En bild från Paris en mörk, måndag kväll. Bara för att.

I går bjöd Anna in ett helt gäng med tjejer på middag. Helt spontant! Jag tror det är det bästa man kan göra när man fredagstrött och konstant klunkar i sig av höstmörket utanför. 

 

Bäst av allt var att Anna stått och kokat köttgryta hela dagen med rödvin och massa andra mumsiga saker. 

 

Det var så gott, så gott att jag knappt kunde prata. Bättre faktiskt än köttet jag åt i Italien förra veckan och det säger mycket! Världsklass helt enkelt!

 

Anna har det dessutom så fint hemma hos sig med massa små, uttänkta detaljer. 

 

Jennie och Anna hade kul

 

Här är värdinnan. Hej, hej!

 

Sedan satt vi bara och pratade och myste

 

och åt denna läckra efterrätt med lakrisal och hallon. 

 

 Tills fredagströttheten kickade in på allvar och söta Ida skjutsade mig hem. 

 

Vill träffade glada, trygga vänner. Fina, oroliga vänner.
Inspirerad. Av. Nya. Bilder. Andra. Liv.
Vill liksom se allt.

Det är höst och jag blir alltid så hungrig då. 

I måndags njöt vi av de sista timmarna i Tropea. Det var en strålande varm dag och vi sade långsamt hej då till de vindlande gränderna

 

Det fina hotellet Residenza il Barone

 

Strandlivet

 

och semesterkänslan 

 

Jag passade på att strosa i de fina delikatessbutikerna

 

med goda hemlagade pastaröror på burk

 

Lokala viner som inte säljs här 

 

och pasta så klart!

 

Redan saknar jag de underbara smakerna. Här grillade räkor med rostat bröd och rödlöksmarmelad. 

 

min lilla fan-club som slåss om att sitta bredvid mig... fantastisk känsla!;)

 

Och kaffet! I morse saknade jag verkligen kaffet!

Nu har vi kommit hem igen. Eller i alla fall jag och syrrorna. Mamma och pappa tog tåget till Rom och njuter där några dagar till.

På söndagen som var nästsista dagen tog vi de väldigt lugnt. Bara strövade omkring, 

 

satt i solen och läste 

 

åt pasta och pizza så klart. 

 

Tittade runt omkring lite till 

 

och bara njöt av söndagslungnet över hela byn. 

 

Otto i sin tuffa keps

 

Olle och Melker som lärt sig sydeuropeiska vanor och började ta sig en tupplur mitt på dagen. 

 

Glasspausen behövdes förstås på torget mitt på dan 

 

och cappuccino! Detta uuuunderbara kaffe! Har köpt med mig hem flera paket espresso...

 

Det lustiga med Tropea är att varje morgon klockan sju ringer kyrkans klockar 70 gånger ( Stefan räknande) klockan sju och väcker hela byn. Ljudet är helt sinnesjukt högt och efter det går det aboslut inte att sova. Om man inte på något konstigt vis vant sig förstås. 

 

Nu när det var söndag fick tydligen byn lite sovmorgon. Klockorna ringde klockan åtta...;)

 

Resten av dagen satt jag och mamma uppe på balkongen och bara pratade, läste 

 

och solade oss 

 

tills solen gick ner i havet igen. Mitt stora nöje var att spana efter vulkaner i fjärran och försöka fånga det barndomsskimrande rosa ljuset i min kamera. 

 

När det sedan blev kväll 

 

gick vi till favoritrestaurangen och åt favoriterna antipasto, pasta vongole (med musslor) och mycket mer. 

 

Axel hade då äntligen hittat sin favorit. Pasta blanco ( Spagetti utan någonting, alltså...;)

 

Och just det, vi åt parmaskinka med melon också...mmmm

 

och drack norditaliensk grappa till. Pappas favorit. 

 

När det var dags för efterrätt gick vi en sväng till glassbaren igen. 

Olle och Melkers favorit!

På den tredje dagen i Tropea började jag äntligen känna mig som mig själv igen efter mitt jobbmaraton de senaste månaderna. Familj, många små armar runt om en, god mat och bara vila är den bästa medicinen. 

 

Det första mamma och pappa och jag gjorde på morgonen 

 

var att gå ut mot de lite nya delarna i stan. 

 

Vi ville nämligen spana in en marknad där som hålls på lördagar. Tyvärr sålde de inga vintagegrejer

 

men det var roligt ändå att bara gå omkring och titta på alla grejer som såldes. 

 

Tillbaka in i de gamla centrum hittade vi dessutom en matmarknad 

 

med alla möjliga godsaker. 

 

Vi köpte på oss ost, skinka, korvar, bröd och vin 

 

och hade sedan en picknick uppe på takterassen med hela gänget som alla hjälpte till att samla ihop till ett stort knytkalas. 

 

Efteråt tog jag en sakta promenad genom byn som var alldeles stilla

 

så här på en lördag eftermiddag. Överhuvudtaget är det väldigt stilla och lugnt här. 

 

Jag tycker så mycket om dörrarna

 

de slitna husfasaderna

 

och tvätten upphägd i gränderna. 

 

 

Och mest av allt att havet finns där i varenda vrå 

 

det doftar saltvatten ända in på tallriken

De här låsen sätter nyförlovade upp på grindarna vid havet med sina namn på.

 

I slutet av min promenad stötte jag på hela gänget på favortitglassbaren 

 

Så jag slog mig ner och tog en cappuccino och satt sedan kvar i flera timmar och bara läste. 

 

Innan jag kände att det var dags att gå hem och vila lite igen. 

 

När sedan kvällen började närma sig gjorde vi oss fina

 

och drack champagne uppe på takterassen medan solen gick ner 

 

och återigen färgade himlen alldeles rosa. 

 

Ser ni vulkanen skymta i fjärran?

 

Efter ett tag började det regna lite grann så vi skyndade oss iväg till 

 

denna mysiga källarrestaurang. Maten här var verkligen supergod. Bästa pastan hittills, tror jag, även om de andra ställena också varit underbara. Jag åt pasta med svärdfisk och kapris....mmmm....

 

Mamma och pappa

 

Åsa så fin i ny gul sjal

 

Efter middagen blev barnen glasssugna igen och vi hamnade tillbaka på favoritstället. 

 

Åsa beställde in en banana split och njöt av varenda tugga!; )

Så blev det dag två i Tropea och min kära, kära kära pappas stora dag!

Vi började med ljuvlig frukost uppe på takterassen 

 

där de serverar dessa läckerheter 

 

tillsammans med den godaste cappuccino som jag druckit på mycket länge. Den är liksom kraftig och mjuk på samma gång. 

 

Sedan var det dags att gå ut på stan. Jag och mamma gick tillsammans och bara strövade omkring och hade det supermysigt. 

 

Husen här är mycket slitna och mycket vackra. Det känns som om varje rostig balkong har en hel roman att berätta. 

 

Därefter mötte vi de andra uppe på terassen strax innan lunch för champagne och ja må han leva. 

 

Här har ni hela gänget samlat 

 

och här smet jag in i bilden...;)

 

Efter en stund av skålande och prat gick vi till denna restaurang men fantastisk utsikt och pastarätter. 

 

Solen värmde så skönt och till och med de minsta var inne i intressanta diskussioner. 

 

Pumpafyllda pastakuddar med körsbärstomater, räkor och olivolja...mmm

 

Pasta med musslor 

 

Mamma och pappa 

 

och söta gubbar som satt bredvid och rökte och spelade kort. 

 

Därefter strövade vi omkring bland de smala gränderna. Tropea är verkligen idylliskt 

Med inte så mycket turister förutom vårt gäng 

och med många fina och mysiga restauranger för alla som älskar mat och vin. 

 

Och kaffe förstås. Vårt nästa stopp blev på en av alla de kaffe och glassbarer som finns här. 

 

Efter skön vila på hotellet började sedan andra halvan på pappas födelsedag. Han överraskade mamma med en stor bukett rosor 

 

eftersom det även är deras 39 års bröllopsdag! 

 

Solen färgade byn nedanför alldeles lila och rosa och det var så romantiskt som det bara kan bli. 

 

Därefter gick vi tilll en lokal traditionell restaurang och åt fyra rätters meny med alla läckerheter från byggden som jag ska visa en annan dag. Vi satt där och åt i flera timmar tills vi var så proppmätta att man inte trodde att man kunde få ner en bit till 

 

Men det fick vi! Sist ut var denna läckra tiramisu-tårta som vår hotellet beställt från ett lokalt bageri och som vi fick levererad till restaurangen.  Kaffe och grappa till! Helt perfekt!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så kom vi fram till Tropea och vårt hotell som var som taget ur en italiensk film med Sophia Lorén. Helt perfekt, jag bor ju nästan aldrig på hotell när jag reser, så för mig var det som att vara i en dröm. Här är takterassen men utsikt över byn

 

Som ligger högt uppe på en kulle med havet runt omkring 

 

och Sicilien anandes i fjärran. 

 

Vi checkade in ganska snabbt för att gå ut igen och titta runt i kvarteren. 

 

Nästan direkt stannade vi vid en pizzeria och åt lunch 

 

Regionen är känd för sin rödlök och en bredbar salami med mycket stark och god smak. Den här pizzan med bägge ingredienser på toppen var helt gudomligt god. 

 

Olle, Malva och Otto 

 

Första stoppet blev stranden förstås där vattnet var tukost turkost och stenarna runda och släta. 

 

Axel stannade och tittade lite vid strandkanten 

 

medan Melker och Olle

 

Och Malva och Otto tog sig en simtur. 

 

Jag doppade fötterna 

 

och satte mig sedan bara ner i sanden och lät all stress från de senaste månaderna rinna av mig. Helt underbart skönt!

 

Sedan vandrade vi upp för bergen till byn igen 

 

gick förbi fina delikatessbutiker 

 

där man nästan överallt torkade chili och tomater på väggarna i solen. 

 

Efter en stund hamnade vi på en glassbar 

 

Pappa ännu 59 år 

 

och Melker och Olle som åt så mycket jordgubbsglass 

 

att de fick röda tungor

 

 

Sedan när det blev kväll, efter lite siesta och småprat, gick vi till en mysig restaurang och frossade i antipasti och gott rött vin. Barnen slocknade ganska tidigt och då tog jag mamma och pappa med mig och drack mojitos och gin och tonic på en bar. Det var så varm att vi kunde sitta ute och bara vara och prata. 

 

Till slut kom jag hem till det här underbara rummet och bara dök ner i sängen och tänkte att det här borde jag har gjort för länge sedan. Men vad underbart att jag får göra det nu...;)

 

Nu smiter jag iväg några dagar...

Min finaste pappa fyller 60 år och jag och hela La familia sätter oss på ett flyg i morgon bitti till Tropea! Klacken på Italien. Jag planerar att stjäla massa kramar från mina syskonbarn, äta gott, läsa lite bok, se vackra saker, vila upp mig och smyga iväg med mamma och pappa på kvällarna till mysiga vinbarer. Kanske lite Limnocello, goda ostar och svärdfisk!

Vi hörs därifrån! Kram! 

I söndags var det en sådan där magiskt vacker höstdag. Jag jobbade och var allmänt hängig, men bestämde mig för att lyda mitt eget råd och dansa en liten stund fastän...

så vad passade bättre än

Pop-up tedans på Lilla Holmen.  Se, vilken fin affisch Lara gjort.

 

Vi hade nämligen kommit på idén att paviljongen på Lilla Holmen skulle vara ett utmärkt ställe att dansa Lindy hop på. Och det var det! 

 

Dave och Lara fixar här med musiken, kaffe och te. Bäst var alla detaljer: 

Rosorna ovanför dörren och de tunga röda sammetsgardinerna.

 

Musiken så klart

 

Och vimplarna i taket!

 

Lara hade sytt 40 meter av borsdukar, klänningar och en gammal pyjamas. 

 

Jag tog med mig lite hembakade scones och sen fyllde alla som kom på fikabordet med massa andra läckerheter. 

 

Judy var på plats först och matchade så fint hela dekorationen 

 

Först fika 

 

Hänga och prata lite

 

Innan dansen körde igång på riktigt

 

Gäst dj:s 

 

Och snart var det superskön stämning och massa swingglädje på dansgolvet. 

 

Sofia och Florian dansar Charleston. 

 

Musiken letade sig ut genom dörren och många förbipasserade undrade vad som var på gång. Men log stort när de fick syn på det här

 

eller det här

 

och det här 

 

Rutorna immade igen av all dans och gjorde känslan av stunden ännu mer magisk 

 

Det var som om man tillfälligt hade klivit in i en sagovärld där påfåglarna dansade swing ute på terassen...;) Som Alice i Underlandet, sade Sofia och jag höll med. 

 

Lara och jag var så här nöjda!

I november kommer tedansen "poppa upp" någon annanstans. Så höll ögon och öron öppna!

I morse vaknade jag upp i denna stad.

Jag tog nämligen färjan mitt i natten 

 

och hamnade i Åbo.

 

Tidigt på morgonen började Salutorget att sakta vakna till liv och

 

jag lyckades hitta ett öppet kafé att värma mig på tills det var dags att träffa

 

modiga Carola som jag fick följa med hela dan för att skriva om hennes strålning för bröstcancer på sjukhuset. Reportaget ska ingå i artikelserien för rosa bandet-insamlingen som jag jobbar med nu i oktober. Det blev en tung, varm fin och allvarlig dag.

 

Längst ån täckte gula höstlöv marken och allting kändes så där vackert som man bara kommer ihåg att det är när någonting skakar om en så att man börjar titta.

 

Bäst på hela dan var att jag hann kika förbi min söta kusin Michela en kort stund, 

 

Hon gav mig en rundtur i studentlyan hon delar med tre tjejer

 

och berättade om sedan om massa härliga studentliv-saker över en stor kopp kaffe. 

 

Innan det var dags för mig att ta tåget till Helsingfors och sedan flyga hem. 

 

Ibland är det det enda man kan göra

 

Dansa!

För

medan

Fastän

NÄR hjärtat brister

"Home is where you heart is

Find where you belong, start to take control, show a little soul

Oh, what do you know, stop to think

Start to feel, and then you´ll heal

You got to rice to the occasion, you got to read between the lines

Then maybe you´ll find, who you are inside."

 

The Sounds

I morse. På med löparklänningen, det röda läppstiftet, joggingskorna och hörlurarna med "I am a survivor!” Efter sex kilometer kände jag mig så här. Nästan i alla fall...;)

Ni har säkert hört talas om Steve Jobs tal till avgångsstudenterna vid Stanford University som sprids överallt på internet just nu. Jag såg det i går och det är bra. Bra på riktigt! 

I går tog jag färjan över till Stockholm för åka på min kurs. Den var lika härligt inspirerad som förra gången och gjorde mig gott.

Innan satt jag på ett kafé på Söder hela dagen och skrev och strök och skrev om och tänkte och försökte komma på något finurligt och strök och skrev igen. Så som jag gjort det senaste månaderna.

 

Men det var härligt och behövligt att byta miljö. 

Så nu trött, men lite gladare framför datorn på jobbet igen. Nu ska jag i väg och fotografera Paavo Lipponen.

Frukten. Hur underbart gott det kan vara att ta en tugga av en nektarin.

Bläckfisk tillagad och serverad på träfat som i Galicia med olivolja, salt och paprikapulver. 

 

Hemlagade croquettas med kyckling inuti och svamp i bechamelsås.

 

Grillad fois med söt lök och en skvätt portvin. 

 

Musselskal fyllda med räkmassa i ugnen

 

Patata bravas med aioli och chorizo. 

 

Räkorna- de är så stora och smakar så mycket där!

 

Sardiner i vinäger som en lite förrätt. 

 

Alla goda skaldjur som man inte hittar här. Som navajas...;) med lite citron och olivolja på. 

 

Det enda jag inte gillar är efterrätterna. Det är vi mycket bättre på här uppe i norden. Deras är allt för dallriga, torra och med för mycket grädde och för lite smak. 

 

För några veckor sedan blev jag helt hänförd över dessa fotografier tagna av

denna man på 1950-talet. Francesc Català-Roca. Han var en av de mest omtalade moderna fotografer i Europa på den tiden och blev känd för sitt sätt att dokumentera det vanliga livet på gatorna.

 

Först av allt tycker jag om att titta på människorna i hans fotografier. De är så levande att man genast börjar funder på vad de gör där i baren, vad de pratar om, vem de är kära i. 

 

Men lika förtjust blir jag i hans olika vinklar, kompositionen och hur han liksom tar vissa fotografier i samma höjd som hjärtat och får med det viktigaste. Vill se mer! Mycket merav sånt!

Jag fyller min hand med alldeles för mycket fet, vit balsam. Det är för mycket av allting just nu. Greppet räcker inte till och vissa delar rinner ut och ner på golvet, liksom balsamet som smiter ur handflatan.

Jag har isolerat mig frivilligt i fem dagar för att skriva klart texterna till Daniels fotobok. Tidigt på morgonen går jag upp och sen sitter jag här framför datorn till solen går ner igen. Vissa texter är lätta. Jag skriver dem på en sekund. Andra tar flera timmar att få ur mig. Som seg gammal tandkräm ur en tub som faktiskt är slut.

Jag har försökt säga till alla att jag återvänder till livet på måndag. Så att jag inte ska frestas av mysiga fikastunder och annat skoj.

Det går väl så där...;)

Jag får nostalgiska minnen av tentaplugg med pulverkaffe, lösgodis och ett köksbord fullt med papper.

Och när klockan tickar och jag måste dansa till en låt för att liksom bryta stillheten

får jag minnesbilder från ett kloster i Thailand där jag på skoj bodde några dagar för att prova på total tystnad.

Det gick väl också så där...;)

Mitt liv är rätt så konstigt nu, men berikande på något klurigt vis. Jag hoppas jag förstår hur senare. Att utdelningen kommer då. 

 

 

Så bra! Jag älskar Tomas Tranströmer!

 "Trött på alla som kommer med ord, ord men inget

språk

For jag till den snötäckta ön. 

Det vilda har inga ord. 

De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll 

Jag stöter på spåren av rådjursklovar i snön

Språk men inga ord. "

 

Den varma, ömma, försiktigt nyfikna blicken när ett ny familjemedlem har kommit. Jag tror inte det finns något vackrare...;)

 

 

 

Ofta när man är helt slutkörd behöver man vila. Men ibland behöver man faktiskt fylla på med energi och det som alltid piggar upp mig är att få hänga med sköna och mysiga människor. Prata, skratta, bara vara och prata lite till. Därför i helgen när jag hade det som stressigast med helgjobb på Ålandstidningen, flytt och skriva-på-boken-ångest knallade jag ner till Sjökvarteret

och mötte upp mysiga Annika. 

 

Vi har pratat så länge om att ta en öl efter jobb och nu blev det äntligen av. Kvällen var så vacker och varm. Helt otroligt varm för att vara oktober. 

 

Johanna var där och 

 

tillsammans sade vi hej då till café Bönan som tvingas att stänga. 

 

När solen gick ner blev det fort kallt och då samlades vi kring bordet inne i värmen och åt glass. 

 

Dagen efter hade jag turen att fira min paus med ett födelsedagskalas. 

 

Superhärliga Lisa fyllde nämligen år och samlade vännerna hemma i huset för vin och chiligryta. När jag klev in efter jobb lite senare än alla andra stod ett helt gäng och sjöng Ebba Grön i köket och min jobbstress släppte direkt. 

 

Det var en sådan där riktig hemmafest som jag saknat där folk trängde i köket med vinfläckar och pappersmuggar

 

sjöng gamla poplåtar allt vad de orkade

 

satt på diskbänken och dinglade med benen 

 

stod i hallen och viskade 

 

och var inne i långa diskussioner om livet. Helt underbart, fantastiskt faktiskt...;) 

Baguette som rostas, solmogen tomat som rivs över den hårda ytan, några droppar olivolja och lite salt! Perfekt frukost!