Jag älskar Tomas Tranströmer men efter att ha hittat den här dikten fullkomligt avgudar jag honom. Han har exakt förstått grejen med kaffe och det känns som vi är själsfränder. Tänk vilken lycka om vi suttit någon gång på samma kafé under den spanska solen. För han har varit där...det känner jag;)
Espresso
Det svarta kaffet på uteseveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset ett punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar droppar av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.
