Eat love pray!

Goda vänner. Det är det endast tillsammans med dem man vågar närma det som gör ont. Våga titta sig själv i ögonen och säga: Jag är livrädd!

I går hängde jag med finaste Carro och Samira i Stockholm och bara lät mig vila i det enkla, varma, trygga. 

Vi åt thailändskt och vände ut och in. Drack kaffe. Var ledsna och glada. 

Analyserade, strosade omkring och såg färgklickarna. 

Sedan kröp vi in i det omslutande biomörkret

Sjönk ner i stolarna. Släppte allt 

och plockade i oss av det goda.

Och just då kände jag mig stark i det skrämmande.

Bra! Rätt! Lätt!

Fastän bara för en stund

är den flyktiga känslan så skön 

just då

där. 

Ps! Och flmen Eat, Love, Pray är mycket bättre än vad kritikerna säger. Trots en viss tröttsam hollywoodisering och ett aningen för långsamt tempo, kommer ni som gillade boken att uppskatta filmen. Den inspirerar!