Carro och jag lärde känna varandra hösten 2002 i Stockholm. Jag hade precis just lämnat mitt liv i Australien och kommit in på en kurs i mediateknik vid Södertörns högskola. Jag tyckte Carro var det sötaste jag sett när hon stod där och väntade på att gå in i klassrummet. Jag gick fram och sade hej och ända sedan dess har vi varit bästa kompisar.
Vi blir lyckliga av precis samma saker som vackra och kloka ord, energiska låtar att dansa till, filmer som får en att glömma bort allt vardagligt damm, fika i timtals och och långa dagar utan planer som ändå lyckas bli äventyrliga på något konstigt vis. Vi har åkt på upptäcksfärder tillsammans längst Sveriges västkust och överlevt på polarbröd och räkost på tub, strövat omkring i ett augustihett Paris och samlat på förälskade kärlekspar i våra kameror och halvt fryst ihjäl i Granada i Spanien och inte bara suttit på en eller två, utan på många obekväma nattbussar tillsammans och skrattat på väg på äventyr till vår fina Heidi som flyttat lite runt omkring.
Och Carro är världens bästa reskamrat för det är så prestigelöst och bara njutningsfullt att resa med henne, men egentligen behöver jag inte åka någonstans när vi är tillsammans. Jag är lycklig bara vi får hänga ihop! Var som helst. För fastän jag känner att jag inte orkar träffa en enda person och bara vill vara ifred, så vill jag alltid träffa Carro.
Jag tycker så mycket om henne för att hon lyssnar så noga när man berättar någonting, för att hon är öppen och trevlig mot alla människor hon möter och aldrig dömer någon på förhand, för att hon aldrig försöker ändra på någon utan älskar sina vänner precis som de är, för att hon är bäst på att bara ta det lugnt en hel dag och prata strunt och mitt i allt förvandlas samtalet till saker diskussioner om livet och sådant som är viktigt och för att man vet att man kan säga vad som helst till henne och hon kommer aldrig tycka att det är konstigt, för att hon har världens bästa glädjetjut, det är högt och så smittande, för att hon tycker att allt nytt är spännande.
Jag tycker så mycket om henne för jag vet att jag skulle kunna flippa helt och göra något knäpp, galet och totalt självdestruktiv och hon skulle ändå finnas kvar där vid min sida, hon är liksom personen man ringer om man likt i en film stulit en bil och är på väg över den mexikanska gränsen med polisen bakom sig, för att att vi alltid erkänner våra misstag och operfekta saker för varandra, för att hon verkligen bryr sig om mig och hela tiden tror på mig och peppar mig i allt jag gör, för att jag känner mig hemma så fort jag ser henne och för att hon är så gullig att man vill krama på henne hela tiden.
Så vännen här kommer en kram!!!
Grattis! I dag är din dag!
Tack Emma!;) Kram!