Mitt i allt så lossnade ctrl-tangenten. Det var ju inte riktigt bra. Men jag tror inte jag brukar använda den så ofta ändå. 

Eller...?

Ps fy fan vad nöjd jag är över mitt rubrikval. Hahahahaha.

Alltså är det möjligt att inte gilla norrmän? Det är en fråga som jag har funderat på hur länge som helst. Ja, jag tenderar att tänka på lite triviala saker ibland.

Idag hade vi en ny lärare i finansiell styrning som var norsk och innan vi ens börjat visste jag att jag gillade honom. 

Ofta i Österrike kunde jag sitta och lyssna på hur Lina pratade istället för vad hon sa, bara för att det var så gulligt. Även när hon var "så sykt sint" (så sjukt arg) så var allt ändå så himla gulligt. Jobbigt egentligen, aldrig bli tagen på allvar...

 Klippet nedan har väl inte sådär supermycket att göra med norrmän förutom att två av dem tvingas vara med i min dokumentering, jag filmade typ allt jag gjorde i Österrike ett tag men upp som en sol ner som en pannkaka så orkade jag aldrig göra något med det sen. Jag hade stora visioner om en ihopklippt film men jag fattade inte hur man gjorde. Jag insåg även att jag låter extremt sävlig på rösten, som Maria Montazami typ, fast fulare. Efter att ha insett det ville jag inte göra så mycket film längre.

I helgen var jag på SPREK IV-fest, det vill säga fest för språkekonomerna i årskurs fyra. Ja, min årskurs alltså.

Så här efter helgen hittar man, som vanligt, några bilder som blev helt okej...

Och, som vanligt, ganska många bilder som inte blev fullt så bra...

Men att jo, nog var det roligt ändå, pundarstilen till trots.

Nu är mikrotentan skriven och nu kan jag inte göra något mer. Jag har aldrig pluggat så här mycket inför en tenta förut, sedan 23 november har jag suttit i skolan tills solen gått ner, helger har spenderats i biblioteket och på skolan och nu har jag en blygsam önskan; ett godkänt är allt jag kräver.

Tentan var jättelång, åtta uppgifter till skillnad från fem eller sex som de brukar ha. Vi hade fem timmar och jag skrev tills tiden var slut. Tyvärr satte min icke-existerande kunskap i huvudräkning lite stopp för mig, eller det gjorde mig typ fem gånger långsammare än alla andra.

Jag har funderat på en grej. Det är ju ganska vanligt att arbetgivare googlar folk de funderar på att anställa. Bör jag oroa mig i och med den här bloggen? Vem fan vill anställa någon som inte kan räkna ut vad 0,05/0,25 är liksom. Äh det får bli en senare fråga, jag tänkte ändå charma min framtida arbetgivare med hjälp av min fantastiska personlighet och karisma. Sam talade om för mig att det finns en diagnos som heter dyskalkyli, dvs sifferblindhet eller vad man ska säga. Funderade på att kolla om jag har det, men kom på att det nog inte är så smart att komma på en arbetsintervju och bara "juste så är jag sifferblind också, men det är inga problem. Ja, jag söker jobbet som revisor. När kan jag börja?"

Nu vill jag faktiskt inte låta alltför neggo här, alltså jag kan ju klockan och såna saker faktiskt.

Det känns som att jag och mitt gäng vääldigt gärna vill klara mikrotentan vi skriver i morgon. De senaste dagarna har man kunnat höra bland annat följande fraser från vårt hörn i a-huset:

- Alltså... Om jag inte klarar den här tentan... Då dör jag!

- Om jag inte klarar tentan ska jag raka av mig ett ögonbryn som straff!

- Om jag kuggar så kommer jag stå inne hos tentatanten och gråta i flera timmar!

- Alltså om jag klarar den här tentan ska jag springa naken genom Valla! Eller i allafall hem till dig, ringa på, och sen springa hem igen!

- Jag kan tänka mig att vara singel för resten av mitt liv... Bara jag klarar tentan!

- Om vi alla klarar tentan... Då ger vi blommor åt läraren va?

- Om jag inte klarar tentan ska jag googla hur man gör bomber och sen skicka en till lärarna... Eller var det där ett dödshot? 

Och slutligen, för att blanda in de lyckliga människorna som inte skriver mikron i morgon, utan internationella affärsrätten (tex Linda):

Jag till Linda: Linda, om du skulle få välja att du kuggar affärsrätten och att jag klarar mikron, eller tvärt om, vad skulle du välja då?

(som tur är så skulle hon då välja att bli underkänd i sin egen tenta, vilka underbara kompisar jag har!)

Idag blev jag glad då jag var inne hos min studievägledare och hon räknade lite på mina betyg från Österrike. Har ju varit lite orolig för att poängen inte ska räcka till men det visade sig att jag har hela 21 poäng över så jag slipper läsa kursen i process view of management som börjar på måndag. Detta i sin tur innebär att jag bara behöver läsa en kurs, finansiell styrning utan att ha en svettig managementkurs med utbytesstudenterna samtidigt.

YES!!

Jag har dragit lite på samtalet med studievägledaren för att jag är lite rädd för henne, men se där vad bra det kan gå! Och när jag kom hem hade jag fått ett paket på posten; en massa hårsnoddar! Haha. 

Mitt tentaschema för kommande år före...

Mitt tentaschema för kommande år efter! Ser genast mycket bättre ut!

Igår ramlade jag med cykeln, jag kände mig som Lotta på bråkmakargatan när jag sen stod och sparkade på och svor åt cykeln, som tur var så var det ingen som såg det hela.

Inför tentan i mikroekonomi på fredag känns det någonstans mellan hopp och förtvivlan. När man på allvar tror att fem plus fyra är tio känns det lite mer åt förtvivlan-hållet kan jag erkänna. Vad är det för stil att inte ens tillåta köksminiräknare på en tenta i mikroekonomi, det kan faktiskt vara lite underlättande att få ha miniräknare när man inte kan räkna ut vad 0,04/0,06 är (typ såna som jag alltså).

Detta är alltså vad jag sysslar med hela dagen, varje dag:

Såg nyss att betyget för tysk företagsekonomi som jag skrev innan jul kommit in på betyget, nu har jag läst klart alla tyskakurser för hela utbildningen och lyckades faktiskt få VG i samtliga, kul!

Ibland när jag säger vad jag pluggar så blir folk lite fundersamma och dom bara "öh jaha, Tyskland... Ja det är ju... Spännande."

Och alla som läser spansk eller fransk inriktning åker på utbytesår till Nice, Paris, Chile, Argentina, Valencia... Och vi får typ välja mellan en industristad i Tyskland och en industristad i Österrike.

Svenska utbytesstudenter i Nice...

Min hemväg från skolan i Österrike.

Men ach jawohl, nog gillar jag allt Österrike ändå. Ordnung muss sein.

Jo alltså i mitt tjejgäng finns det sedan ett par år tillbaka ett par pojkvänner, som tyvärr råkar vara svenskar. Eller okej, inget fel i att vara svensk, men när svenskar hela tiden måste visa sig på styva linan och påpeka Sveriges SÅ KALLADE fördelar gentemot Finland så är det inte okej.

"Men alltså.. Ni vill ju höra till Sverige, egentligen. Eller hur?" är en vanlig kommentar. 

Och vad svarar man på det? För de kommer aldrig att förstå ändå. 

"Du snackar skit om Sverige men ändå passar det sig att vara här och snylta på vår utbildning, våra skattepengar och våra bostäder?" säger en annan. Ja men VARSÅGOD för att jag hjälper till att höja erat BNP genom min konsumtion av H&M-kläder då! Förhoppningsvis stannar jag kanske i Sverige och börjar jobba så jag bjuckar staten på lite sköna skattepengar för att kompensera mitt snyltande?

På jullovet introducerades ytterligare en ny svensk pojkvän för det åländska systemet. Nämligen min egen. Det tog inte många minuter innan han flinande sa någonting om förhållandet Finland/Sverige.

Jag: Men kan inte du bara vara tyst om ditt jäkla moderland en stund, för fridens skull...

Rikard: Men vadå? Jag sa ju bara...

Simon (en annan svensk karl i sällskapet som tuktats i några år): Det är lugnt Rikard. Du kommer att lära dig när man ska hålla käften.

Några dagar senare var det dags för galej igen. Samme Simon ville gärna hålla allas humör på topp då han vet att hans kära fästmö Lotta kan tända till riktigt rysligt när en svensk kommer med sina påhopp om att Sverige skulle vara bättre än Finland på något sätt.

Simon (riktat till de andra herrarna i sällskapet, dödsallvarlig): Kom ihåg nu. Ikväll snackar vi ingen skit om Finland. På något sätt.

Fotnot: jag ogillar inte Sverige. Faktiskt inte på något sätt. Jag är glad att jag får bo och studera här utan (större) problem. Svårigheterna uppstår när svenskar inte förstår hur Åland fungerar, och att snacka skit om någons hemland är lika illa som att snacka skit om någon annans mamma; man får göra det själv men faan för någon annan som tar sig den friheten!

Söndag idag, dagen spenderades på skolan där jag slet mitt hår i frustration tillsammans med Martina.

I morgon börjar skolan på riktigt, jag sitter och funderar på om man får komma till skolan i utebyxor. Men det måste man väl få?

Later.

... så gick jag med utebyxor till skolan idag, för första gången sen uppskattningsvis fjärde klass. Skön känsla.

Jaha, hej hej!

Här är allt i sin ordning och man kan knappt tro att jag varit borta i mer än tre veckor. Satte igång med hårdplugget direkt igår morse på biblioteket och idag satt vi skolan. Tenta om två veckor, just nu känns det fruktansvärt rövaktigt, omöjligt, pissigt och skitigt på samma gång. Man liksom kastas mellan hopp och förtvivlan hela tiden... Och vi fattar liksom inte; VAD ÄR DET VI INTE SER?? Varför fattar jag inte, varför gud varför. Varför är monopolistens MR alltid halva marknadens efterfrågan, varför förstår jag inte Cournots jävla modeller, VARFÖR ÄR MITT LIV INTE PARETOOPTIMALT.

Okej, nu ska vi lugna oss. Ska steka en fläskfile som jag sen ska äta ensa.. eller jag menar själv. Kanske blir en Becks till det. Åh jag har en förmåga att bli så bitter på lördagar, varför är det så? Söndagen skulle vara mer logisk. 

En gemytlig bild från nyårsafton hemma hos mig...

Idag har jag tagit tag i mig själv och gjort i ordning och fyllt i alla blanketter för tillgodoräknandet av kurser från Österrike. Bra Sara, det tog bara ett halvår. Nu är det med andra ord bara att luta sig tillbaka och vänta på domen. (läs: kommer inte att få tillräckligt mycket tillgodoräknat)

På det här vackra stället (dvs Johannes Kepler Universität Linz) läste jag troligtvis en jädra massa kurser som jag inte kommer att få tillgodoräknade. Men det är en sunk cost nu och kan alltså såldedes inte ändras i efterhand eftersom det saknar andrahandsvärde. 

I morgon åker jag. Hejdå fina fina Åland!

Nu när jullovet börjar gå mot sitt slut är det inte mer än rätt att jag lägger upp lite schysta (och endel mindre schysta) bilder från lovet. Eller ja, från juldagen och nyårsafton typ. Jag tar typ aldrig kort annars för att jg själv blir så jävla ful om jag inte är fixad till tänderna.

Johanna och Lotta hemma hos Lotta på juldagen.

Linköpingsgänget!

Sista bilden från Arken. Ganska bra standard ändå.

Jag när jag kom hem från Arken. Såå inte. När jag kommer hem från Arken är det vanligtvis väldigt svårt att skilja på mig och Kristina Lugn.

Skrinna sig lite på Islandia minsann.

Lite herrar på nyårsafton hemma hos mig. En femma på att de diskuterar drivmedel.

En ack så säxoger bild på mig. 

Julia, jag och min rödvinskäft i lördags.

Och det var sista bilden för detta jullov, sorgligt men sant. Det är ett jävla projekt att lägga upp bilder här ska ni veta, så det var ganska skönt att jag inte hade några fler.

Jaha här händer det ju inte alltför mycket.

Nyår har kommit och varit, vi hade middag här hemma hos mig där vi firade in det nya året med champagne och pussar och kramar, bästa nyåret på länge! Vi var åtta personer och dom sista gick vid halv fem, så det måste ju ha varit lyckat helt enkelt. 

Av sju möjliga dagar har jag druckit vin sju dagar, det är inte helt okej. Nu blir det fanimig detox till valborg eller så. Igår råkade det visst bli ett besök på stadshotellet också, hoppsan. Men nu har jag nog gjort mitt där för ett tag. Blev bjuden på både en sambucca och en sporthoj, man ska ju liksom sluta när man ligger på topp sägs det ju. Jag blir nämligen fan aldrig bjuden annars.

Sen har jag åkt skridskor på Islandia också, första gången på flera år. Det var roligt i typ tio minuter, sen fick jag ont i föttren. 

Jag tror min uppdatering kommer igång igen när jag är hemma i Linköping, åker troligtvis på torsdag. 

På tal om absolut ingenting så hittade jag lite bilder som jag tog när jag åkte hem för sista gången från Österrike. Mitt favoritflygbolag är Niki Air, bättre har jag då aldrig skådat. Dom har en söt liten blå fluga som maskot som läser säkerhetsinstruktionerna, bara det säger ju en hel del. 

Och här är en oerhört lyckad bild på mig själv i Niki-planet.

Jag var glad att jag slapp åka i det planet. Jag skiter i att tekniken går framåt, jag kommer aldrig att våga åka Aeroflot.

Rediga grejer.

Ja, alltså syftet med dessa bilder är himla oklart... Men alltså... God fortsättning!