Har inte kunnat få ur mig ett ord om det som hänt i Norge. För fruktanssvärt for att kunna ta in. Kalla rysningar kryper upp längst min ryggrad hela tiden. 

Ljudet av skott. Vänner som dör. Paniken. De stackars föräldrarna och syskonen till de som dött. 

När sådana här saker händer kryper världen. Allt känns så nära.

Det finns inget vi och dem. 

Och speciellt inget vi MOT dem. 

Varför kan det inte alltid vara så?

Varför kan det inte alltid bara var VI!

 

Bilden:  myshelg i Oslo 2009

Häromdagen vaknade jag av att solen lyste varmt och skönt så jag satte mig direkt under parasollet i den svalkande skuggan och åt min frukost.

Sedan begav jag mig iväg till byns marknad for att köpa goda färska grönsaker till lunchen

 

Det fina med att befinna sig i Södra Europa är att det är skördetid just nu. Bönderna som bor bredvid har varit så snälla och gett körsbärstomater, bönor och potatis direkt ur landet. Dessutom färska ägg. De var varma när jag fick dem i min hand. 

 

Efter lunch och en daglig siesta begav jag mig på egen hand i väg på en liten upptäcksfärd till denna lilla by vid havet

 

som jag inte vet vad heter och som är som en blandning mellan en fiskeby i Italien, Grekland, Frankrike och Spanien. Helt underbart!

 

Promenerar man sedan därifrån upp på en liten stig i bergen kommer man fram till denna lilla strand. 

 

Och därifrån kan man simma till en liten blå lagun. 

 

Där satt jag i flera timmar och bara vickade på tårna, läste bok och skrev. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag känner mig utvildad!

 

På kvällen gick jag sedan ner till fiskebåtarna och köpte räkor och annat gott att ta med mig hem. 

 

Ljuset över byn var så vackert 

 

och jag satt mig på en uteservering och tog en kaffe innan jag hoppade på bussen hem.

Byns tjejer både låg och satt vid ett bord bredvid och de påminde mig om frihet. Somrig frihet.

 

 

 

 

 

Det här såg jag i morse när jag var ute och sprang. Värmen och solen här gör min kropp så gott! Hela vintern har den bråkat med mig så jag är så lycklig nu när vi är vänner igen.  Området där jag befinner mig kallas det blå landet på grund av det blåa ljuset. Se, visst är det vackert? Själv är jag galet förtjust i solrosor. De vänder ju sig alltid dit solen är! 

Jag har ett avslappningsband som jag lyssnar ibland där en röst säger att jag ska andas in och andas ut och föreställa mig en sandstrand där solen värmer min kropp så alla mina muskler slappnar av. Ibland funkar det och jag känner sanden mellan tårna och hör vågorna som slår mot sandbanken. Ibland funkar det inte alls. Jag fryser och känner mig irriterad.

I verkligheten fungerar det mycket bättre...;) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här befinner jag mig just nu.

Måste nypa mig i armen för att förstå att det är sant

 

att jag får ha det så bra

 

på min semester! Nu ska jag krypa ner under de svala lakanen igen och vila, vila, vila till ljudet av en varm vind och viskande palmer. Vi hörs igen imorgon!;)

Hej! Nu har jag fått internet fungera! Jipee!!! Finns så mycket att berätta och visa, men än så länge får jag inte bilderna från min kamera. Så vi borjar med det här! Mitt bästa muffinrecept just nu! Kram! Hoppas ni njuter av sommaren liksom jag!;)

 

Gör så här

1. Muffins
Sätt ugnen på 175 grader.

2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.

3. Smält smöret, häll i gräddfil och blanda det med äggsmeten.

4. Blanda vetemjöl, bakpulver, salt och blå vallmofrön och vänd försiktigt ner det i smeten.

5. Blanda i skal och saft av citron.

6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.

7. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

8. Citronkräm
Koka upp citronsaft från 2 av citronerna och rivet skal från 3 med strösocker och smör.

9. Sila vätskan och släng skalet.

10. Blanda ut majsstärkelsen med saften från den tredje citronen och rör ner detta i den varma vätskan.

11. Vispa samman ägg och gulor.

12. Rör ner äggen i vätskan, ställ tillbaka på spisen och sjud under vispning tills krämen tjocknar.

13. Häll över krämen i en skål och låt svalna helt.

14. Vispa grädden fluffigt och vänd ihop den med den kalla krämen.

15. Garnering
Skär toppen av varje cupcake och halvera den. Skär eventuellt ut små jack på sidorna.

16. Gröp ur varje cupcake lite med hjälp av en tesked och fyll dem med citronkräm.

Recept: Leila Lindholm

 

Hej på er allihop! Hoppas ni har det bra i värmen! Jag är på väg på äventyr och är därför borta i en eller två dar. Tror jag kommer uppdatera här på lördag eller söndag igen. Så titta in då så kan jag berätta var jag är för ja, då vet jag det själv också. Ha det superfint så länge!

God morgon! Vet ni? Nu är det bara i dag kvar och sedan har jag semester!!! I tre och en halv vecka!!! Jipee!!

Semester min semester. Cykeltårar ner för backen. Armarna rakt ut! Vill känna mig fri, hitta min egen vrå, vila och skriva på mina egna grejer. Har bara skrapat på ytan den senaste tiden, ibland knappt det. 

Det som hjälper mig att ha råd att göra just det, är att jag hyrt ut min lägenhet till några vänner för en kort period.

Jag kallar det frivillig hemlöshet. 

Men var har du bott nu medan du jobbat? Ja, mitt lilla ”lev enklare”- projekt skulle ju inte fungera utan mina kära som hjälper mig. Jag har alltså inte bara ett hem just nu, utan flera. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. Tänk att mindre ibland blir mer.

 

Sitter nere vid bryggan och tittar på mina syskonbarn som är på väg ut med gummibåten.

Jag minns så väl hur gummit knarrade och kändes mot de myggbitna benen...

Hur de kalla vattnet trängde upp underifrån och hur man bland fick en plaståra i magen för det var så trångt med alla syskon och kusiners armar och ben och den stora oranga flytkragen som skymde utsikten. 

Plötsligt känner jag mig väldigt vuxen. En känsla av lättnad och sorg på en och samma gång. Vackert är det i alla fall. Oavsett.

 

Måndagmorgon och jag ville gömma huvudet under kudden i morse, efter långa dagar och allt jobbande i helgen. Men nu sitter jag här framför datorn igen och skriver.

Trött, men nöjd över att jag har ett jobb där jag får låta orden komma, välla ut över pappret. 

Läste om Hans Alfredsson vid frukosten i morse. Han fyller 80 år och säger att det är en sorg att inte kunna länge. Han som haft så mycket fantasi. Nu säger han att den sakta glidit ur honom. Att han förr var nyfiken på allt, men nu skiter i det nya. Han skriver inget längre.

Känns så sorgligt. Jag undrar om Tage Danielsson känner likdant uppe i himlen eller var han nu befinner sig. 

 

Om två dagar får jag semester. Det behövs. Verkligen. Senaste tiden har jag skrivit FANFANFANFANFANFAN. Hårt med blyerts och suddat med dåligt suddigum. Så det blivit svart, och hela datorn skrynklig. Ni vet hur det kan vara. Livets Bergochdalbana. Trassligt och bara fulsvårt. Sen nästa stund är det lätt och fint igen. Nu vill jag bara njuta av sommaren och all grönska så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frihet och kartläsning. Vänskap, löften och matorgier. Musikquiz och kubb. Uppryckta blommor med roten. Gula rapsfält. Docksöta husfasader. Handmålade skyltar. Terasstankar. Drinkar och blyga samtal.

Det här fyndet gjorde jag för många år sedan, men jag tycker så mycket om klänningen att jag bara måste få berätta om det.

 

Denna turkosa klänning med Frida Kahlo-aktiga broderier på hittade jag på Beyond retro i Stockholm. Den kostade 400 kronor och jag stod och tvekade länge, ibland blir de lite dyrare inköpen så lönsamma. Jag har använt så mycket att den numera har små hål i sig, men jag har den på mig ändå. Det blir liksom inte sommar på riktigt annars.