Mitt fascination italienska filmer fortsätter. Det är roligt för den ena filmen tar mig liksom till den andra. Häromdagen tipsade jag om filmen ”En alldeles särskild dag” med Sophia Loren. Det var första gången jag såg en film av regissören Ettore Scolas. I går såg jag ”Vi som älskade varann så mycket”, hans genombrottsfilm. Och den var också alldeles fantastisk. Så nu är jag på jakt efter ännu fler filmer av Scolas.
”Vi som älskade varann så mycket” handlar om Gianni, Nicola och Antonio, som blir vänner när de slåss mot nazisterna 1944. Under de följande 25 åren lever de vidare, utan varandras inblandningoch på samma gång tillsammans.
De tre socialisterna åldras och utvecklas, var och en på sitt sätt, och samhället och drömmarna förändras med dem, såsom det är i livet för de flesta. Ideal som blir till illusioner, förhoppningar som blir till förpliktelser - och hela tiden en insikt om att den tid som flytt aldrig kommer tillbaka.
När jag såg den fick jag en känsla av saknad och välmående samtidigt. Det var väldigt fint!
