Vi lyckades hitta en som körde oss snabbt genom mörka gator. Ur högtalarna strömmade latinamerikans musik och fönstrena var nedrullade. Jag var trött, upprymd och ganska så rädd. Managua drabbades av en jordbävning på 1970-talet och har aldrig återhämtat sig helt sedan dess. Där finns knappt något centrum och största delen av staden består av låga hus. Jag tänkte att det påminner om kåkstäderna i Rio.
Hotellrummet såg ut så här och när ett slagsmål bröt ut på gatan utanför undrade jag lite vad jag gett mig in på.
Men efter en lång natt såg allting helt annorlunda ut på morgonen. Solen lyste
jag fick en kopp nicaraguanskt kaffe och pannkakor med lönnsirap och kände mig beredd på mitt uppdrag. Äventyrsnerven började kittla igen.
Det är mycket fattigt i Nicaragua. Hästar och kor betar vi vägkanten eftersom många inte äger egen mark, men behöver djuren för att klara sig.
Jag började utforska staden
och slogs direkt av alla starka färger
och frodigheten. Det var som att hela tiden befinna sig i en tropisk djungel och det gjorde vi väl på ett sätt också.
Jag påbörjade mitt arbete och träffade på massa tuffa, unga, coola, hårtkämpade tjejer och killar.
I fem dagar gjorde jag två intervjuer per dag och fick höra hemska, otroliga och fantastiska historier. Abort är förbjudet i Nicaragua och här blir tjejerna gravida mycket unga. Detta till stor del på grund av katolicismen som har ett starkt grepp om landet och machokulturen som är väldigt utbredd.
Över hälften av de som bor i Latinamerikas näst fattigaste land är under arton år. Det är också ofta de som drabbas hårdast av fattigdomen.
Många av landets barn och unga förnekas dagligen sina rättigheter såsom god hälsa och utbildning. Hundratusentals barn arbetar och det är inte ovanligt att familjen är helt beroende av inkomsten från en minderårig.
På grund av bristande resurser är det många gånger svårt för Nicaraguas ungdomar att bryta sina livsmönster och utvecklas. Trots att de är i majoritet har de väldigt lite att säga till om rent politiskt. Det här är min nya kompis Rosa som är en av de som verkligen försöker till sitt yttersta att förändra situationen för de unga i landet. Jag kunde inte hålla tårarna borta när hon berättade om barn som får barn. De finns de som bara är 10-12 år gamla och blivit våldtagna och dör för att deras kroppar inte klarar av en graviditet.
Alla möten påverkade mig mycket starkt och många dagar var det tufft, men jag fylldes också av en otrolig värme
av mångas kamp och tro på att det går att förändra en hemskt situation.
Här är jag på kontoret i Managua.
Och så här vackra växter hade vi på den slitna trappan.
Efter att min arbetsvecka var avslutad var det dags att bege sig ut på upptäcksfärd i landet. Vi hyrde en bil eftersom vägarna är väldigt dåliga och fyllda med massvis med gropar. Och för att vi ville ta oss till platser dit det inte gick bussar.
Vårt första stopp blev vulkanen Masaya, bara en liten bit utanför Managua.
Nicaragua är en av världens mest vulkantäta länder och här finns aktiva vulkaner vart man än tittar.
Där svavelgas välde ut ur kraten.
Jag är lite feg när det kommer till sådana saker
Men fascinerades av marken täckt med lavasten
Den svarta, svarta jorden
Och utsikten ut över Nicaraguasjön.
En bit därifrån ligger den här gamla kratern som nu fyllts med vatten och förvandlats till en sjö
Jag bara satt mig där en stund och tittade på alla människor
som liksom jag pustade ut i värmen
och vilade blicken på det klara, svala vattnet.
Jo, det var väldigt starka möten. Tuffa, men bra! Kram på dig Ulle! Och hör av dig om du är på holmen..;)