkor hitttar man undangömda på bakgårdar och de är de bästa. Ibland har man turen att pricka in en lunchkonsert eller stöta på en pianoelev som värmer upp inför kvällens spelning.

 

Senast jag utforskade en historisk kyrka träffade jag på dessa nunnor. Det är nästan som att bevittna en installation av levande historia. Men en turistkarta i handen var de redo att utforska stadens sevärdigheter. Några timmar senare träffade jag på dem igen, sippandes kallt vin på en uteservering.