I helgen sträckläste jag flera böcker. Först ut var etikforskaren och debattören Ann Herberleins bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Titeln beskriver exakt vad det handlar om. Boken handlar om hur det är att leva med en manodepressiv sjukdom och det är ett hjärtslitande dokument.
Boken är självbiografisk och Ann Herberlein vill skriver någonstanns i boken att hon vill berätta om sitt liv för att visa att det finns människor som har det på det här sättet och dessutom visa hur lite reell hjälp de egentligen kan få. I bästa fall, menar hon, finns det ett sjukhus som tar emot människor med den här sjukdomen och hindrar dem från att ta sina liv. Men det finns inga terapier och inga mediciner som egentligen hjälper.
Denna mörkt förtätade bok har Ann Heberlein delvis skrivit under en djup depressiv fas av sitt liv, något som är en helt otrolig prestation eftersom depressionen oftast gör människor helt passiva. Jag minns att jag hört henne prata i någon debatt i radion vid den tidpunkten. Hon lät så glad och engagerad. Men förmodligen brottades hon även då med alla mörka tankar.
Är du intresserad av psykologi och filosofiska tankar kring livet, läs den! Boken är lättläst och det hon gör, säger och skriver om engagerar mycket. Väcker ännu fler tankar!
