Glad st Patrick Day

I dag önskar jag att jag befann mig på en mysig pub i Dublin och drack gräddig guiness tillsammans med mina irländska vänner på självaste st Patricks day.

För tio år sedan var det min verklighet. Då bodde jag i en liten trång lägenhet vid floden Liffey tillsammans med tre partyglada tjejer som jag träffat på ett hostel. På dagarna gav jag datasupport till IBM:s amerikanska kunder i ett enormt callcenter, lika stort som en fotbollsplan. På kvällarna kurade vi ihop framför brasan på den lokala puben och flirtade med charmiga irländare med långa polisonger. 

Det var alltid ruggigt och kallt utanför, men jag frös aldrig. I Dublin fryser man på utsidan, men aldrig inuti. De hittar liksom inte in i de trånga pubarna. 

För mig liknar Dublin den begåvade busen alla vårdar. Konstnären som förvånar världen med sina lysande alster ena dagen och sina fyllebråk på krogen den andra. En sargad själ med trasslig barndom, tidig kriminalitet och tidigt missbruk. En person som förenar det vackra med det fula och det råa med det romantiska.

Och jag kommer evigt att vara kär. 

Glad st Patricks Day allihop där ute och en extra stor kram till Stephen, Damien, Annika, Orlaigh, Antoine, Shauna, Ciara, Garret, Eva och Lisa. 

Det är med stor respekt som jag närmar mig er och Dublin. Tänk vad vi gick  igenom, vilket helvete vi hade. Hur panka vi var. Och hur härligt, fantastiskt underbart vi hade det!;)

Ps! Bilden är från min första st Patricks Day i Dublin.