Det är uuunderbart vackert i Tullarnas äng just nu. Vitt, vitt, vitt så långt man ser.
Gult också här och där.
Det är som om värmen fått dem alla att brista ut i blom på en och samma gång.
Fullkomligt explodera. Så att det ibland ser ut som snö...
Men doften kan man inte kan ta miste. Det doftar vår och barndom och vildrivet plockade smörblomor.
Jag tänker på små barnhänder och norpade blomhuvud i en liten vas
På en bukett inlidad i blött hushållspapper och plast
Och på att vila på en filt länge i solen. Känna efter. Mer än vanligt.
