Tänkte jag skulle avrunda mina inlägg från Barcelona för den här gången med tre tips. En av de saker jag gillar bäst med staden är alla vackra modernistiska byggnader som finns överallt, dekorerade i olika material, starka färger och med en enorm gränslös fantasi. Det är liksom för mycket och det är det som är grejen. Konserthuset Palau de la Música Catalana har jag berättat om tidigare. Jag besökte huset i somras och lyssnade till en utomhuskonsert. Men denna gång gick jag gå in i den vackra konsertsalen och fick lyssna till otroligt skön och vacker musik. Det hade nämligen Strauss-festival och sista kvällen blev jag överraskad med en biljett.
Om ni har chansen att gå in och titta tycker jag ni ska göra det. Huset ligger i området som heter La Ribera, mitt i centrum på gatan Carrer de Sant Francesc de Paula. Alla färger, gångar, trappor, lampor är så vackra. Det känns gränslöst men ändå så genomtänkt i dess perfekthet.
Huset är ritat av arkitekten Lluís Domènech i Montaner och bygdes mellan 1905 and 1908 till Orfeó Català, en slag körförening som ledde den katalanska kulturella rörelsen i början av 1900-talet.
Ni vet när man ser på något engelskt kostymdrama på tv, helst något av Jane Austen och några unga vackra kvinnor ska debutera och de samlas i trappan för att skrida ner och allting är väldigt festligt och högtidligt. Så känns det att kliva in i själva konsertsalen. Som att få klättra in och vandra omkring i en sådan värld.
Taket gjort av färgat glas och det ändrar utseende efter ljuset utanför. Glaset är en av de vackraste sakerna jag någonsin sett, bestämde jag mig för.
Efter konserten skred vi själva ner för de många trappstegen täckta av sammet.
Då var vi lite sugna på något gott och gled in på kafé Viena som ligger alldeles i början av la Rambla. Detta är ett uråldrigt kafé som sägs servera världens bästa smörgåsar. De tycker i alla fall New York times matkritiker, vars artiklar är inramade på väggarna.
Och visst är de goda! Supergoda!
Brödet är hårt på utsidan men mjukt inuti och smörgåsen fylld med oxfilé som smälter i munnen, tomater, olivolja och krispig sallad.
Eftersom det var min sista kväll ville jag dröja kvar ute på stan så vi gick till den här fina baren som ligger i ett hotell på gatan Passeig de Gracia. Nu har jag glömt bort namnet på hotellet men ni ser det direkt när ni kommer från metron Diagonal. Också denna byggnad är modernistisk på utsidan och
baren både varm och cool inredd.
Här spelar små lokala band jazz flera gånger i veckan. Så skönt att bara sjunka ner i en av de mjuka sofforna och svepas med av musiken.
Det enda jag funderade över var varför det fanns bilder av Scarlett Johansson överallt tills jag fick veta att detta var hotellet som Vicky and Christina i Barcelona spelades in på. Ni vet scenen när Scarlett träffar Javier Bardem ( Alltså deras rollfigurer)...;)
