Varför?

Varför fortsätter vi att ge pojkar och män ett särskilt berättigande så de fortsätter anse sig ha rätt till olika privilegier? Och varför-VARFÖR-ifrågasätter vi nästan aldrig deras handlande, utan fokuserar enbart på vad kvinnan gör eller inte gör?

Jag hade en diskussion häromdagen som snurrar runt i mitt huvud och inte hittar rätt. Vi pratade om kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och funderade över vad man kan göra åt problemet.  En kille tyckte att svaret var enkelt. Nämligen:”Vissa tjejer är magneter för killar med problem. Det beror på att de är dåliga på att sätta gränser och måste öva på det, annars kan de inte förvänta sig någon annan behandling. De måste bli tuffare, inte sätta huvudet på sne, inte le och tydligare säga nej! ”

Det lät så självklart när han sade det så jag svalde alltihop.

Tills jag kom hem.

Då blev jag arg och fick huvudvärk!

Ja, ok det är väl alltid bra att lära sig sätta gränser. Men vad då?!! Ska kvinnor i vanlig ordning i sådana här situationer ta ALLT ansvar på sina axlar för situationen och se till att mannen inte beter sig illa??! Varför fokuserar man bara på hennes beteende? Inte på hans? Varför förväntar man sig att hon ska anpassa hela sitt liv till den patriarkala ordningen och vara ytterst vaksam? Inte för utmanande, inte för vänlig, glad och för intresserad.

Jag förstår inte: Kvinnor som inte är tillräckligt tydliga får skylla sig själva, medan männen slipper undan med allt ansvar.

VARFÖR?

Varför har vi inte kommit längre än så?