Ni har väl inte som jag missat radioprogrammet "Matens pris" från ifjol som vann stora journalistpriset. Det är väldigt bra, väldigt intressant och väldigt skrämmande.

Den handlar om den billiga maten och vad den kostar. På riktigt!

 Här hittar ni podfiler som ni kan lyssna på. 

 

 

 

Jag såg den franska filmen ”The Artist” för flera veckor sedan. Då hade jag ingen aning om vad det var för film, utan råkade bara snubbla över den och blev så förtjust att jag gått omkring och rekommenderat den för alla. Det är helt fantastiskt hur filmen är helt stum och hur skådespelarna ändå lyckas förmedla så mycket känslor. Nästan mer än om de hade pratat. Det stämmer verkligen att handling säger mer än ord. 

Och scenerna är så fantastiskt gjorda, som gamla fotografier att vila ögonen på. Nu när filmen vunnit Oscars för bästa film och allt och folk får upp ögonen för filmen, så kommer alla vilja springa omkring i silkiga 1920-tals klänningar, hollywoodpälsar och vackra söta hattar. Det vill i alla fall jag!

Vad roligt det är när rätt film vinner. 

 

 

 

Mars

Det finns någonting där under. Vibrationer.
Långsamma som under vatten.
Hopp.
Rörelser som går åt två olika håll.
Fredagsmys, hälsomässa och vasalopp på teven.
Snödroppar.

Den ena handsken är borta.

Slut på toapappret, skjutsa sonen och  gå på Köpmannamässan.
Förändringar i dagsljuset.
Dörrar och sinnen som öppnas.
melodifestival, filmfestival och litteraturdagar.
Uppbrytningen. Uppbrottet.
Ljudet. När vatten droppar från taken.
Känslan.
Den slår, slår i bröstet. 

Texten kommer från min och Daniels bok Livet i Mariehamn. Bilderna är ur min kamera.  

Det blev ganska så lugnt här på bloggen i veckan. Med krånglade dator och telefon samtidigt kändes det plötsligt som att kliva ut i vinterlandskapet utanför och höra absolut ingenting. Som att vara inbäddad i den isolerande snön. 

Det var otroligt frustrerande och otroligt skönt!

Men först fick jag panik. Utan telefon och dator finns det inget sätt att kontakta mig och inget sätt för mig att kontakta någon. Sedan började jag tänka på hur det var förut. Innan jag hade ipone, ipad, Macbook, facebook, hotmail, gmail, jobbmail, sms-funktioner, whatsapp, viber, instagram, skype och tillgång till att surfa vart jag vill på hela internet. Då måste det ju ha gått hela dagar utan att någon visste var jag var och jag gjorde. Kanske ringde vi varandra på kvällarna. Kanske inte, utan först följande dag. 

Lite skrämmande är att jag inte minns. Jag minns inte känslan av den tystnaden. Bara att ingen i min omgivning fick panik över att inte veta vad jag gjorde på en dag. Och inte jag heller.

Nu är jag tillbaka i flödet. I hela den digitala-världen där ute som jag älskar! Läste DN på paddan imorse, skrev sms till de kära personer jag velat höra av mig till med inte kunnat, lyssnade på Ekot i min Iphone och satte sen på Spotify i hörlurarna. Och jag njuter av allt detta.

Men jag insåg i helgen att jag även njuter av tystnaden! 

Hej kära läsare! Jag har problem med min dator och har inte kunnat lägga ut saker här. Senast på måndag ska det vara fixat. Ha en skön helg!

Ni glömmer väl inte bort att det är fastlagstisdag i dag! (Ja, så heter det på Åland..;))

Jag och Heidi tjuvstartade för länge sedan. 

 

När jag var liten var jag inte alls så förtjust i de gräddiga bakelserna med mandelmassa ,men nu måste jag ha ett par stycken så här års för att känna att det är vårvinter. Alla helst äter jag dem hembakade och tunga med mycket kardemumma och grädde så klart!

I vår famlj har vi dessutom en alldeles egen fastlagstisdagstradition. Pappa lagar ärtsoppa och bjuder hem oss på middag och punch. Till efterrätt smäller vi oss hemlagade bullar i mängden som jag, Renée eller Åsa bakat.

En mycket fin och framför allt mumsig tradition! Rekommenderas!

En sak som jag saknade under mitt köpfria år var att köpa hem blommor. Att ha en bukett med tulpaner på köksbordet när det är grått och trist ute är verkligen en humörshöjare. Därför så fort det gick ifjol började jag plocka in saker från naturen. Videkissor, björkkvistar och så klart blåsippor i små glas. På hösten blev det färgglada löv i olika färger i stora skålar. Det som finns utanför dörren räcker långt.

Men visst är det alltid romantiskt med röda rosor!  Speciellt när de kommer från en fin person..;)

 

 

 

  

 

 

Jag funderar väldigt mycket just nu på hur jag vill att mitt drömhem ska se ut. Lite så här tänker jag mig. 

Den här låten är ju nästan gammal nu. Adeles ” Someone like you”. Jag minns när jag hörde den första gången på radion i somras och tyckte den var bra. Älskar hennes röst. Men nu när jag hittade det här youtube-klippet med hennes framträdande från Brit Awards tycker jag låten inte längre bra, utan helt fantastisk! För att hon sjunger med så stor inlevelse! Det är som om hon känner och smakar på varje ord som kommer  ur hennes mun. På slutet kan man till och med se hur hennes ögon blir helt blanka av tårar. Det får mig att tänka hur vackert det är när vi människor gör saker på riktigt!

Det konstiga är att massa minnesbilder dyker upp i mitt huvud när jag kollar på klippet. Bilder från andra liv jag haft på andra platser. Och bilderna är helt klara och tydliga, inte suddiga och surrande som annars. 

Bland annat ser jag mig själv stå inne på puben tempel bar i Dublin på övre våningen med en Kilkenney framför mig och partyglada människor runt omkring mig. Min kollega Orlaigh är där och rumskompisen Annika. Jag är 20 år och har håret klippt i page. De spelar irländska traditionella sånger i högtalarna och massa U2. Följande morgon ska jag upp tidigt för att jobba morgon-skiftet på IBM:s datasupport. Vi festar flera kvällar i veckan, men blir aldrig trötta. Vi blev aldrig det då. Jag tittar mot trappan hela tiden och väntar på att han ska komma. Men han har gått någon annanstans.

Utanför har det börjat regna. När jag kliver ut ensam och balanserar fram med de högklackade skorna över kullerstenarna känner jag doften av staden. Någon sorts blandning av malt och kol. Jag gråter inte, men har en klump i halsen som svider. Till och med jag själv är överraskad över hur kär och ledsen jag är. Det är så äkta. På riktigt.

Och nu i efterhand så galet vackert. Tänk, om jag kunnat se det då...

 Gillar du ärtsoppa? Jag tycker pappas är den bästa med punch till så klart. Men den här ärtsoppan är en helt annan slags ärtsoppa. Inte alls samma smak, utan som en helt ny rätt, men också mumsigt god. Dessutom tar det högst 20 minuter från att du tar fram kastrullen ur skåpet tills soppan är klar. Receptet kommer från Anna Sjögren.

Grön ärtsoppa med oststänger

Portioner: 4 portioner eller 8 små förrättsportioner
Tid: 20 minuter
Soppa:
1 gul lök
1 msk smör
500 g gröna ärter, frysta
7 dl hönsbuljong
1 msk sherry
salt
nymalen svartpeppar
saft av ½ pressad citron
1½ dl vispgrädde
2 msk riven pepparrot
200 g kallrökt lax, skivad
Oststänger:
1 rulle smördeg, 250 g
1 ägg
2 ½ dl riven lagrad ost

1. Hacka löken fint och fräs den i smör i en kastrull tills den är blank och genomskinlig. Tillsätt ärterna och häll över buljongen. Låt koka i ca 5 minuter.

2. Mixa med stavmixer, smaksätt sedan med sherry, salt, peppar och citronsaft.

3. Vispa grädden till ett mjukt skum och blanda den med finriven pepparrot. Rör försiktigt ned hälften av grädden i soppan. Häll upp soppan i tallrikar och toppa med resten av den vispade grädden och lax.

Oststängerna:
Sätt ugnen på 225 grader. Rulla ut smördegen och pensla den med uppvispat ägg. Strö över osten och tryck till den lite med handen. Skär centimeterbreda remsor och vrid dem till spiraler. Lägg dessa på en plåt med bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen i 8–10 minuter.

Jag har alltid varit förtjust i citron-och marängpaj, men ibland kan det vara lite tidskrävande att göra.

Denna variant är inte bara snabb- och lättlagad, utan som en citronmarängpaj som inte behöver tuggas. Den slinker ner med himmelsk lätthet och ett sting av citron. Den heter ”Fool” på engelska av franska fouler, ”röra”. Receptet kommer från härliga Nigella.

Citronmarängröra

För fyra personer:
150 g lemon curd av hög kvalitet, plus lite till dekoration
1–2 teskedar limoncello (italiensk citronlikör) eller pressad citronsaft
2 ½ dl vispgrädde
maräng (färdigköpt går bra)
strimlat citronskal, till servering

1. Lägg lemon curden i en skål och rör ner limoncello/citronsaft. Tillsätt mer om krämen verkar för tjock för att snabbt kunna vändas ner i den vispade grädden.

2. Vispa grädden i en annan skål tills den precis tjocknat. Den ska vara fast men inte så tjockt vispad att den ser torr ut; den tjocknar ytterligare när lemon curden vänds ner.

3. Ringla hälften av lemon curd-blandningen över grädden och vänd ner den med en gummiskrapa. Fortsätt sedan med resten av blandningen. Allt ska inte vändas in helt och hållet; målet är en citronripplad grädde.

4. Smula över marängerna med fingrarna och vänd försiktigt ner det mesta i blandningen. Skeda upp i glas/bägare och dekorera med citronskal och bottenskrapet av lemon curdblandningen. Om du har några fina kakor hemma, till exempel kattungor, lägg dem bredvid när du serverar.

Förberedelser: Desserten kan göras 2–3 timmar i förväg. Skeda upp i glasen, täck över och ställ in i kylen. Dekorera som i receptet.

Frystips: Desserten kan frysas upp till 3 månader, även om marängen blir mjuk. Skeda upp i fryståliga glas och slå in i dubbla lager plastfilm. Låt tina i kylen över natten och dekorera som i receptet.

 

Vad härligt det är med bokklubben! Vi träffades för inte så länge sedan hemma hos Johanna och pratade om Alex Schulmas bok ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”.

 

Johanna bjöd på morotssoppa, hembakat bröd och rött vin och mockarutor till efterrätt....mmm. Så vi satt där bara och mumsade i oss och kom fram till att boken var bättre än vad vi först trott.

 

Vi tycker om hans språk och sätt att skriva och tyckte om att få en inblick i media-Stockholm och sedan var det bara väldigt härligt att få läsa en så fin kärleskförklaring. 

 

Jag tycker hans bok ”Skynda att älska” om hans pappa var bättre. Den hade mer tyngd i sig. Den här var mer skriven som längre blogginlägg och krönikor. Men var njutningsfull och underhållande i stunden. Absolut läsvärd. 

 

Till nästa gång är det jag som valt bok och jag bestämde mig för en riktig klassiker, nämligen ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Vi har inte tidigare diskuterat en klassiker i klubben och tänkte att det kunde vara kul med en ny utmaning. Dessutom blev jag så inspirerad, eftersom Pocketshop gett ut flera bra klassiker i poket med helt underbara pärmomslag. 

Ps! Fina Sandra var också med på klubben, men fastnade tyvärr inte på bild denna gång. Alltid på bokklubbarna blir jag så inne i samtalet att jag glömmer bort att ta kort. Kanske till alla medlemmars lättnad...;) 

Glad alla hjärtans dag på er alla! Här kommer några kloka och vackra saker sagt om kärlek: 

Rynkor är smilgropar i älskarens ögon

Lyckan slinker in genom en dörr som man inte visste att man lämnat på glänt. 

Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria.

Att bara älska någon utan att våga berätta det för personen är den största förlusten av alla.

Allt som vi verkligen älskar är oersättligt, och allt som vi kunnat tänka oss ersätta har vi aldrig i sanning älskat.

Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge. 

Att uppleva den eviga kärleken tar inte lång tid.

Vänlighet är att älska människor mer än de förtjänar

Den som handlar av kärlek har rätt, även om han inte får rätt.

Det är bättre att vara hatad för den man är än att vara älskad för något man inte är.

Vi kan inte uträtta stora saker - bara små saker med stor kärlek.

Tips!

Bilden är från filmen Blue Valentine med Michelle Williams och Ryan Gosling! Så bra!! Se den!

Ps! För er som bor på Åland: Den finns på stadsbibban!

Sandra Beijer på Niotillfem tipsade om den här filmen på youklipp häromdagen. Nu sprider jag den vidare för jag tycker ni absolut ska se den. Män, kvinnor, unga, gamla, föräldrar, singlar. Alla! Den pratar om det vi vet mycket om redan om hur kvinnors objektifieras i media och reklam, men den tar det till en helt ny nivå och gör det på ett enkelt och lättförklarat sätt. Den är i två delar och varje del är bara 20 minuter lång. Ta er tid och titta på den! För det är en påminnelse om att det vi jämför oss med inte är på riktigt. Ingen ser ut som kvinnorna gör i reklamfilmerna och på teve. Det är på låtsas. Vi är på riktigt.

 

Jag har sett den här bilden dyka upp på flera bloggar och på Facebook. Så bra! Äntligen är det inte bara tjejerna som görs till problemet och måste vara vaksama och förändra sig.

Jag älskar verkligen klassisk musik men ibland kan det vara svårt att hitta rätt i djungeln av kompositörer och stycken. Här är en spotify-lista med mina favoriter som jag samlat på mig genom åren. Hoppas ni gillar den. 

Liz klassiker 

Jag älskar filmer som ändrar en lite på något vis. Det kan handla om en ny känsla, en hastig insikt eller bara något som rör om. Inuti.

Här kommer två tips från Göteborgs filmfestival! Bilden ovan är tagen av Carro på WIFT:s ( Women In Television and Film) mingel under festivalen. 

Weekend

 

Weekend är ett suveränt porträtt av ett kärleksmöte som utspelar sig under en helg. Efter en uppsluppen middag med sina straighta vänner går Russell ut på en gayklubb där han träffar Glen, en utåtriktad kille med konstnärliga ambitioner. De närmaste 48 timmarna pratar de, brajar, har sex, diskuterar, äter och utvecklar ett orubbligt band.  En indiefilm i regi av Andrew Haigh som blivit en ordentlig buzz på internationella festivaler. Bästa kärleksskildringen mellan två killar sedan Brokeback Mountain.

 

The Dish and The Spoon 

 

Rose, en kvinna i 30-årsåldern, är på flykt bort från sin otrogne make. Hon träffar en ung engelsman som kommit till USA för att möta sin kärlek ? men hon var upptagen på annat håll. De två blir ett mycket omaka par som behöver varandra för en liten stund. Rose kan bli fullständigt galen, inte minst i de återkommande telefonsamtalen med maken. Men det finns alltid ett piano där den unge mannen kan spela en melodi som får henne i en annan stämning. En film om att bejaka den kärlek som uppstår i stunden. När tiderna är svåra hjälper det att hålla någon i hand. Väldigt fint samspel mellan indie-ikonen Greta Gerwig (Greenberg, Damsels in Distress) och Olly Alexander i huvudrollerna.

Det här är Malte. Han bor i Göteborg.

Han har ingen vanlig moster. 

Men en Ålandsmoster. 

Nämligen jag. 

I dag tänker jag på Göteborg och mina tjejer

saknar att sitta på spårvagnen med bästa Carro och åka iväg och se en film som får hela kroppen att vakna upp

 

Ta dagen som den kommer och strosa omkring 

 

med finaste Heidi

Ta en snabb espresso på någon italiensk bar

 

Gå runt och titta i Fiskekyrkan

 

Förundras över fula fiskar 

 

Pröva gourment korv 

 

och äta dem utomhus i kylan. 

 

Hänga i soffan hemma hos Heidi

 

och bara prata 

 

och skratta

 

Laga något gott 

 

och bjuda hem nya härliga vänner 

 

Vara så där trött och avslappnad som man blir med goda vänner. Sova riktigt länge

 

och vakna med frukost och Björn

 

som spelar gitarr 

 

Och sedan bara vara. Tillsammans. I verkligheten. Utan skype 

 

och stress. 

 

Bilden är från någonstans i Spanien. Kvinnar ser trött ut. Jag tänker att hon behöver lite Mia Skäringer. 

Läser hennes senaste bok Aviga Maria: 

"Sväng ur rondellen. Åk hem. Alla andra klarar sig bra. 

De får tro vad fan de vill älskade lilla vän. Bara du får ner dina axlar!

Andas! Snart släpper krampen."

 

 

 

 

 

 Vissa dagar känns det otroligt tungt att gå på jobb. 

Så är det bara. 

Det bästa med mitt jobb är att jag då nästan alltid träffar på någon person som får mitt humör att vända. Till de bättre. 

Otaliga gånger har jag gått in på jobb ledsen och trött och precis den dagen fått en intervju med någon rolig person som fått mig att skratta. Högt. 

Andra gånger har jag känt mig uppgiven och allmänt uttråkad och då haft en långt samtal med en otroligt inspirerande person som genom sin livshistoria peppat mig och fått mig att tänka i nya banor. 

De här bilderna är från när jag och söta Ida åkte med ms Eckerö till Grisslehamn fram och tillbaka och gjorde reportage. Jag vaknade på morgonen med bultande huvudvärk och ville bara gå och gömma mig långt inne i en garderob, men väl ombord träffade vi på supertrevliga människor som fick oss att känna oss riktigt välkomna och vi bara flöt med och hade riktigt skoj. 

Jag kan verkligen konstatera det ännu en gång. Människor det är verkligen min grej. Mitt största intresse.

Visste du att ...

• Konsumtionen har tredubblats de senaste femtio åren i västvärlden.
• Vi i dag köper i genomsnitt 24 kg textilier och kläder per person och år. För ca 15 år sedan handlade man ca 15 kg.
• Vi idag bor på i snitt 58 kvadratmeter per person. 1960 var boytan hälften så stor.
• En femtedel av jordens befolkning använder 86% av jordens resurser.
• Studier visar att människor inte känner sig lyckligare när den materiella levnadsstandarden ökar, snarare tvärtom. Bara de allra fattigaste blir lyckligare av högre välfärd, alltså de som lever på svältgränsen.
• Overshoot-day, dvs. den dag då vi konsumerat upp vår ranson av jordens resurser kommer tidigare varje år. År 2007 var det den 7 oktober, år 2008 var det den 23 september.

 

Drabbas du av habegär ibland?

• Kvalitet. Unna dig hellre få vackra saker av god kvalitet framom mycket slit och släng -grejer. Blir du mer kräsen vässar du också din stil och köper färre men mer personliga saker.
• Betänketid. När köplusten drabbar dig – vänta en stund, gör något annat och se om habegäret bleknar. Eller skjut upp köpbeslutet en hel vecka eller två.
• Köpstopp. Vilka saker gör verkligen skillnad för dig? Testa tidsbegränsad köpstopp för t.ex. kläder, kosmetika, småsaker. Frigör du pengar och tid till annat? Vad längtar du efter?
• Eko och reko. Ekologisk mat är redan självklar för många, men vet du hur och var dina skor och kläder är producerade? Titta och fråga efter och miljö- och rättvisemärkt.
• Kreativitet. Behöver du verkligen köpa nytt eller kan du lösa ditt behov på annat sätt? Fynda på loppisar och i second hand -butiker. Ordna ”bytarkvällar”, samäg, låna och ge vidare det du inte behöver.

När min farmor stickar tjockasockor till mig och ger i julklapp brukar jag ibland tänka på att om hon inte fanns skulle ingen kunna sticka sådana sköna vintersockor till mig med fina hälar. Tänk vad sorgligt att sådan kunskap håller på att försvinna för att den i många sammanhang betraktas som oviktig fastän just sådan kunskap räddad livet på flera generationer genom att hindra dem från att frysa och svälta ihjäl.

Som under krigen. Det var ju kvinnorna med sådan kunskap som födde och gödde hela Åland och Finland. Inget som nämns i historieböckerna direkt...

Marhaförbundet med sina 10.000 medlemmar är Finlands största svenskspråkiga kvinnoorganisation. Min farmor är med i den och nu även jag.

Föreningen grundades 1899 i Helsingfors och har sedan dess kämpat för kvinnors rättigheter och tagit vara på och fört vidare tidigare generationers kvinnokunskap. Det kändes därför helt rätt att gå med. Speciellt med tanke på att detta är en nystartad martha-krets på Åland. Ann, Harriet och Anna har sett till att vi bland annat ska få lära oss mer om att loppisfynda, stoppa korv, fixa, trixa och pyssla...

 

På första träffen var det som ni kan se fullt med folk. Närmare 70 personer kom!

 

En av dem var fina Lina 

 

och finaste systrarna: Reneé och Åsa. 

Det blev en lyxig start med ekologisk vinprovning tillsammans med Ella Grussner Cromwell-Morgan, som gjorde det så bra så att man njöt lika mycket av att höra hennes röst och orden som av vinet i munnen. 

Mest intressant var att pröva olika smaker ihop med vinet och se vad som hände. Hmmm....intressant! Ni kan få en idé om ni kollar in Ellas min på bilden nedan. Smaktallriken kom från Pilsnermackan och var också helt och hållet ekologisk så klart!

Ni som vill läsa mer om marthorna kan göra det här.

Media och många andra var så förvånade över att intresset var så stort att vara tant, vilket jag tycker är så typiskt, att man liksom ska nedvärdera det lite genom att kalla det tant-syssla...

Nu hoppas jag det här är början på andra tider!

För tänk om det skulle kunna bli hög status och vara coolt att vara martha och baka surdegsbröd och laga mat och liknande. Tänk om man inte skulle behöva heta Per Moberg eller Martin Johansson eller något sådant för att det ska anses spännande...vad roligt det skulle vara!