XIT - Din guide till nöje på Åland

Veckans film: Hunger games

Troligen kommer Suzanne Collins romantriologi från 2008 att få ett upplyft i och med dess filmatisering "Hungerspelen", regisserad av Hollywoodaren Gary Ross. Betyget 8.0 på den högt ansedda filmhemsidan IMDb föste i alla fall mig till biostolen.

I ett postapokalyptiskt, kommunistiskt Nordamerika tvingas 24 ungdomar från 12 olika så kallade distrikt varje år slåss för sina liv i dokusåpan Hungerspelen i livesändning. De släpps in på en skogsbeklädd arena och förvandlas till regimens spratteldockor. Den som överlever vinner.

Filmen följer Katniss, spelad av den strålande Jennifer Lawrence, som i sin systers ställe frivilligt ställer upp som sitt distrikts kandidat till dokusåpan. För att ta hand om sin familj ger hon sig ut i skogen och jagar med pilbåge, vilket hon i Hungerspelen har stor nytta av. Som kompanjon från distriktet utses Peeta (Josh Hutcherson) som senare utger sig för att ha speciella känslor för Katniss.

Det i övrigt skickligt utarbetade manuset innehållande korta tillbakablickar placerade i rätt tidpunkt, humoristiska repliker och realistiska reaktioner ger utrymme till inte bara själva spelet, utan också en hel del emotionella inslag.

Fotot och musiken adderar näst intill felfritt en härlig filmisk känsla, vilken ytterligare för in tittaren i Hungerspelens värld. Den sci-fi- och äventyrslystne fascineras antagligen av de spännande sekvenserna som utspelar sig i arenan, men frågan är däremot om åldersgränsen 11 år räcker med beaktande av allt blodspill.

Trots det vilar filmens verkliga kvalitet på kärnan, det värdefulla innehållet som ger stadga åt filmen. Därför ter sig Hungerspelen i mina ögon ostadig. För man har återigen framställt ett orealistiskt skräckexempel på hur det kan gå med kommunistisk värdegrund. Det känns överdramatiserat, snudd på överskattad karikatyr.

Simon Holmström

3 marhällor