Välkommen till Mordbritannien

Gröna gräsmattor, sotiga tegelfasader och lemlästade unga kvinnor. En vanlig dag på jobbet för den brittiska polisen och tv-filmindustrin. Två nya sevärda serier har nyss haft premiär.

Femtimmarsserien i tre avsnitt ”Red Riding” är inget mindre än makalöst bra. I centrum står nordengelska Yorkshire och den korruption som genomsyrar det lilla sollösa samhället. Själva motorn är jakten på den autentiska seriemördaren the Yorkshire ripper som mördade kvinnor.
De tre delarna utspelar sig 1974, 1980 och 1983. De är filmade av tre olika regissörer i tre visuellt olika stilar, från kornig brunmurrig 16mm-film, via 35mm till hd-video i widescreen.
Berättarsättat är suggestivt och lite drömskt på ett mardrömsartat vis. Första delens trevande kärlekshistoria mellan en av huvudpersonerna, en kaxig ung tidningsreporter, och mamman till ett av de mördade barnen, är den enda kortlivade ljusglimt berättelsen bjuder på.
I övrigt härskar girighet och ondska i det lilla samhället som så tydligt definierar sig som en egen värld i opposition mot ”södern” –London och etablissemanget. 

En mer traditionell men inte mindre spännande brittisk mördarjakt bjuder miniserien ”Above Suspicion” på. Hittills har den kommit i två  avslutade berättelser, i två respektive tre långfilmslånga avsnitt om jakten på seriemördare.
Det handlar om en polisgrupp som utreder speciellt otäcka mord. Huvudrollerna spelas av rookiesnuten Anna Travis (Kelly Reilly) och hennes karismatiske skitstövel till chef James Langton (Ciaran Hinds). Det är välgjort på det där brittiska sättet, spännande och ibland ganska otäckt och blodigt.

de bästa filmtipsen från petter

Green Zone

skildrar en rättrådig Matt Damon som letar massförstörelsevapen i Irak under den amerikanska invasionen 2003. När han inser den politiska bluffen bakom det hela börjar han kämpa för sanningen. Det är spännande och välgjort. Tänk dig Jason Bourne möter ”Den stillsamme amerikanen”.

Betyg:

Shutter Island

har i Martin Scorseses regi blivit en bra och snygg thriller. Men den saknar samma klaustrofobiska nerv som romanen bakom, Dennis Lehanes ”Patient 67”. Väl värd att se, men läs boken först.

Betyg:

Text: Petter Lobråten