Nu gör jag det. Jag står inte ut längre. Jag måste. Ja, nu gör jag det. Jag prostituerar mig.
Jag säljer ut mig och mina tjänster, här och nu, exponerat och desperat.
Grejen är att ordet inkomst är en liten lätt bristvara i sommar. Jag ska ta er igenom sommarjobbssökarprocessen (dagens ord!):
Jag sökte jobb på Café Basecamp, det sköna stället vid Mariebad. Jag måste tydligen ha glorifierat och fjäskat och solskensförklarat mig riktigt rysligt, för det lät ganska per omgående som att jag skulle få jobbet. Med den vetskapen tackade jag då bland annat nej till ett jobberbjudande, till ett lätt överbetalt jobb jag hade förra året.
Den här delen av berättelsen skulle jag kunna dra ut på, men jag kortar av det lite. Jag fick hursomhelst inte det där jäkla jobbet. Så i ren desperation pedalade jag ner till JORDGUBBAR-tältet nere vid östra utfarten. Jag jobbade även där förra året, så jag hade förtur. Sweet. Perfekt. Behagligt. Överbetalt, det också.
MEN. Jordgubbsmafioson Sven som håller i trådarna har alla anställda på en lista, med namnen rankade enligt när man sökte jobbet. Och i och med att jag glassade runt i tron om att jag skulle få kränga öl och paraplydrinkar på stranden i sommar, så var det här jordgubbstilltaget lite sent påtänkt. Så jag står ungefär lika högt upp på listan som jag gör på tjejernas lista.........
Jag har jobbat två dagar i sommar. Tjänat stabila 90 stycken europengar. Jepp. Räcker väl till.... ett par luncher i Mariehamn. Eller en halv biljett till Kent på Rockoff. Eller 43 000 asiatiska barnarbetare.
Så, tillbaka till prosituerandet. Finns det nån levande organism där ute, som är i behov av en späd 17-årings tjänster - hör av er! Jag gör ALLT. Eller iallafall allt förutom det första ni alla kommer att tänka på när ni hör ordet prostitution. Eller ja..... Till rätt pris tas allt i beaktande....
(XIT-Anna: Är sånt här olagligt? Jag har inte riktigt koll. Hör av dig i så fall, så får jag komma på nån annan lösning. Ställa mig på nygatan med nitar, läder och bar hud, eller nåt.)
