För exakt tio år sedan i går den 27 maj 2002 gifte sig finaste Åsa och Stefan. Jag kan knappt fatta att det gått tio år, så mycket har hänt och samtidigt känns det inte som det var så länge sedan. 

Det var en blåsig dag. Se på Åsas brudslöja. Jomala kyrka var så fin och våren var precis på kommande. Jag sjöng Marie Fredrikssons låt  "Ännu doftar kärleken" och jag minns hur Stefan gjorde tummen upp bakom prästens rygg.

 

Festen hölls efteråt i Önningebymuseum. Allt var så fint. Och festen så intim och glad. Här står jag och talar med Wedde och Dan-Johan. Att han i framtiden skulle bli min chef och att jag skulle jobba på Ålandstidningen som journalist visste jag inte då. 

Nej, jag hade precis just flygit hem från Sydney för att vara med på bröllopet och mycket i mitt liv var öppet. Hihi! Ännu mer än i dag...;9

Jag skrev på uppsatser i historia, backapackade i Asien och  bodde i en lägenhet i Bondi Beach med Lise, Ben, Stephen och Paul. På dagarna jobbade jag på ett kafé, i en skoaffär och i köket på en italiensk restaurang för att få ihop pengar till hyran och till resor och roliga fester. 

 

Bästa bilden från dagen är den här som min kompis Magnus tog på Åsa, mig och Stefan utanför kyrkan. Vi var alla lite nervösa och delade på en liten shot whiskey för att lugna nerverna...;) Jag minns hur vacker jag tyckte Åsa var!

Grattis Åsa och Stefan på bröllopsdan! Och njut av Stockholm!

 

Den har redan varit ute ett tag i affären. Men jag vill tipsa er om tidningen Filmjournalen, som är Finlands enda svenskaspråkiga magasin om film. I det senaste numret medverkar jag med två uppslag. Ett reportage från filmfestivalen Vera. Och med en intervju med filmregissören Jan Troell. Jag älskade Utvandrarna och Invandrarna när jag var liten så det var väldigt fint att få en pratstund med honom. Han var en väldigt lågmäld och sympatisk herre.

Precis just nu är det säsong för calçots i Katalonien. Det är en sorts mildare mindre variant av vår purjolök. God, men hur de tillagar den är helt fantastiskt.

Löken grillas över öppen eld så den blir alldeles sotig och svart. Sedan drar du ut den innersta delen av den som är alldeles mjuk och underbart god

 

och doppar den i romescosås. Från området kring Tarragona kommer den här smakrika såsen av rostad paprika, tomater och mandel. Såsen serveras inte enbart till calçots utan även till andra grönsaker, skaldjur och fågel. Och är jättegott till allt grillat. Pröva i sommar! Jag lägger ut mitt recept längst ner här i inlägget. 

 

Senaste gången jag åt calçots gjorde jag det i denna restaurang Casa Felix utanför staden Vells i Katalonien. Mina vänner Manel och Isa kommer från trakten och gav mig tipset.(Tack, tack, tack!!!;) Det jag tycker att är så underbart med sådana här spanska restauranger är att de ser ganska så tråkiga ut från utsidan. Casa Felix ligger precis vid vägen och inredningen går i 80-tals aprikos. Hade jag inte fått tipset hade jag alltså tagit restaurangen för en dålig vägkrog och missat den helt gudomligt goda maten. Så mitt bästa tips är i restaurangväg är: fråga någon lokalbo om deras favoritrestaurang! Ibland brukar jag bara stanna och fråga någon som passerar mig på gatan. Helst en äldre dam eller herre. De har koll!

 

Att äta calçots när det är säsong är ett helt koncept med speciella tillbehöra och hakklappar och sådant. Lite som en kräftfest eller nåt hos oss. Vi började därför med kalla öl i solen på terassen. 

 

Sedan åt vi den ack så ljuvliga löken 

 

tills det inte fanns en droppe kvar av såsen

 

och jag såg så här nöjd ut. 

 

Sedan sköjde vi munnen med lite cava

 

innan vi fortsatte menyn med grillat lammkött och bönor som kokats i rik buljong. Mmmm!!

 

Och till sist efterrätt så klart. Crema Katalana! 

Vi rullade därifrån och lade oss i en park i närheten och sov siesta. 

 Här mitt recept på romescosåsen!

Liz romescosås

2 röda paprikor, 75 g mandel, 1 piri piri (torkad chilifrukt), 1 hackad vitlöksklyfta, 2 dl passerad tomat, 1 tsk paprikapulver, 3 msk rödvinsvinäger, 1 dl olivolja, flingsalt

Gör så här: 

1 Sätt ugnen på 250 grader. Rosta paprikan i mitten av ugnen tills skalet är svart och blåsigt. Lägg dem i en platspåse så går det lättare att dra av skalet. Dra av skalet och kärna ur paprikorna.
2 Skålla och skala mandeln.
3 Mixa mandel, chili och vitlök i en matberedare. Tillsätt urkärnad paprika, tomat och paprikapulver.
4 Blanda i vinäger och tillsätt sist oljan, lite i taget medan maskinen är i gång. Smaka av med salt. Servera såsen rumstempererad.

 

En känsla av vår!

Olle leker cowboy

 

En jättefin kaktus som mamma gav mig till inflyttningspresent

 

En kväll med te och bok i favoritfåtöljen 

 

Helst sanslös god lunch med Annika på Pilsnermackan! Mmmm!

 

En sen kväll framför datorn med massvis med roliga saker att skriva. 

 

Tidig morgon och trött. Spanska blomklänningen på för att få lite vårkänslor.

 

Frukost. Spansk kaffe i favoritkoppen och müsli och yogurt med lite honung på toppen. 

 

Fika hos Åsa med Lina och Johanna. Bästa tvillingsyrran bjuder på nybakade bullar!

 

En lunchpromenad hem till Viveka på smarrig hemgjord pizza och fina samtal i hennes hemtrevliga kök. 

 

Fredagkväll redan på onsdag. När det långa jobbskiftet är avslutat. 

 

 

 

Mina fina charmtroll som trängs i bilen  om att ta plats i kameran. 

 

En sen kväll på jobbet. På väg hem håller solen på gå ner och färgar stadshuset gult. 

 

Lila krokusar vart man än tittar! De tränger upp ur marken med sådan kraft!

 

Åsa hämtar mig från jobbet. Vi åker hem till henne och dricker kaffe. 

 

En vanlig prickig dag på jobbet. 

 

Utsikten från mitt vardagsrum. Älskar hur solen går ner över hustaken. 

 

 

 

Havet, havet, havet!

Fina Anna inspirerade mig att göra en hälsosam smoothie till frukost. Jag tog 2 dl naturell yogurt, en skvätt mjölk, 1 dl frusna bär (Blåbär och hallon) linfrön och en 2 tsk honung, lite kanel och ingefär och mixade bara ihop allt. Kändes både fräscht och upp-piggande.

Läser Mia Skäringer igen. Tröttnar aldrig. Hon skriver så bra: 

 ”Jag behöver ingen annan för att bli hel. Om jag väljer dig nu så är det för att jag vill att vi ska gå bredvid varandra” 

En av de vackraste kärleksförklaringarna, tycker jag. 

Jag har varit alldeles för trött den senaste tiden för att skriva på mina egna grejer. Men nu har jag kommit igång igen.

Det är en sådan härlig känsla. Påminner om det jag känner när jag ser blåsipporna där ute. Och de lila krokusarna.

Det får mig också att vilja städa. Inte bland prylar och saker, utan göra en vårstädning i mitt liv. 

Göra en lista på alla saker jag vill ha ut i mitt liv och sortera ut det. Och sen göra en lista på saker jag vill ha in i mitt liv och låta dem fina sakerna breda ut sig i mitt hem och vardag tillsammans med vårblommorna. 

På tal om mod. Så här blev mina modiga potatisar, patas bravas på spanska.

 

Här är receptet!

 

 Potatisen

Det behövs: 800 g potatis, 3 msk olivolja, 2 tsk paprikapulver och en nypa chilipulver.

Gör så här: Koka potatisen nästan mjuk i lättsaltat vatten. Låt svalna något. Skär i bitar. Värm olivolja i en stekpanna. Stek potatisen snabbt på hög värme tills den är gyllenbrun och lite knaprig. Strö över paprikapulver och chilipulver och rör om. Smaka av med salt och peppar. Servera sedan potatisen varm med tomatsås och chiliaioli. Såserna kan du göra på förhand. De kan förvaras cirka två dagar i kylen. 

 

Kryddig tomatsås: 

Du behöver: en liten gul finhackad lök, 2 pressade vitlöksklyftor, 2 msk olivolja, 1 burk krossade tomater, 1 msk tomatpuré, 2 tsk rödvinsvinäger, 1 tsk paprikapulver, 1 tsk strösocker, 1 krm cayennepeppar, salt och peppar. 

Gör så här: Fräs lök och vitlök till tomatsåsen i olivolja några minuter. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, vinäger, paprikapulver, socker och cayennepeppar. Låt sjuda i tio minuter. Mixa sedan med en mixstav röran så den blir slät. Smaka med salt och peppar. 

Chiliaioli

Du behöver: 2 dl majonnäs, (färdigköpt går bra) , 1 pressad vitlöksklyfta, 1 msk tomatpuré, några droppar tabasco, salt och peppar.

Gör så här: Rör ihop majonnäsen, vitlök och tomatpurén. Smaka av med tabasco, salt och peppar. 

Vaknade i morse med en enda tanke i mitt huvud. Nämligen: Mod är att vara rädd, men att våga ändå!

Jag har insett att jag alltid kommer vara rädd för att hoppa i en annan riktning än det trygga och invanda. Den där orädda stunden när allt känns tryggt och säkert kommer aldrig att komma. I alla fall inte så länge som man inte kan se in i framtiden.

Därför. Om man vill att något nytt ska hända måste man bara acceptera att rädslan finns där, ta sats, andas och... HOPPA!!!!

Okej, det kan ju vara bra att kolla det mest uppenbara. Att det inte ligger en vass sten eller så precis där man tänkt landa...

Men när man kollat det, har man gjort det som faktiskt går. Mer går inte att kontrollera. 

Sen återstår bara att hoppa! 

Hoppa, hoppa, hoppa!

och bara försöka njuta av det skräckblandad, härliga suget i magen.

Jag måste bara få visa er hur min tortilla de patata blev. Jag var så lycklig över färgen och att den höll ihop när jag svängde den att jag skrek rakt ut: JAAA! 

Så här gjorde jag:  Skalade ungefär 8 potatisar och skivade dem tunt. Lade dem i en stekpanna med en hel del olivolja. Där fick de småputtra i cirka 20 minuter tills de var mjuka. När det var 5 minuter kvar lade jag i en tunt skivad gul lök. Därefter lade jag allt i en tunn sil och läta oljan rinna bort.  Sedan var det dags att vispa ihop några ägg med lite salt och peppar och hälla över potatisen och löken som jag lagt tillbaka i stekpannan. När omeletten började släppa i kanterna och stelna tog jag en tallrik och lade över och vände tortillan. Den fick sedan steka cirka 5 minuter på andra sidan och sedan var den klar. Ta-da!!

Här kommer bilder från en mysig tjejmiddag hemma hos mig. Jag och Lina inledde med att bada bastu och sen kom de andra över på middag. Jag var så sugen på att kocka och stod och lagade spanska tapas i flera timmar innan i mitt kök med flamenco i högtalarna. Ni ska få se sedan mer i detalj vad jag lagade. Men jag bjöd på tortilla de patata, räkor i chili och vitlök, patas bravas, pan con tomate, dadlar och chevré inrullade i bacon och små spett med gröna oliver, jalapeno och sardiner. Till det mexikansk öl.

Bäst av allt var att vi alla var samlade, vilket var ganska så länge sedan. Här är Wedde som är höggravid och så vacker. 

 

Kära syster yster Åsa

 

Fina Lina och mitt så charmiga gudbarn Ester.

 

Söta Johanna och Lova. 

Stefans fina mamma Marianne har varit på äventyr till Argentina och Chile. Häftigt minst sagt.

En fin lördag mitt på dan bjöd hon på trerätters lunch med vin och annat gott och visade bilder från sin resa. Jag är så sugen på att åka dit. Till Sydamerika!

 

Till varmrätt serverade Marianne sjöfågel med bönor, kokt potatis och lingonsylt. Det var så länge sedan jag kände de smakerna i munnen och det var så gott. 

 

Melker tyckte också om det och gjorde tummen upp. 

 

Busiga Olle 

 

och bästa Malva. 

Som ni märker håller jag att testa på att ta kort med min Iphone. Jag tycker det blir förvånadvärd bra bildkvalite. Perfekt för när man är på språng och inte vill riskera att skada systemkameran. 

En fantastiskt vacker morgon imorse! Vädermässigt. Och inuti.

Jag tror det beror på att jag har ett nytt spännande projekt på gång. Ett konstprojekt. 

Och det får mig att känna mig levande.
Den här känslan av att jag expanderar,
att jag finns.

Funderar mycket över val och frihet just nu. 

Vi har turen att leva i ett samhälle där vi ganska fritt får bestämma hur vi ska leva våra liv.

Varför väljer vi ändå frivilligt att till stor del göra som alla andra, vare sig vi blir lyckliga av det eller inte? Jag tänker på alla krav och måsten på hur vi ska se ut, vara som partners, föräldrar, anställda. Hur våra hem förväntas se ut, vad vi ska äga, lägga vår tid på.

En klok dam sade till mig en gång: 

 Släpp dig fri, så släpper du också dem omkring dig fria! 

Det får mig att tänka på hur mycket jag tycker om de vänner som vågar visa sin operfekthet inför mig. De är samma vänner som står mig närmast. Det är dem som jag älskar högst av allt. 

 

Jag är på väg in i brödbakandet igen och det var stress som utlöste det. En kväll kände jag mig så himla uppe i varv att det enda avslappnande jag kom på att göra var att knåda deg i en bunke och se hur den sakta jäser och formas till någonting nytt. Och det hjälpte. Jag började likt gamla tider fundera ut hur jag skulle kunna få den perfekta skorpan på brödet och i allt pyssel med mjöl, jäsningstiden och varvat torr och fuktig luft i ugnen så glömde jag bort alla bekymmer och bara lät kroppen slappna av tillsammans med doften av nybakat bröd spred sig i hela lägenheten. 

Resultatet blev detta runda lantbröd med riktig knaprig skorpa och mjukt innehåll. Perfekt att rosta när det börjar bli lite torrt.  Hmm...funderar på att dra igång en surdegssats igen. Det kanske skulle få mig att verkligen gå ner i varv. Är det någon som är sugen att haka på? 

Den här vintern och vårvintern har varit en väldigt krassliga tid och jag blir så frustrerad över att mitt immunförsvar verkar vara helt kört i botten. Jag tror inte generellt på några mirakelmediciner, men har ändå bestämt mig för att honung är bra för min hälsa. Hur kan det inte vara bra? Det är ju så sött och gott. Och guldfärgat till på köpet!

Godast är att äta honung på sked och en annan favorit är ringlad över grekiska yoghurt och valnötter. Mmm! Den här honungen kommer från Teruel i Spanien. Den har smak av lite timjan och sägs vara extra bra mot magvirus. Där dricker de förresten alltid timjansoppa när de är lite oroliga i magen. Hett vatten och så timjan i medans det kokar upp. Och så klart!

Jag har verkligen fått gröt på hjärnan den senaste tiden. Försökt äta nyttigt och bra och samtidigt spara pengar och då åker lätt havregrynspåsen fram. Speciellt till frukost. Men ja, som alla vet kan gröt lätt bli lite tråkigt i längden. Tills jag kom på att det finns oändliga sätt man kan variera gröt, så att det blir både roligare och godare.

En sak jag upptäckt är till exempel hur mycket godare det blir om man rostar havregrynen lite lätt innan man tillsätter vattnet.  Då får gröten på ett naturligt sätt mer smak.

Nu tänkte jag här på bloggen dela med mig lite av mina nyupptäckta grötrecept. Här kommer det första:

Blåbärsgröt med rostade havregryn

Ingredienser: 

1 kopp havregryn, 2 koppar vatten, 2 nypor salt, 1 msk råsocker och en halv deciliter blåbär. 

Gör så här: rosta lite lätt havregrynen i kastrullen utan något fett på låg temperatur så att de får lite färg och börjar dofta gott, tilsätt vattnet och de övriga ingredienserna. Koka upp och sänk sedan temp och låt gröten småkoka. Godare blir det om du ger den lite tid. Jag tycker 20 min är perfekt. 

Tips: Ringla lite lönnsira ovanpå så blir det lite lyxigare. Men bara vanlig mjölk till är också väldigt gott. 

Kring påsk för ganska länge sedan

besökte jag bergsområdet i södra Katalonien i närheten av Tarragona.  Jag minns inte exakt när det här var, men jag gömmer aldrig hur vattnet lät när det porlade fram.

 

man fick hoppa lite försiktigt mellan stenarna för att ta sig fram 

 

och luften kändes lika klar och frisk som 

 

vattnet

 

Jag vill flera gånger bara  kasta mig rakt i allt som forsade trots att vattnet kom direkt från bergen och var så kallt. Det bara såg så frestande ut. 

 

Inte så långt därifrån, ungefär en timme med bil mot havet. Ligger det här deltaområdet. 

 

där man odlar ris i mängde och där de lagar den godaste paella jag någonsin smakat. 

 

Vi tog en tur med en båt för att spana in alla fåglar och ta oss ut långsamt till havet. 

 

Det här området är inte så känt bland oss nordiska turister. De flesta åker istället norrut mot Costa Brava. 

 

Men ta bilen söderut någon gång från Barcelona. Det är absolut värt ett besök. 

 

Jag blev förtjust i de små fiskebåtarna. 

 

flamingos som stod på ett ben och kände på vågorna

 

sandformationer med ivriga fiskare längst ut. 

 

och havet förstås. Alltid havet!

 

För inte så länge sedan

 

gjorde jag en bergsvandring, även söder om Barcelona, men mera inåt bergen kring floden Matarranya

 

Utsikten där uppe var hisnande

 

och jag såg lycklig för att gå där var som att kliva in i någon sorts meditativt stillstånd där ingenting finns i huvudet förutom det man ser och känner just då. 

 

Här stannande vi och åt medhavd ost, bröd och chorizo med lite färsk honung till efterrätt. 

 

innan vi fortsatte vår över sex timmar långa vandring

 

med denna utsikt. 

 

Edu log lika mycket som jag. 

I byn Cretas bredvid. ( Ja, den heter nästan precis så, som den grekiska ön)

 

höll de en medeltida marknad

 

med gamla fiffiga föremål

 

och saker med nostalgivärlde

 

Det var som att kliva in i en stad från Robin Hoods tid

 

vilket fick mig att se så här lycklig ut. 

 

Där fanns i matväg inlagda sardiner 

 

munkar med anis i miniformat

 

och solrosfrön med socker som stektes över elden likt brända mandlar eller kastanjer. Så gott!

 

Jag hittade även alldeles färsk honung

 

och tvålar som doftade vin och vanilj. Precis som Spanien gör för mig. 

 

Vid borden i byn satt byborna och åt chorizo, ost och drack vin

 

och sjöng massor

 

och högljutt!

Påsken nu

 

Vi är framme i nutiden. Så här såg det ut hos mamma och pappa ute på stugan på Enklinge i fredags när hela familjen samlades där ute för påskmiddag. Det finns flera bilder, men de finns inte i min kamera, så de kommer lite senare. Hoppas ni alla haft en fin påsk! 

 

Här kan ni lyssna till min kära tvillingsyster Åsa, när hon pratar om hur det är att vara tvilling och mor till tvillingar i Ålands radio. Jag blir så stolt och rörd på samma gång när jag lyssnar till det. Programmet heter Måndagsrapport och om ni skrollar fram till 33:32 på spelaren så hör ni min Åsa.

För två år sedan, påsken 2010

Var jag i Oslo tillsammans med Heidi som bodde där då

 

I den här fina lägenheten. 

 

Hon lagade finsk traditionell påskmat till mig. 

 

Och vi njöt varje kväll med brasa, vin och prat. 

 

Ute på stan var det väldigt färgglatt

 

Och luften var så där krispig klar som den bara är uppe på höga berg. Det blev många kafébesök med värmande filtar ute i solen. 

För fem år sedan, påsken 2007 

 

firade jag påsken i Sevilla, här i Huelva med hela den härliga familjen Fernandez. De är sådan familj som man känner sig välkommen i direkt och som kramar på en hela tiden och säger hur fin man är. Det, solen och den grillade maten gjorde mig alldeles varm i kroppen.

 

Vi grillade sardiner på öppen eld

 

och åt tillsammans med bröd som värmdes vid brasan och några droppar olivolja till. 

För tio år sedan, Påsken 2002 

 

firade jag längst guldkusten i Australien. Tyvärr är det här den enda bilden jag har digitalt. Det var ju film som gällde på den tiden..;) Jag, Lise, Tuva, Linda, Ken och Stephen tog en bil från Sydney och åkte iväg och kampade. Vi simmade fast vattnet var kallt, solade under filtar, festade, grillade stora stekar, fick blodiglar i skorna och satte uppe nästan hela nätterna i sanden och pratade, när vi inte dansade förstås. 

Då måste man kliva upp högt och titta ut

ovanför alltihop. Där ser allting mindre ut, mer helt och hållet. Och framför vackrare ut.

 

 

Jag tycker om återvinning också när det gäller mat. Alltså att använda gamla matrester och skapa något nytt och mumsigt av dem, istället för att slänga bort något som bara blivit lite torrt eller inte räcker till en hel portion. 

I Spanien är det fenomenala på att göra just det. Koka soppa på en spik. Antagligen för att de varit så fattigt att de var så illa tvungna. Men imponernade är att recepten de kommit på är så goda! Som migas till exempel. Rätten påminner lite om pyttipanna och skapades av herdarna på slätterna som inte hade med sig något annat i matsäcken än gammalt bröd, vild vitlök, olivolja och om de hade tur, lite paprika. 

Min version, som du ser på bilden, har jag gjort lite lyxigare med chorizo och stekt ägg. 

Det här behöver du. 

INGREDIENSER

 

Jag tycker verkligen om påsken. Den bara dyker upp mitt i allt och det finns inte några direkta måsten på vad man borde och inte borde göra. Utan man kan bara njuta av ledigheten, träffa fina personer och äta gott.

och frossa i choklad och annat godis förstås. De här bilderna kommer från en chokladutställning 

 

där de hade jättesöta påskkaniner stöpta i choklad 

 

 

Dessutom riktigt tjock varm choklad som man liksom både äter och dricker på en och samma gång. 

 

Elegant på detta vis. 

 

Men allra finast var de ryska dockorna i choklad. Jag funderar än om de är fyllda med massa små dockor av choklad inuti.