I vår tid ska en riktigt kvinna vara allt på en gång, både det som den gamla kvinnorollen krävde och det som den nya kräver. Ingen mänsklig varelse kan räcka till för så stora krav: älskarinna, hustru, piga, yrkesmänniska, helst också föreningsmänniska, numera dessutom ”medborgare”, den där diffusa varelsen som på sin fritid ska sköta allt som samhället inte längre klarar och ”kund” till alla pensionserbjudanden och sjukförsäkringar som man inte behövde när det fanns fungerande allmän pensions-och sjukförsäkringar.
Man behöver inte vara vice stadsminister för att få rollerna att gå ihop. Man behöver inte ens ha barn. Hur ska tiden räcka? och varför gäller alla dessa krav i praktiken främst kvinnor?
En ensam man får massor av erbjudanden från hjälpsamma kvinnor. En ensamstående pappa kan lansera sig som hjälte, vilket skulle vara absurt om det kom från en kvinna. En småbarnspappa kan åta sig hur mycket jobb ooch uppdrag som helst av tung karaktär, medan en mamma ifrågasätts om hon åtar sig ett. Och så vidare...
Jag har ont i kroppen och ligger och läser magasin .. I fall ni undrar vad som ligger bakom utbrottet!
