Stämningsminnen

 Är sjuk och dricker vatten i massor. I går såg jag solen, med varmröda strimmor på blek himmel, gå ner.

Lite kaos. Överallt är det saker. Hårstrån och matrester. Klädhögar och obäddad säng. 

Näh, nu snöar det lite igen. 

Damm mellan dörrspringan. Mitt flygiga hår i spegeln. En vissen ros i sovrumsfönstet. Jag minns inte när jag fick den. 

Det har varit en lång vinter. 

Längtar till snödropparna. Den nykrattade gången. Tussilago på köksbordet. I olika små glasvaser.

Jag får minnen av mormor och morfar som liten.  Det är något visst med stämningen och dofterna hos gamla människor som levt länge. Och ljuden. Ja, nu är jag där igen. Jag var sådan redan som liten.

Stämningsminnen är mina favoritminnen.

De kommer helt plötsligt:

Morgonljuset genom tunna gardiner i fönstret. Sitter i kökssoffan med barnakänslan. Jag ett barn, som inte tänker på varifrån föremål kommer. Vilken design, årtionde eller så. Bara att det är och används av just den handen.

Den rösten. Med det vita håret upprullat i färgglada rullar.