Biodags i höstmörkret

Filmhösten har startat och Åland har åter en bio! Här är de tre kommande filmerna soim visas på Savoy.

Pinsamt bra brudfilm

Bridesmaids

Betyg:

Äntligen kommer en smart chic-flic som vågar vara fräck i munnen och vulgär på det där befriande sättet som tidigare bara grabbiga buddy-filmer vågat. Bridesmaids innehåller till exempel en obetalbart osmaklig scen som kombinerar kollektiv magsjuka med brudklänningsprovande...
Filmen är skriven av smått geniala Kristen Wiig, som vi känner från Saturday Night Live. Hon spelar själv huvudrollen som Annie, vars bästa vän Lillian ska gifta sig. Annie konkurrerar med tjusiga troféhustru Helen om platsen som hederstärna.

Filmen är ett pärlband av roliga men pinsamma scener, ofta balanserande på randen till det ångestladdade. Med andra ord ganska mänskligt, men skruvat av en smart komiker.

Annies tokbryt ombord på ett flygplan är fullständigt genialt och bör ses med en stor skämskudde i famnen.
Extraplus för Melissa McCarthy som skruvad säkerhetskonsult.

Kan vara årets bästa komedi.

Uttjatad pirat på tomgång

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

Betyg:

Fjärde filmen om Jack Sparrow är tyvärr riktigt trist. Manusförfattarna har kokat ihop en tunn soppa om jakten på ungdomens källa. Berättelsens enda syfte är att skicka huvudrollsinnehavarna från den ena specialeffektsförbättrade actionscenen till den andra.

Johnny Depp som förförde oss i den första filmen tycks ha tröttnat på Jack Sparrow. Borta är den spännande oförutsägbarheten och androgyna dubbelheten. Kvar är en standard-Sparrow som är lika förutsägbar som den actionfigur som Disney kränger tillsammans med filmen.

Penelope Cruzs eldfängda pirat livar dock upp så fort hon är med och ger Johnny Depp en fajt om publikens uppmärksamhet. Snygga men ack så tråkiga Orlando Bloom och Keira Knightley har tack och lov fått ledigt den här gången.
I korthet handlar filmen om vem som ska hinna först till ungdomens källa. Det är kapten Svartskäggs besättning, Jacks gäng, britterna som enrollerat kapten Barbossa och spanjorerna. På vägen måste de kidnappa en sjöjungfru vars tårar behövs för att utvinna källans magi.
Efter en kul flyktscen från London i början tappar filmen styrfart så fort den seglar ut till havs.

De enda riktiga piraterna här är filmbolaget Disney som försöker röva så mycket guld de hinner innan Jack Sparrow-konceptet helt sjunkit till botten.

Amerikanska blixtar och dunder

Captain America: The First Avenger

Betyg:

Hollywoods grävande i Marvels serie-skattkammare fortsätter med Captain America. En figur som skulle ha kunnat ge upphov till ännu en spekulativ dussinkalkon som Gröna Lyktan eller Thor, men som faktiskt höjer sig över mängden.

Det är 1940-tal och veklingen Steve som vill ut och slåss för USA i kriget (Chris Evans) godkänns med nöd och näppe för grundträningen i armén. Svag men modig hamnar han i ett hemligt specialprogram. Efter en stund i en märklig maskin kliver han ut som en ny Steve, flera decimeter längre och med muskler som en body builder.

Han har blivit Captain America. Klädd i snajdig kostym och med en sköld som ser ut som amerikanska flaggan ger han sig ut för att bekämpa nazistkommendanten Johann Schmidt (Hugo Weaving) som med sig egen armé och eget supervapen tänker peta Hitler som högsta nazisthöns. Det visar sig att Schmidt egentligen är superskurken Red Scull med krafter från asagudarna och så kan superholmgången börja.

40-talsmiljöerna är snyggt återskapade och de datoranimerade specialeffekterna elegant använda.
I sitt eget absurda universum är filmens handling mer realistisk än vad superhjälterullar brukar våga sig på. Det skapar ett engagemang hos publiken.

Äntligen en Marvel-film som vågar berätta en historia om personer man faktiskt bryr sig om.

Text: Petter Lobråten