Tjipp och tjohej och välkommen till hajk.

 

Nyss hemkommen från en ny kurs som började idag, strategic decisions in business (ja, dom har lite konstiga tider att ha föreläsningar på i det här landet).

Ska hålla en presentation om balanserat styrkort nästa gång, får se till att vara riktigt hoolis skärpt då. Jag kan ju sånt, vi diskuterade det på jobbet i somras ju, eller hur Linda? Dock fattade jag aldrig vart själva kortet fanns... Hahaha. 

 

Anywho, i morgon åker jag till Italien, Jesolo närmare bestämt. Det ligger utanför Venedig, är det någon som varit där? Verkar dock vara mest österrikare som åker dit. Hur som, 15 km strand låter inte helt fel... Så kan jag öva lite på italienskan också och kanske utöka min vokabulär med lite andra ord än bara vaffanculo, pizza och spaghetti frutti di mare. Återkommer på tisdag eller onsdag, om jag överlever bilresan ner. (Skoja mamma!) Jag och Lina har hur som helst lovat varandra att vi inte ska gå upp för ett enda jävla berg för att kolla på en borg eller liknande. Jag SKA ligga på en solstol med en paraplydrink i handen, även om det så spöregnar. (Hörde att det finns gratis solarium på hotellet, får väl lägga mig där med min drink med ett ledset paraply i om det är riktigt illa.)

 

Fett nice yo.

 

 

SMS-konversation mellan mig och Julia i fredags:

 

Julia: Hej, här kommer mitt kontonummer så du kan föra över pengarna! 

Sara: Tack! Jag är i Bratislava men jag för över pengarna så fort jag kommer hem ikväll!

Julia: Vad bra! Ha det riktigt bra nu så hörs vi!

Sara: Ja, jag ska ha det riktigt Bra tislava. 

 

Garvar för mig själv i 10 minuter tills jag får ett svar:

Julia: Åh vad jag skrattar. Jag faller nästan av stolen, så mycket skrattar jag. Inte. Du kan bättre, Sara.

 

Kan bättre och kan bättre... Det är fan tveksamt alltså.

 

 

Häppåer!

Idag är det mulet, jag vet att man inte får tycka om sånt väder men det är redigt skönt att slippa ha sminket rinnandes mellan päättsen... 

 

Jag måste skriva en liten grej till min tyska i morgon, sen ikväll klockan 20-21.30 har jag virtuell lektion, den ligger på den tiden för att vi ska förstå hur det är att samarbeta med folk från andra tidszoner... Idag ska jag dessutom bli bjuden på sauerkraut och korvar, inte illa! Jag tycker sauerkraut är gott, korv också för den delen även om dom vita korvarna här är lite läskiga. Skämmas borde jag för att jag inte vågat prova på mer österrikisk mat under mitt år här. 

 

Bild från i lördags, den snygga tjejen till vänster blev jag polare med. Hon heter Stefania och är halvitalienska. Jag såg direkt min chans till hjälp med italienskan, sagt och gjort; i måndags rättade hon min uppsats innan jag lämnade in den. Sweet. 

 

Jag och Sofie. Det var väl själva fan vad man ska se svettig ut. Jag är helt klart inte gjord för dessa grektemperaturer. 

 

Och slutligen en liten film, råder er återigen att sänka volymen innan ni startar den för att undvika framtida hörselskador. Den är inte så rolig egentligen för man ser inte så mycket, jag blev mest förvånad över att se en person som var kortare än jag själv...

 

 

 

Imorse när jag gick till skolan gick det ett par festliga shorts framför mig.

 

Matchningen med sockorna som sticker upp ur skorna samt portföljen gör det här till veckans snygaste outfit. Klockren matchning med en halvlångärmad, rutig skjorta också.

 

Just nu pågår det studentval på universitetet, österrikarna gillar inte utlänningar men tydligen får utbytesstudenter rösta i dessa val ändå. På skolområdet pågår ett röstfiske utan dess like, idag har jag fått frukost i en påse (på väg ut från studenthemmet), godis, pennor och ett nyckelband samt blivit erbjuden red bull (visste ni att det kommer från Österrike, eller är det bara jag som är lite seg?), iskaffe, glass, mer godis, mer frukost, frukt osv osv i all evighet. Igår fick jag höra att partierna brukar bjuda på gratis öl också, vilket tidigare resulterat i att studenter varit fulla på föreläsningar. Dock har de nu sedan ett år tillbaka en ny rektor som förbjudit denna verksamhet. Trist tycker jag.

 

 

 

Jag kom att tänka på att Zandra och Magnus haft sina små frågestunder på sina bloggar för ett tag sen. Nu tror jag inte att jag har tillräckligt med läsare för något liknande event, men jag tänkte bara säga att om någon har frågor, om Österrike, Linz, studierna, Linköping, de resor jag gjort etc så är det bara att fråga i vilket inlägg som helst.

 

Sitter fast med några otroligt givande artiklar om förhandling. Tyvärr har jag ju datorn med mig, vilket sänker min marginella effektivitet betydligt.

 

 

Kanske skulle gå och mensa lite? (mensa = skolans matsal, tänka sig vilka roliga ordvitsar man kan skapa där!) Lite konstig soppa med bollar i?

Jag har alltid hävdat att jag nog var spanjor i mitt tidigare liv, just för att jag tycker att spanjorer är så sköna (undantaget spanjoren Fernando som bor granne med mig, han har en ful ovana att spy i korridoren).

Nu är jag hur som helst beredd att ta tillbaka det uttalandet. Jag är nästan tvärsäker på at jag var eskimo i mitt tidigare liv. Eller i alla fall same. Jag klarar inte av den här förjävliga värmen! Jag gillar värme, men när det är 30 grader varmt ska man ligga på en strand med en paraplydrink i handen, inte sitta instängd på ett dammigt bibliotek med tillhörande svettlukt.

 

Och det värsta är, mina vänner... Att dom säger att det bara är vårvärme än.

Hej på er raringar,

 

jag har suttit och slappat framför Vivi någon timme, efter att jag, Lina och Linda varit på freibad och stekt. Sofie kom med Matt från Canada som jobbar i Stuttgart men som gör ett gästspel här i helgen. De behagade göra oss sällskap i typ en halvtimme så räknas det knappt.

Här kan ni se en liten film från sommarfesten i onsdags, jag kan rekommendera er att sänka ljudet innan ni startar... Jag pratar Martinas dokumentärdialekt, jag vet inte riktigt hur det kommer sig, tror jag också vill låtsas att jag gör ett reportage för när och fjärran. Sötast är Lina som piper "it's a Swedish blog, it's a Swedish blog!" och ingen fattar någonting ändå. Man kan även höra den utpräglade österrikiska accenten vid talandet av engelska, samt en förvirrad ålänning som inte vet om hon är svensk, finsk eller bara en töntig amerika-wannabe.

 

 

 

 

 

Hej alla glada barn!

 

Bratislava var helt okej, jag tog mitt nyfunna filmar-intresse på största allvar och dokumenterade det mesta på film, till slut blev dom andra lite trötta på mig. Nu kvarstår dock eldprovet, jag vill försöka klippa ihop några klipp till ett enda och kanske lägga på någon musik. Nu till frågan... Ska jag ens försöka? Joakim sa att jag skulle testa något som heter Movie Maker... Har vi några åsikter kring detta?  Det ska vara enkelt, gratis och basic.

 

Nu ska vi åka och sola och bada, grekvärme idag igen. Jag måste passa på nu, på torsdag börjar jag kursen från helvetet med prof Murray Brant from Richard Ivey School. Man hör ju på namnet hur farlig han är... 

 

Wiederschau'n!

Hej hej hallå,

 

idag har det varit 30 grader och schtekigt värre. Vi har tillbringat hela dagen på ett freibad i stan där det finns pooler, man får ta vad man får när man inte har Ålands hav runt knuten.

 

Igår var jättekul, speciellt eftersom min kära Linda från Vasa ärade oss med ett besök. Först var vi som sagt på ett studenthem i närheten där de hade utefest, jag gjorde även en skön video som jag tänkte lägga upp senare.

 

Linda, jag och Lina. Var som på den "gamla goda tiden" förra terminen då Linda var här, vi har saknat henne! Det borde inte vara tillåtet att bara stanna på höstterminen...

 

Ursäkta den dåliga bilden men jag fattar inte hur man fotar i mörkret. Mycket folk som ni ser. När festen tog slut klockan 24 gick vi till skolans pub Lui där jag hängde med håriga österrikare utan tröja (fattade aldrig riktigt varför dom inte hade någon tröja på sig), drack jäger och österrikes special; g'spritzt.

 

I morgon åker vi troligtvis på en spontantur till Bratislava över dagen, ska bli kul!

 

 

 

 

Nu ska jag göra i ordning mig för sommarfesten, sen ska jag möta upp mina rara multikulturella vänner. Jag älskar det här, jag vet inte hur jag kan beskriva det. För första gången på oerthört länge känner jag mig lugn, och trivs med allt. Jag vill äntligen le mot världen som ler tillbaka, jag har snart lagt ett års utlandsstudier bakom mig, ett år där jag träffat helt otroliga personer. Äntligen går det framåt! Jag vet att det låter klyschigt, men jag är så jävla tacksam. För att jag fått komma hit, för att solen skiner varje dag, för att jag får hänga med sköna personer, för att jag har blivit en jävel på att prata om kulturskillnader, och framför allt för att jag har lärt mig så mycket om mig själv och nu vet lite mer om vad jag vill, och även vad jag inte vill. 

 

 

Önskar er alla en riktigt skön långhelg! För det är väl långhelg hemma också? Eller är fredagen ingen klämdag? Hur som helst, trevlig kväll!

 

PS. Min tyskalärare tyckte i måndags att jag verkade filosofisk. Oklart vad han grundade det på.

 

 

 

För övrigt drömde jag i natt att jag var på koncentrationslägret i Mauthausen igen och letade efter blåa fläckar på väggarna. Människor som Apraxia verkar ha ett stort inflytande på mitt liv.

Jag vet inte om jag har skrivit det, men tydligen lovade jag folk lite grejer i torsdags. Det kan eventuellt vara så att jag inte riktigt var mig själv, det vill säga, det kan ha varit promillen i mitt blod som talade.

Hur som helst har jag lovat:

- Att följa med en random österrikare på Tiesto i Wien den 13 juni. 

- Att rösta på en annan random österrikare i något val den 26 maj. Oklart vilket val dock. 

 

Det där med röstningen är ju enkelt att mörka, träffar jag österrikaren igen är det bara att säga att jag glömde rösta eller att jag inte förstod hur man skulle fylla i blanketten. (Erasmusstudenter anses vanligtvis vara lite dummare än genomsnittet, så det vore ju faktiskt inte så konstigt.) Men det där med Tiesto... Alltså, jo jag vet att det är coolt och yadiyadiya. Men jag hatar all sån musik. Förlåt, men jag gör det. Jag gillar bara Shakira och schlager ju. Ni hör ju att det inte skulle fungera. 

 

Idag har jag skypat länge med min fina Julia. Den brudens ögonfransar går inte av för hackor alltså.

 

Igår var jag på en mycket trevlig middag på en italiensk resturang, det var gott men portionerna var ytterst klena, jag undrar om Bella hade blivit mätt där alltså? Sen en mojito på Sassi (det var ju tisdag ey) och sedan vinprovning på skola. Är ledig resten av veckan, sweet. Borde egentligen börja på mitt vetenskapliga arbete på tyska som ska handla om virtuella och multikulturella team i arbetlivet, men orka. Ikväll är det sommarfest på WIST-heim, ett studenthem i närheten. 

 

Söta Bella, i den här späda kroppen får det plats med så mycket mer mat än vad man kan ana!

 

 

Igår lärde jag mig ett nytt ord på tyska; schlamperei. Ni kanske förstår att jag satt med hakan nere vid tårna när läraren helt lugnt sa att schlamperei kan vara en orsak till varför man väljer att plagiera andras texter till sitt diplomarbete eller seminararbete. Det gick liksom inte ihop för mig, varför skulle slampighet leda till fusk? Och till råga på allt frågar läraren mig om jag brukar vara "schlampig". Det visar sig att schlamperei betyder ungefär slarvighet, sloppiness. Dom är allt ena filurer di där österrikarna...

 

För övrigt är jag av åsikten att om man kan dra ordvitsar på tyska, ja då är man bra på tyska helt enkelt. Följande EXTREMT roliga vits har jag berättat för alla österrikare som velat lyssna (och även dom som inte velat lyssna) de senaste dagarna, den handlar om en sten och en bräda. 

 

Es war einmail ein Stein und ein Brett. Dann sagte der Stein: Hallo! Ich bin ein Stein. Und dann sagte das Brett: Wenn du Einstein bist, dann bin ich Brett Pitt. 

 

Hahahahaha i all evighet...Snälla säg att någon fattade?! Lotta hade helt klart skrattat, om hon hade kunnat tyska.

 

Så här rolig tycker jag fortfarande att den här vitsen är, trots att jag berättat den fler gånger än vad som är okej.

 

 

PS. Om någon tycker att det här kanske inte var ett av mina bättre inlägg är jag eventuellt benägen att hålla med.

 

Goder afton i stugan,

 

bult borde man få eftersom jag varit lite dålig på att uppdatera. (Kommer ni ihåg när folk ska "ska du ha lääätz?" när dom frågade om någon ville ha stryk? Eller har jag hittat på det här själv?)

 

De senaste dagarna har jag:

 

1. Övat dödslyftet från Dirty Dancing med Tapani från Finland.

 

2. Gått på mensafest här på hemmet tillsammans med receptionisterna och städerskorna. (Ja, mina riktiga kompisar var också där ja, kvinnan på bilden är således varken receptionist eller städerska.)

 

3. Besökt det forna koncentrationslägret Mauthausen i närheten av Linz. Från att ha virvlat runt på skolfest hamnade jag i många människors öde. Jag vet inte hur man ska beskriva känslan, mer än tomhet. Det hjälper liksom inte att säga "glöm aldrig att detta har hänt och låt det aldrig hända igen", när det händer idag, nu, hela tiden. Men det händer någon annanstans.

 

Lägrets fängelseavdelning.

 

Trots ugnarna framför mina ögon gick det inte att föreställa sig. Här har man eldat upp tusentals kroppar som inte ansågs fina nog för att få fortsätta gå, springa och leva. Såg en gammal bild från Linz huvudplats, där man såg flaggor med hakkors överallt, nazistiska uttryck och lovande av Hitler. Det går inte att förstå.

 

4. Från döden direkt in i livet igen. Vi var en sväng i Wien men därifrån har jag inga bilder. Jag älskar Wien, om intresse finns kan jag skriva lite mer om staden någon annan gång. Sprang hem från spårvagnen, livrädd för att missa början av eurovision song contest. (Observera ålandströjan, jag är dock medveten om att Åland inte var med och tävlade. Det här året...) Har man ingen egen TV får man kolla i receptionen.

 

5. Efter att ha sovit i två timmar begav vi oss klockan 4 på natten till ett hotell i stan för att blåsa upp 3000 heliumballonger för Linz Maraton, en tillställning med cirka 15 000 anmälningar. Efter de 200 första ballongerna tröttnade man lite.

 

Och detta var syftet. Flera timmars nattligt arbete, upp i luften. Så där bara. Och säkert himla miljövänligt också, österrikarna som är så noga med sin sopsortering. Men jag måste erkänna att det såg lite coolt ut.

 

 

Nu måste jag panikskriva en uppgift tills i morgon. Har för övrigt bokat min biljett hem - den 28 juni. Det känns... Ytterst konstigt. Ett år har snart gått och jag vet inte om jag är glad eller ledsen att jag snart ska åka hem. Både och kanske. Får nog avhandla detta i ett alldeles eget inlägg.

 

 

 

 

 

Nu sitter jag och skriver tre papers på samma gång, samtidigt som jag väntar på att mamma och Lasse ska komma hit, de befinner sig någonstans mellan Dirty Raabheim och Wien i en hyrbil.

 

Raabheim har även en hotellsida där jag reserverat ett rum åt dem. En liten överraskning som jag inte har delgett dem är att Raabheim ordnar en skolfest i morgon. Hundratals glada, törstiga och möjligtvis lätt berusade studenter kommer att föra lite lätt oväsen.

 

Igår var vi på syd-, nord- och  centralamerikansk fest och jag fick reda på att förra torsdagen kallas "den svarta torsdagen". Tydligen hade vi haft 800 € i gratis drinkar, Cath fick dock  böta 50 för att hon kräktes på spårvagnen men vi gick ju ändå på plus liksom. Franska Fanny hade tydligen vaknat upp på sjukhuset med dropp i armen. 

 

På ett sätt är det lite skönt att det här året snart är över. 29 juni börjar jag jobba på mitt kära sjukhus igen, för femte året i rad... (Vet inte hur jag kan har jobbat där i fyra år redan, jag är ju typ bara 18 år!)

 

 

 

 

 

Det känns som att ord är överflödiga när det gäller den här videon.

(Note to self: sluta ta tjugosekunderspauser och låta som att jag lider av ansträngningsastma)

 

 

 

Tjingeling!

 

Jag har faktiskt absolut inget vettigt att skriva, måste spara på min konstnärliga ådra för min assignment som jag tänkte sätta igång med nu som ska handla om internetbaserade web-mötesprogram. Jag önskar att jag kunde vara lika kvick som Zandra, hon leverarear ju fan finurligheter i mer eller mindre varje inlägg. Har precis haft italienska som varje tisdagmorgon och det gick dåligt, som varje tisdagmorgon. Jag har enormt höga krav på mig själv när det gäller språk och då låser det sig totalt. Varje tisdag när lektionen är slut klockan 10 tänker jag alltid: "hur fasen tänkte jag egentligen när jag valde att försöka lära mig italienska, på tyska?" Och jag har aldrig kommit på något bra svar tyvärr.

 

Min egna finurlighet är, som ni kanske märkt, att ta kort på folk som inte vet om det. (Ja, jag är medveten om att man inte får det. Men det räknas inte om dom inte kommer från Sverige eller Åland.) På bilden ovan satt jag bredvid en väldigt sympatisk man från Turkiet på bussen från Stockholm till Linköping. Han somnade mot min axel och jag ville fotografera härligheten men just när jag skulle till att göra det så ringde min mobil och han vaknade, bad om ursäkt, rätade på sig och somnade om igen och då såg jag min chans.

 

Förresten! Igår fick jag lära mig att man på tyska ibland (okej sällan men ändå) skriver man/kvinna när man skriver om det neutrala "man". Exempel: "Här kan man/kvinna se det berömda slottet Schönbrunn." Detta för att kvinnor inte ska känna sig utanför i skriftspråket. Jag har aldrig sett detta själv men professorn sa att vissa kvinnor, speciellt på universitetet, väljer att skriva så och att det är korrekt. Har ni någon åsikt kring detta?

 

 

Hej små knattar,

 Nu sitter jag på skolans bibliotek i vanlig ordning. Har som uppgift att översätta ett svenskt ordspråk till tyska och argumentera varför det stämmer eller inte. Jag har valt det sköna "man saknar inte kon förän båset är tomt", vem har inte känt så någongång liksom.

 

Idag fyller min söta lilla Martina borta i Nürnberg 24 år, tyvärr kan jag inte fira henne men jag säger grattis här istället, GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MARTINA!

Martina besökte mig på Nordens Ibiza (dvs Åland för dem som inte fattade det) i somras och fick då även chansen att gå på Arken. Hennes spontana kommentar när vi knatade hemåt var: Shit vilken köttmarknad Sara!

 

 

Speaking of kött så var det här vad jag fick beskåda igår när jag stekte min kropp till oigenkännlighet. Mannen har ett par leopardrandiga speedos på sig. Mycket kan man säga om österrikarna, men dom har i alla fall förstått att det här med djurmönstrat är trendigt just nu.

 

 

 

Jag ber ödmjukast om ursäkt för dålig uppdatering, men jag har varit lite upptagen med att skriva uppsatser, dricka tequila och utsätta min finska hud för UV-ljus.

 

Igår beklagade jag mig över att solen inte tog.

 

Idag tog den. Lite väl bra kanske. Min hud brinner och jag kan höra min 50+-solskyddsfaktor-förespråkande mamma sucka ända ifrån Åland. Men! Om jag släcker ljuset, lutar huvudet åt vänster och kisar lite med ögonen kan man nästan tro att jag är brun. 

 

Eller så kan man säga som min kära vän Johanna gjorde på Cypern; jag är inte röd, jag är brun! Och om jag mot förmodan är röd, så blir jag brun sen! (När hon sa detta hade hon intagit en kulör som hade gjort varje nykokt kräfta avundsjuk)

 

I torsdags var vi på klubben A1 i en timme, om man fyllt år i februari, mars eller april fick man 50 euro i drinkbiljetter. Vi var typ 25 personer varav 12 hade fyllt år. Tänk er själva. Sen åkte vi på skolfest, en irländsk tjej spydde på spårvagnen och fick böta medan vi andra hade djungeltävling i handtagen som man ska hålla sig i på spårvagnen. Suski från Finland vann överlägset.

 

 

Jag kan nog kanske erkänna att jag var relativt berusad. Upptäckte när jag kom hem att jag gjort av med 5 euro; 4 för inträde på skolan och 1 för garderob. Det finns uppenbarligen fördelar med Österrike också.

 

När man vill sola här får man antingen åka till Donauranden (eller vad det kan tänkas heta på svenska) eller till Pleschinger See som ligger här bredvid Raab. Det borde inte få kallas sjö, snarare pöl. Men man tager vad man haver. Alla österrikiska helyllefamiljer som grillar och badar och leker och skriker på sin vackra österrikiska får mig osökt att tänka på Sunes sommar.  

 

Wien, en kall kväll i november. Utanför snöar det, höstens första kalla natt. Vi sitter på ett litet hak som vi fått syn på när vi vandrade gatorna upp och ner utan något specifikt mål. Röken är tung i lokalen och glasen glittrar, leenden i glasen som fylls på om och om igen. Vi beställer en till öl och pratar om allt och inget, skrattar åt servitören som missförstår vår beställning gång på gång. I natt är det vi, de gamla byggnaderna och stadens ljus och jag vill just då att kvällen aldrig ska ta slut.

 

Människor kommer och går genom dörren, men vi sitter kvar. Dröjer, vill inte gå hem. Beställer en öl till, skrattar och är tysta om vartannat. I en fönsterruta ser jag min spegelbild och snön som faller och jag känner mig upprymd och vemodig på samma gång. En rosförsäljare kommer in, han försöker inte ens sälja rosor i snöstormen utan sätter sig vid baren och tar en öl med det stora fånget rosor vilandes mot en barstol. Vi ler, förstår. I det här vädret säljer man inga rosor.

 

Jag ser mig omkring, ser vänner som skålar, småpratar, skrattar. Värmen som finns i lokalen trots den bitande kylan utanför. Ett par österrikiska original som har kommit in för att värma sig en stund. Vi dricker ur våra glas och tar på oss jackorna, beredda att gå den korta vägen till hotellet i kylan. Vi går hand i hand och säger inte mycket. Vet att natten oundvikligen leder till en morgon, en ny dag då tåget och flyget inte går åt samma håll.

 

 

 

Hej onsdag!

 

Jag sitter hemma och väntar på att min lektion ska börja 10:15, den är virtuell så det är bara att logga in i webmeeting-programmet, himla praktiskt en dag som denna när det regnar. Tyvärr hör jag mina rosahåriga städerska dammsuga någonstans bredvid, hoppas hon inte hinner till mitt rum. Jag har en enorm ångest för att det är städerskor här, det är ju inte direkt något man är van vid... Det känns så vridet att hon ska ta ut mina sopor, torka mitt golv och bädda rent i min säng (den är nog värst). 

 

Detta har lett till att jag måste planera när jag ska vara hemma och borta in i minsta detalj, för att minska risken att stöta på den rosahåriga städerskan. Fattar inte hur folk kan vara så avslappnade och typ ligga kvar i sängen medans städerskan pustar och sliter? 

Jag skaffade mig en ny österrikisk vän på den första italienskalektionen, hon var väldigt trevlig och hjälpte mig mycket och presenterade sig som Astrid. Tyvärr slutade Astrid redan efter första lektionen men vi har hållit kontakten. Idag slängde jag iväg ett sms till henne eftersom vi inte hörts på ett tag:

 

Hej Astrid, hur mår du? Jag har inte sett dig på länge, hoppas allt är bra med dig. Det är tråkigt på italienskan utan dig men det går :) Kram, Sara

 

Fick nyss svar:

 

Hej Sara, tack för att du tänker på mig :) Jag är tyvärr sjuk den här veckan, hoppas jag mår bättre nästa vecka så kan vi kanske ses. Kram, Asti B-)

 

Nu är jag sjukt förvirrad. Har jag kallat henne fel namn under hela vår bekantskap? Jag som sett oss som rysligt tighta kamrater och så vet jag inte ens vad hon heter... Eller kallas hon Asti? Jag trodde det var bubbelvin liksom... Men den där konstiga smileyn på slutet gör mig förundrad, vad betyder den? Är det en du-är-en-tönt-som-inte-ens-vet-vad-jag-heter-och-det-här-är-mitt-sätt-att-tillrättavisa-dig-på-ett-artigt-sätt-smiley? Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med det här. Ska jag fråga vad fasen hon egentligen heter? Eller är det bättre att låtsas som ingenting, jag åker ju ändå hem snart?

Idag var ingen vanlig dag. Jag fick nämligen vara i grupp med en österrikisk tjej på italienskan. Fast hunden var där! Jag kände mig så lycklig och utvald.

 

Hur som helst, tänkte bjucka på lite intryck från Mannheim och Heidelberg. Min resa började sådär eftersom jag glömt bort att första maj är en röd dag, det vill säga att spårvagnarna inte går lika ofta som vanligt. Hade inget nummer till taxi och fick fråga en tant som gav mig numret till ett taxibolag som bara kör på kvällar, lyckat... Till slut fick jag tag på en taxi, han kom när klockan var 08.01 och tåget skulle gå 08.16. Jag förklarade att det gällde liv eller död och att jag skulle betala böterna. Han stannade vid tågstationen 08.11 efter en vansinnesfärd som heter duga och fick kanske lite för mycket dricks. Men det var han nog värd, jag både överlevde och hann med tåget.

 

Det här var lirarna jag hälsade på; Nils (som kommit ner från Berlin), Mattias och Kexet Karin. Lite senare fick vi även sällskap av ytterligare en lirare från klassen; Christian. Det är snart ett år sedan vi träffades senast men det kändes som att vi helt sonika tog vid där vi slutade sist.

 

 

Det blev några glas vin och några öl och lite drinkar samt en hel del filosofiska diskussioner. Jag lärde mig genom dessa samtal väldigt mycket om den manliga kroppen och dess funktioner, det var coolt. 

 

 

På lördagen åkte vi till Heidelberg som ligger 40 minuter med spårvagn från Mannheim. Det var en jättemysig genuin sydtysk stad (jag vet att beskrivningen genuin tysk inte klingar så vackert i vissas öron men jag älskar Tyskland. Punkt.) med gamla byggnader som klarat sig från kriget. 

Från slottet hade man en grym utsikt över staden och floden Neckar. Det gjorde det nästan värt det att klättra upp för den där helvetesbacken i värmen.

 

Dock blev vi så trötta att vi var tvungna att vila lite.

 

På kvällen gick vi till en bar i Mannheim där priserna på livets dryck ändrades var 60:e sekund beroende på efterfrågan. Fruktansvärt spännande för ett gäng ölsugna ekonomer.

 

En norrman ville visa mig lite coola funktioner på min kamera. Just här vet jag faktiskt inte riktigt vad för syfte han hade. 

 

På söndagen åkte vi till Heidelberg igen och jag skaffade mig en redig bondbränna. 

 

Allt som allt en väldigt trevlig helg med utmärkt sällskap. Mannheim är en relativt stor stad och det är stor skillnad om man jämför med Linz (Förutom det faktum att jag förstår vad folk säger till skillnad från i Österrike). Lite trendigare, tyskare (no shit liksom), större. Systemet med att gatorna är indelade i kvarter fattade jag ingenting av, hur ska man kunna veta var D5 ligger liksom, vad hände med gatuadresser? Jag är nog verkligen bonde i hjärtat. 

 

För övrigt hade jag en lektion i cross-cultural management idag där det kom fram att en rysk tjej frågat en polsk kille om hon kunde få kolla lite på hans uppsats som vi skulle lämna in för någon vecka senare som hon inte skrivit än. Det visade sig att hon helt kallt skrivit sitt namn på hans uppsats, ändrat framsidan och lämnat in den. Ryssarna måste verkligen ha en väldigt annorlunda syn på samarbete.

 

 

 

Hej hej hej.

 

Nu är jag hemma. Har haft det oerhört bra. Har en del plugg att ta itu med nu men återkommer med en rapport i morgon.

 

 

Så fort jag klev av tåget i Linz blev jag antastad av en uteliggare som ville ha en euro. Det är skönt att vara i gamla trygga Linz igen.