Suck! Nu är jag riktigt less på att bara jobba och inte hinna med någonting annat. Jag vill ju sitta på balkongen och få fräknar. Se "Droppar från rymden", som jag hade biljetter till. Kanske jogga.
Men hur jag än har vänt och vridit på mina ord i dag har det inte riktigt känts bra. Har känt mig jagad. Vill bara avsluta.
Jag känner igen mina beteenden och blir så trött. Ekorrhjulet. Fast.
Ändå är jag glad.
På grund av de goda, fina, generösa människorna som dyker upp i det här jobbet ibland.
När jag tänker. Där. Bakom det kortklippta, gråa håret, det bleka, allvarsamma, rynkiga ansiktet, gömmer sig en drömmare som jag.
Och så känns det som att man är släkt på något vis när man tackar för intervjun och säger hej då.
Fotograf okänd
